Jag brukar starta om efter vissa uppdateringar även på Linux. Har man installerat en uppdaterad kärna eller ny grafikdrivrutin så känns det bäst att boota om så att man får användning av uppdateringen. Så det är inte riktigt sant att man aldrig behöver starta om efter uppdateringar på Linux.
Windows 7 har blivit mycket bättre än äldre windowsversioner även när det gäller uppdateringar. Nu kan man ofta installera alla uppdateringar och eventuellt starta om en gång så är det bra. Förr i tiden, särskilt med Windows XP så kunde en nyinstallation betyda installera uppdateringar, starta om, installera ännu mera uppdateringar, starta om och så vidare kunde det hålla på i timmar. Sedan kanske man installerar officepaketet och så blir det samma procedur igen, uppdateringar och omstarter flera gånger om. Det är väl så när operativsystemet/programmet börjar bli gammalt och man får mer och mer att uppdatera för att komma ikapp efter en nyinstallation av den gamla originalversionen. Visst Microsoft har sina servicepacks och man kan relativt enkelt skapa en ny installationsskiva utifrån en gammal där man bakar in alla servicepacks, slipstreama har jag för mig det kallas. Men det kan ju ta år mellan servicepacken så strax innan ett nytt servicepack kan det vara ganska tidsödande att installera windows med alla program och dess uppdateringar. Windows 7 har också blivit mycket bättre på drivrutiner och har mycket inkluderat från början men det kan ändå bli en hel del uppdateringar med drivare innan man är färdig. Men när väl allting är fixat så funkar det ganska bra det måste jag medge om man har modern hårdvara.
Däremot har jag upplevt krångel med Windows 7 på äldre datorer där t.ex. ubuntu funkar problemfritt. Mina barn har både Windows 7 och ubuntu på deras halvgamla dator. Tyvärr får jag det inte att funka bra med spel då den vägrar installera grafikdrivaren på ett fungerande sätt. Kanske Windows 7 32-bit, Nforce4 moderkort och nvidia 6600GT är en dålig kombination? Hur som helst funkar Windows 7 bra till allt utom spel på den datorn. Nu kör barnen nästan bara ubuntu istället och jag tvekar om jag verkligen ska fixa till Windows åt dem (bör funka med XP)... Men jag fixar nog det, varför ska de bara bli begränsade till enbart ubuntu? Det är ändå lite kul tycker jag att de i första hand väljer ubuntu när de kan göra ungefär samma saker i de båda operativsystemen och har full möjlighet att själva välja vilket som ska startas. Tyder på att de upplever ubuntu som bättre. Ubuntu kan inte vara alltför krångligt om min 4-åriga dotter kan hantera det.
På t.ex. ubuntu så brukar det räcka att uppdatera en gång så är det färdigt sedan. Gör man en netinstall så drar den hem uppdaterade paket direkt från internet och man behöver inte uppdatera något alls direkt efter nyinstallation. Har i och sig för mig att det även finns som alternativ att hämta uppdateringar automatiskt när man installerar Windows numera så skillnaden kanske inte är så stor. Det som irriterar mig mera med ubuntu är alla nya utgåvor som kommer en gång i halvåret vilket i praktiken ofta innebär ominstallation två gånger om året. Det är en stor anledning till att jag sökt efter andra alternativ. Då är alternativen antingen något som mera sällan kommer i nya utgåvor eller något som kontinuerligt hålls uppdaterat till senaste utgåvan. Därför passar Arch Linux bra för mig på skrivbordsdatorn då det hela tiden uppdateras till aktuella stabila versioner av all programvara inklusive basoperativsystemet. Nackdelen med detta är att det kräver kontinuerligt underhåll när nya versioner av program ibland kräver vissa omkonfigureringar. Ett annat alternativ är ett stabilt operativsystem i grunden som uppgraderas sällan och där det är lätt att uppgradera denna basinstallation utan ominstallation men ovanpå detta ligger det fräscha uppdaterade programvaror i ett separat filträd. Här har vi t.ex. FreeBSD. Eller så kör man t.ex. Debian stable som kommer i ny version ganska sällan. Finns olika varianter på Debian också t.ex. testing eller unstable om man vill köra rolling release. Så det flera olika filosofier inom Linux och andra fria operativsystem så det blir inte så enkelt som enbart Windows vs Linux. När man börjar testa Linux blir det ubuntu vs Debian. Debian stable vs Debian testing vs Debian unstable, Debian vs Arch, Arch vs FreeBSD eller ska man köra Debian/kFreeBSD kanske? Detta är väl också en grej som orsakar förvirring och problem för nybörjaren. Ubuntu är t.ex. väldigt likt Debian. Ändå så verkar den allmänna uppfattningen vara att ubuntu är enkelt och debian är svårt. Detta förstår jag inte själv eftersom det knappt skiljer dig åt i handhavandet. Det finns också skillnader i hårdvarustöd och det är ju också en aspekt i sammanhanget. FreeBSD stöder inte samma hårdvaror som Linux och Windows stödjer inte allt som funkar på Linux och vice versa.
Mac OSX har jag alrdig provat. Nackdelen är att man måste köpa "speciell hårdvara" för att kunna köpa operativsystemet (trots att hårdvaran i sig inte är särskilt unik, men den måste säljas från samma leverantör som operativsystemet). Hur ofta kommer det nya versioner av Mac OSX? Jag har för mig det var många år sedan Mac OSX släpptes nu men att olika versioner släppts mellan varven. Hur funkar det då när man vill uppgradera, måste man köpa nya versionen på skiva eller kan man bara ladda ner det som en uppdatering automatiskt? Vad händer om jag inte väljer att köpa denna nya version (om det nu är så att man måste köpa uppgraderingarna), kommer det fortfarande säkerhetsuppdateringar till gamla versioner och hur länge gör det det? Hur gör man egentligen för att installera ett program på Mac OSX, är det bara att ladda ner ett paket eller måste/kan man köpa det på skiva istället? Kommer det uppdateringar till dessa program när man uppdaterar operativsystemet eller är det som på windows att varje programvara sköter sina egna uppdateringar?
Visst kan man käfta om vad som är bäst men jag vill höra om de praktiska skillnaderna i verkligheten. T.ex. om man enbart kör Windows, känner man sig inte väldigt begränsad i att endast kunna köra filsystemet NTFS (även om det kan defragmenteras automatiskt med chemaläggning)? Skulle man inte vilja ha ett filsystem som undviker att bli fragmenterat från början istället? Om man kör Mac OSX, varför väljer man att betala dyrt för hårdvaran bara för att få tillgång till detta operativsystem? Varför vill man hellre inte köra FreeBSD som ändå har vissa gemensamma komponenter i grunden? Är det viss programvara man är ute efter? Hur funkar det med opensource-program på en Mac? Har hört att eftersom det är unix i grunden kan man köra många opensource-program t.ex. via terminalen. Men kan man strippa bort GUI och lägga in Xorg och köra t.ex. Xfce om man skulle vilja? Eller kan man lägga in en sessionshanterare och välja annan DE? Om inte, känns det inte väldigt begränsat i så fall? För mig känns Mac OSX lite som ett annat Windows, minst lika begränsat men annorlunda uppbyggt. Jag har ju inte testat som sagt var...
Själv skulle jag känna mig väldigt begränsad om jag bara kunde köra ett enda operativsystem. Nu när jag vet hur mycket skoj man kan göra skulle det kännas frustrerande att vara inlåst i valmöjligheterna. Som tur är finns det alternativ och jag håller med ollebacken att man väljer utifrån vad man vill göra och man måste inte bara välja ett. Tyvärr har jag som sagt aldrig provat Mac OSX och är säker på att jag gått miste om en massa trevliga funktioner. Berätta mer vad som är bra/dåligt med ditt operativsystem!
