Jag håller med dig om att det bästa vore om vi fick till ett rejält byggande i landet så att vi slapp få allt högre bostadspriser och slapp bli mer och mer trångbodda.
Dock håller jag inte alls med om (eller så förstår jag inte vad du menar) vad gäller vilka som ska kunna bo var.
Om det inte är ens inkomst och vad man har råd att betala som styr var man kan bo, vad ska det annars vara ?
Vänskapskorruption och mygel ?
Hur skulle det på något sätt kunna bli rättvist att någon som kan betala mer och har jobb och stabil inkomst får stå tillbaka för någon som har sämre kreditvärdighet med lägre inkomst osv ? Isåfall skulle systemet verkligen bli orättvist och annat såsom hur bra man är på att mygla sig fram skulle avgöra.
På de kommunala bostadsbolagen så är det inte lika stor del hur mycket pengar man har på banken som styr eftersom vi har hyresreglering (vilket jag tycker är bra) utan de har oftast kösystem (vilket jag också tycker är bra) där de som står länge i kö kan få de mer attraktiva lägenheterna (vilket jag också tycker är bra).
Problemet är att det finns för få bostäder vilket bland annat leder till (här följer punkter jag inte tycker är bra):
Man måste stå i kö i 6 år för att få en lägenhet överhuvudtaget. Det gör det svårt att byta stad och för unga att flytta hemifrån.
Svarthandeln ökar, odjur hyr ut i andrahand till hutlösa priser o.s.v.
Att kravet på kontantinsats skärps för alla vore bland det bästa som kunde hända på bostadsmarknaden (tuffare amorteringskrav vore kanske det allra bästa).
Det driver ner priserna på sikt. I slutändan leder det kanske tom till en sänkt kontantinsats i absoluta tal sett för samma lägenhet.
De enda som tjänar rejält på mindre kontantinsatser och låga räntor är bankerna som då kan prångla ut fler och större lån och göra folket mer och mer beroende av dem.
Det faktum att folk med mer pengar självklart har råd med mer går inte att ändra på oavsett. Det har inget med kontantinsatsen att göra.
Det går visserligen att överbelåna sig och "tränga sig före" folk som egentligen har bättre ekonomiska förutsättningar, men det är givetvis ingen lösning.
Det enda som händer när "alla" försöker övertrumfa varande och bjuda över varandra med icke-existerande pengar är att bankerna gnuggar händerna och bobubblan blåses upp allt mer.
Jag tog upp lite utav det som jag tycker är ett problem med högre kontantinsats i ett tidigare svar, titta gärna på det.
Jag håller med om att bankerna har tjänat jättemycket pengar den senaste tiden när både räntan och kontantinsatsen var låg (och att det är ett problem). Problemet då var ju framförallt att de som inte hade råd lånade även till kontantinsatsen, oftast hos samma bank (vilket var oansvarigt av banken!). När kontantinsatsen är så låg så måste man vara förnuftig och spara ihop pengarna. Det går, men bara om man har chansen att bo i en hyreslägenhet där hyran inte är vansinnigt hög. Man ska heller inte som t.ex. utbildad och anställd lärare bli tvungen att dela på en lägenhet med en annan småbarnsfamilj för att kunna bo i det område där man "vill" (oftast så handlar det om närhet till framförallt jobb men även till familj, vänner e.tc.).
Att ha fast anställning och stabil inkomst verkar betyda helt olika saker för dig och mig. För mig innebär det att man har en anställning och en lön, oavsett om man har en lång utbildning bakom sig eller inte.
Men för att ta exempel på hur fel det kan gå: En lärare som har studerat 5 år på universitet och som sedan har en fast anställning på en skola tjänar statistiskt sett mycket mindre än ekonomer och de med en IT-utbildning (trots samma studielängd). Menar du allvarligt att de inte har rätt att bo centralt, nära den skola där de undervisar eftersom där ska de rika bo?
"Det dryga femtiotalet poliser utrustade med sablar och gevär kunde inte hindra att arbetarna efter mötet tågade vidare mot hamnen där de rev avspärrningarna runt fabriksområdet och hamnade i slagsmål med strejkbrytare och polis."
