Vad vill du ha av en Linux Dist?

En liten offtopicfråga. Har också byggt ett par LFS förr i tiden, då version 6.X. På linuxquestions.org så rekommenderade de flesta att man alltid skulle bygga från LFS LiveCD även fast det inte var speciellt aktuell. Men nu ser jag att man inte kan bygga LFS version 7 från LiveCD'n. Så vad bygger du ifrån?

Debian, då jag gillar dess bakomliggande idéer — Debian Social Contract sammanfattar det mesta — samtidigt som det trots allt är fullt funktionellt (för mig). Det är en drivande distribution och har så varit i många år, då Debian tillsammans med Slackware är de äldsta fortfarande aktiva distributionerna (Slackware är äldre med en månads marginal). Debian vilar på en så pass stabil grund att distributionen ofta används som bas till nya distributioner, se t ex lex Ubuntu och i sin tur alla dess derivat.

Jag tror att

• deras strävan efter att finnas på många arkitekturer

• att stödja olika kärnor (Linux, FreeBSD, Hurd)

• deras allmänt no-nonsense-hållning i många sakfrågor som ibland ses som löjligt icke-pragmatisk (inte riktigt RMS-hårt, och han tycker inte Debian är "tillräckligt" hårda )

alla är beståndsdelar som hjälper till att bygga en så välfungerande distribution som möjligt. Att de lägger tid på att fixa exotiska specialfall ("Jag vill köra ditt program i Debian GNU/kFreeBSD på min brödrost, men det kompilerar inte!") bidrar till allmän kodkvalité, verkar utvecklande för de som sköter om koden, och en uttalad tanke med projektet är att alltid vidarebefordra denna kunskap uppströms.

Jag ser detta som ett sätt att se till att onödig dubblering av arbetsinsatser minimeras — en av mina största anledningar till att förespråka öppen källkod. Ibland fungerar detta bättre, ibland sämre, men så är det med allt.

Vad kunde vara bättre?
Ur mitt personliga användarperspektiv så är freeze-perioden tråkig då den "spiller över" även på unstable-grenen, som stannar upp. Detta är främst ett resultat av att tiden koncentreras på andra saker, så det är förståeligt och något annat skulle gått ut över den stabila grenen, som trots allt är basen för att Debian har så gott rykte och bred utspridning. Så: ännu mer folk och ännu mer tid hade gjort Debian bättre, surprise surprise.

Tidigare har Debianreleaser släppts enligt "it's done when it's done"-principen, och väntat till bug count har varit på 0 innan releasen annonserats. Nu kommer de anta en mer tidsbaserad releasecykel av många (bra) anledningar. Jag tror detta kommer vara främst positivt, men det får vi se.

(Jag använder även Ubuntu/Fedora/Scientific Linux/RHEL på andra ställen, så jag "vägrar" inte använda något annat än Debian, men det är min föredragna dist på hemdatorn.)

Jag gillar ju Debian väldigt Tilltalas också av Debians sociala kontrakt och bredden i stöd och pakethanteringen.
När jag använder datorn till desktop blir det antingen Ubuntu eller Mint (såklart). Jag vill ha ett rent, snyggt interface som är enkelt att ändra. Cinnamon eller Entity är frågan, men XFCE är ganska roligt och enkelt att modifiera själv.

I ärlighetens namn så var nog namnet också en faktor när jag valde det första gången!

Jag hade tidigare bara använt Red Hat, fastnat i dependency hell och behövt kompilera ihjäl mig för minsta lilla installation kändes det som, vilket i längden blev tröttande när man experimenterade, så när jag i Debian första gången skrev "apt-get install" och det fungerade så var det en obeskrivlig lättnad. Sedan dess har jag aldrig blivit negativt behandlad av varken operativsystemet eller personerna bakom, så jag har hållit mig fast. Numera har alla distributioner så klart liknande pakethantering, så APT är inget speciellt exklusivt uteslutande argument längre.

Vad jag vill ha ut av en bra distribution:

• Minimal installation. Så man slipper allt skräp man inte använder.

• Nätbaserad paketsystem. Tillgängligt och uppdaterat.

• Grunden för kompilering från start. Så man slipper installera och kompilera in en massa paket i efterhand enbart för detta.

• Möjligheter att individualisera enskilda paket.

• Tillgång till en stor community.

• Tillgång till välskrivna Wiki-sidor.

Och den distribution som har allt detta är Gentoo.
Ubuntu i all ära, men jag anser Ubuntu och dess varianter lite väl "övergjord" till vissa delar, och unsdermånlig på andra bitar.
Har man en gång börjat använda de mer avancerade egenskaperna i Gentoo's pakethanterare Portage, så inser man hur begränsade dem andra distributionerna är.

Gentoo kan ses som en halvautomatiserad LFS.
Har kraften från LFS, och smidigheten från dem färdiga distributionerna.

Jag kör mestadels Arch Linux, men har även Debian på ett par servrar. Jag har valt Arch Linux på mina skrivbordsdatorer samt min htpc. Jag tycker de har en väldigt bra Wiki, uppdaterade programvaror och jag gillar även att det är rullande release. Jag gillar att pilla med dessa datorer.

Jag gillar även debian på servrar av motsatta skäl, att det inte uppgraderas så ofta så man slipper pilla så mycket med dem. Jag gillar när de fungerar i ur och skur.

Jag vill ha en ren installation som jag själv anpassar och bygger upp efter behov. Jag vill ha enkla snabba uppgraderingar av paket men även möjlighet att enkelt kompilera egna program.

På filservern kör jag FreeBSD. Nu är det ju inte Linux men jag gillar det ändå, främst eftersom det har bra stöd för ZFS. Dessutom är det roligt att pilla med något annorlunda ibland. Innan körde jag OpenSolaris men jag trivs bättre med FreeBSD.

På skrivbordet har jag testat ubuntu i alla dess varianter, Linux Mint, Mandriva, Debian och Arch Linux. Det var först när jag började med Arch Linux jag kände mig hemma, det är min favorit. Ubuntu förenklar allt så det blir krångligt, man tappar kontrollen och för att få vettiga versioner så får man en massa tredjeparts programkällor. Sedan är det jobbigt när det kommer nya versioner vilket brukar sluta med ominstallationer. Jag föredrar rolling release. Men visst Arch Linux har nackdelar att ibland slutar saker att fungera vid uppgraderingar men det löser sig alltid via Arch Linux forum eller när nästa uppdatering kommer nästa dag. Men överlag har jag mycket stabilare dator med Arch än vad jag någonsin hade med ubuntu. Mint var som ubuntu fast ännu värre. Långsamma paketkällor, förvirrande programmenyer och om möjligt ännu okunnigare folk i forumen. Debian däremot har jag kommit bättre överens med av någon anledning trots att det i grunden är samma system som ubuntu och Mint. Nu håller jag i och för sig datorerna som kör debian mer rena från konstiga paketkällor och annat som kan orsaka krångel eftersom de har sådant användningsområde att de prioriteras vara stabila.

Fast egentligen kvittar det vad man kör bara man själv trivs. Man blir väl expert på det man gillar och då minskar problemen allteftersom man lär sig.

En Terminal

Finns det något man inte vill ha/vill ha så fixar man det bara med den

Det är en av anledningarna att jag gillar Arch Linux, de kör alltid på senaste skarpa releasen av alla program så man behöver inte fundera mer på om man har en aktuell version (förutsatt att programmet finns i repositoryt). Jag gillar ju att leka med videokomprimering och sådant och då är det skönt att ha aktuella versioner av ffmpeg och x264 t.ex.

Men det kan ju bli en del handpåläggning emellanåt när det blir större förändringar i senaste skarpa releasen. På sistone har det t.ex. varit lite strul när /lib/ bytte plats till /usr/lib/ och då grub slutade supportas så man fick byta till grub2. Ibland bestämmer de att sluta supporta ett program i de officiella repositorierna och då kan det flyttas till AUR och har man inte koll på det kan man plötsligt sitta med en gammal version när det slutar uppdateras. Men fördelarna överväger ändå nackdelarna tycker jag.

Varför inte vanliga debian i så fall? Linux Mint debian är väl debian "med onödigt tjafs" tillagt. Man kan köra vanliga debian med modernare kärna via backports om man vill ha bättre hårdvarustöd för nyare hårdvara och nonfree för att få firmwares till ofria drivrutiner. Testade först med mint debian på dotterns dator men precis som du skriver så var det kasst med repos, långsamma servrar som gjorde nedladdning av uppdateringar segt. Testade istället med xfce på vanliga debian 64-bit och det flyter på riktigt bra och med svenska repot för debian går uppdateringarna snabbt. Den datorn kör en AMD X2 3800+ med 2GB RAM, inget fartvidunder precis men det räcker gott och väl till ändå. Inga problem med hårdvarustödet på den datorn i alla fall.

Men jag fick dock installera grafikdrivrutinen för nvidia och flash:
http://www.sweclockers.com/forum/17-linux-och-ovriga-operativ...

Releasecykeln handlar väl ändå om när testing fryses? Alltså att de kör freeze varannat år, och sen släpper det när alla RC-buggar är borta?

Jag kör för övrigt Debian Stable(desktop)/Testing(laptop). Jag gillar främst fokusen på kvalitet. När man väl har installerat och konfigurerat det så fungerar det bra, man slipper spendera så mycket tid på underhåll. Något jag gärna skulle vilja se är bättre integration av Debian backports i stable, alltså så att man skulle kunna kryssa i "installera från backports" i software center eller dylikt när man installerar program.

Kan tänka mig att Debian stable är tråkigt att använda när man vill leka lite med sin installation och testa nya saker. Vill man däremot ha något som fungerar bra för vardagligt bruk är Debian ett bra val.

Ja, det är riktigt. Som jag skrev låter det som att jag tror de skulle låta "release critical"-buggar vara kvar, vilket inte är fallet (begreppet "release critical" skulle ju också vara ganska urholkat då ), och inte min egentliga mening. Jag skyller på att jag editerade bort mig i all hast.

När de skulle introducera tvåårscykeln med Squeeze (innan gick de in i "freeze" när en odefinierad kritisk massa tyckte att det var "läge") så försökte många releasemål klämmas in på en kortare tid än vanligt för att försöka hinna innan freeze, vilket inte riktigt gick och de skjöt pragmatiskt upp fryspunkten ett tag. Det var mer sådana situationer jag menade potentiellt skulle kunna vara negativa: om tidskravet gör att större mål får skjutas upp. Men som sagt, jag tror också det kommer vara till största delen positivt, då det sätter lite "fart" på utvecklingen. Tvåårscykeln kom till av bra anledningar (förändrad projektstorlek, erfarenheter från 3.1, etc.).

Om constantly usable testing (Debian CUT i "folk"mun) implementeras som komplement till stable så försvinner egentligen de sista lilla nackdelarna med Debian jag motvilligt lyckades gräva upp under symboliskt pistolhot.

Korrekturläsning är för amatörer! Men fixat ändå...

Jag gillar Ubuntu. Det är ett färdigkonffat Debian, så slipper man det och sparar tid, och det är stora och snabba repos. Vill man köra bleeding edge finns alltid nästa version eller alla(många) tredjepartsrepos(ppa) på launchpad. Och det finns Ubuntustudio med maximalt multimediastöd. Dessutom är det det mest omskrivna Linux så nästan alla fel som kan uppstå är det bara att Googla så hittar man en lösning på nolltid.

Och Unity börjar ge ett gediget intryck, till skillnad från fiaskoprojektet Gnome3 och KDE som nästan ingen utvecklar längre. XFCE i all ära, men det ser inte alls lika polerat ut som Unity numera gör så jag kör lika gärna Unity så länge det är en dator som orkar med det.

Och var kommer Steams native linuxklient först? Jo, Ubuntu

edit. apropå resurssnålande, det är ju populärt i Linux-världen mycket pga leet hackers som bygger sina burkar från soprumsfynd. Det är bara det att gamla utrangerade burkar börjar bli fyrkärniga och med massor av minne nuförtiden så det finns inte samma poäng med att snåla på resurser för Linux-desktop. Är det en ny burk så driver all modern hårdvara Linux med rasande prestanda.