Mitt jobb tar död på mig...

Permalänk
Inaktiv

För allt i världen, säg inte upp dig från arbetet. Har själv gått arbetslös i 3+ år och äntligen fått en deltidstjänst. Jag njuter av jobbet och längtar verkligen till jobbet.

Må du dåligt nu, så är risken betydligt större att du kommer må ännu sämre om du är arbetslös.
Gå till AF och fråga om hjälp, gå ner i timmar om du kan så länge.

Testa något nytt i dit liv om du gör mycket på rutiner.
Lycka till och krya på dig!

Permalänk
Medlem
Skrivet av Dinoman:

"Om du blir utbränd av dina arbeten så gör du någonting väldigt väldigt fel.

Själv gillar jag det jag gör. Ser oftast framemot att gå dit."

Jag delar inte alls denna åsikt eller din vidareutveckling av denna förklaring alls. Jag anser att utan att ha mer detaljerad information om TS eller dess arbete så kan man sällan ställa saker och ting på sin spets och genast klargöra att det är TS fel att han blir utbränd. Vilket är det som sägs i denna posten. "Om DU blir utbränd av dina arbeten så gör DU någonting väldigt fel." En vidrig kommentar att ge till någon som öppnar upp sig på internet och ber om råd. Har man inte något mer utvecklande att dela med sig av så kan man hålla det för sig själv. Vad avser denna kommentaren att hjälpa TS med? Ska han känna sig ännu sämre? Anser du och din hjälte du försvarar att så är fallet så får det stå för er men jag vidhåller att det är en oempatiskt inställning till problematiken.

Till sist väljer personen att beskriva hur han själv citat "gillar det jag gör" och att han " ser oftast framemot att gå dit". Vad är syftet med dessa kommentarer? Hur hjälper detta TS?

Jag vidhåller att det är en oempatisk post som är helt meningslös och bara syftar till att skada och inte hjälpa.

Det är ju väldigt ofta sitt eget beteende som leder till att man blir utbränd, att man inte uppfattar sina egna varningsklockor och bara kör på. Finns nog väldigt få arbetsgivare som vill att de anställda skall bli utbrända utan uppskattar att man varnar och säger att det här fungerar inte. Så ja, sanningen är att det kan delvis vara sitt eget fel om man blir utbränd, att då inse det och förändra sitt beteende är ju då nyckeln för att förhindra att samma problem återkommer senare i livet.

Något som slår mig är att du som säger dig bry sig så mycket om TS har lagt 0 tid till att faktiskt försöka hjälpa honom/henne. Däremot har du lagt en hel del energi på att ge ut bannor åt folk som enligt dig inte känt tillräckligt med empati med TS.

Har haft flertalet vänner som när saker hänt i mitt liv varit där direkt och gärna pratar om hur man mår och kan deppa tillsammans. Vad de däremot inte gjort var lagt någon som helst tid på att försöka hjälpa till i situationen. De som faktiskt hjälper till är de som vågar säga den bistra sanningen och erbjuder råd på hur man löser situationen. Jag hör inte längre av mig till den förstnämnda kategorin då jag insåg att de inte bryr sig tillräckligt för att hjälpa till.

Finns ett roligt citat från "House" som jag tycker passar bra som filosofi här i livet "What would you prefer - a doctor who holds your hand while you die or one who ignores you while you get better? ..."

Permalänk
Avstängd

Vet inte riktigt var jag skulle ha varit otrevlig @Dinoman. Att påpeka att TS borde göra någonting annorlunda ifall han redan varit utbränd två gånger tyckte jag var att vara hjälpsam.

Har haft jobb jag mått dåligt av själv och det går att ta tag i saker och hitta rätt om man försöker.

Har full förståelse för att TS mår dåligt.

Skickades från m.sweclockers.com

Permalänk
Moderator, Testpilot
Skrivet av chipw00t:

Vet inte riktigt var jag skulle ha varit otrevlig @Dinoman. Att påpeka att TS borde göra någonting annorlunda ifall han redan varit utbränd två gånger tyckte jag var att vara hjälpsam.

Har haft jobb jag mått dåligt av själv och det går att ta tag i saker och hitta rätt om man försöker.

Har full förståelse för att TS mår dåligt.

Skickades från m.sweclockers.com

Det är möjligt att dina intentioner var goda, det brukar vara så, men jag anser att du bör tänka på hur du formulerar dig på internet. Jag tolkade det som att du la all börda på TS och att det helt och hållet var hans ansvar att situationen var som den var. Dessutom har jag fortfarande inte fått svar på vad dina positiva arbetslivserfarenheter har med TS erfarenheter att göra. Varför är din nuvarande arbetssituation relevant i detta sammanhanget?

Som sagt, jag tvivlar inte på att dina intentioner i grunden var av godo men dina formuleringar lämnade en del övrigt att önska. Ord påverkar människor, särskilt människor som mår dåligt, det är min erfarenhet.

Permalänk
Medlem

om alla oavsett intentioner lugnar ner sig lite så blir vi inte itbrända heller..

rekommenderar hursom inte TS att rakt av säga upp sig oavsett tillstånd eller desperation utan säkra andra alternativ därpå, särskilt inte om AMS ses som den första instansen att få hjälp vidare.

prata med jobbet och undersök om tillräcklig anpassningar kan nås, blir dessa för mycket så kan det automatiskt leda till en bättre uppsägningform som inte leder i onåd med samhällets administratörer sas. och om inte, ja då kan det kanske bli bra nog att vara kvar.

Permalänk
Avstängd

Klart jag lägger all börda på TS @Dinoman. Det är hans val och handlingar som gör honom utbränd. Sen kan det naturligtvis finnas jättejobbiga arbetsgivare som ställer orimliga krav men sist och slutligen så ansvarar alla vuxna för sitt eget välmående.

Vet inte varför jag inte skulle få skriva att jag gillar mitt jobb i den här tråden? Det går att skapa sig ett liv och en livsstil man njuter av. Kan jag göra det så kan TS göra det.

Permalänk
Medlem
Skrivet av chipw00t:

Klart jag lägger all börda på TS @Dinoman. Det är hans val och handlingar som gör honom utbränd. Sen kan det naturligtvis finnas jättejobbiga arbetsgivare som ställer orimliga krav men sist och slutligen så ansvarar alla vuxna för sitt eget välmående.

Vet inte varför jag inte skulle få skriva att jag gillar mitt jobb i den här tråden? Det går att skapa sig ett liv och en livsstil man njuter av. Kan jag göra det så kan TS göra det.

Alltså här tappar du det totalt. Makalöst inskränkt resonemang. Vissa lyckas med att vända sitt liv till det bättre genom att bara tillsätta lite jävlar anamma, andra går soppatorsk, misslyckas och tar livet av sig eller dyl.

Allting handlar om att hitta den rätta vägen framåt, den som faktiskt leder framåt och inte bara i cirklar. "Ansträng dig lite va!" är en så jävla fattig uppmaning att jag knappt hittar ord.

Permalänk
Medlem
Skrivet av Arcturus:

Först och främst vill jag bara klargöra en sak; jag är inte på något som helst sätt arbetsskygg (tyvärr tvärtom). Jag har en kandidatexamen inom sociologi (med inriktning mot personalvetenskap) men har av olika anledningar fastnat som konsult på lager och liknande hos diverse bemanningsföretag.

Det i sig är ingenting jag skäms för, hellre ett okvalificerat jobb än inget alls.

Grejen är den att arbetsplatsen jag är på nu bokstavligt talat tar död på mig. Det är enformigt, ostimulerande, stressigt, slitigt och allmänt bara en ganska dålig arbetsmiljö. Jag har två gånger i livet varit utbränd, och ligger hela tiden på gränsen nu med. Jag är sjukskriven konstant (av helt legitima orsaker, mitt immunförsvar är totalt kört i botten efter x antal kurer med cellgift förra året), och jag är orolig över hur jag ska orka med det här.

Jag förstår själv att min sjukfrånvaro blir en belastning för företaget jag är på, och det är egentligen ytterligare en anledning till jobbångest. Jag vet att jag inte klarar av det här jobbet längre, men samtidigt känns det omöjligt att gå ifrån okvalificerat arbete i alldeles för många år till kvalificerat arbete. Jag tror att en stor anledning till att jag balanserar på gränsen till utbrändhet hela tiden är att jag har noll och inget inflytande över mina arbetsuppgifter.

Jag vet att jag har mental kapacitet för att kunna jobba inom hr eller angränsande fält, och jag vet att jag skulle må så mycket bättre om jag kom ifrån lager och logistik.

Men, hur gör jag rent konkret för att lyckas landa ett mer eller mindre kvalificerat arbete? Några tips på hur man kan gå tillväga? Är det bara att ställa in sig på att vara tvungen att praktisera för att få in en fot på arbetsmarknaden eller finns det andra alternativ?

Kan man förvänta sig någon hjälp ifrån AMS även fast jag redan har arbete åtminstone året ut?

Jadu, om du säger upp dig så kan det faktiskt bli värre när rutinen att gå till jobbet försvinner. Kan bli att du inte ens orkar att gå upp ur sängen på dagarna, extra svårt när man har tillgång till internet å så, är det lätt att bara ligga kvar å låta tiden flyga sin kos. Du kanske redan är väldigt passiv när du är hemma och bara vaknar till liv när det e dags att röra sig till jobbet trots att klumpen i magen blir tyngre/ångesten kramar åt när du ser arbetsplatsen skymta i horisonten så är det nog bättre att du går till jobbet å inte gör något förhastat då det kan bli mycket värre om du säger upp dig. Lösningen på ditt problem e väldigt svårt att hitta, att byta jobb e nog inte e mirakelkuren du väntar på. Skulle nog säga att du måste prata med din chef om detta, säg att du kan få ex tjänstledigt/sjukskriven några månader då du kan pröva dina vingar på annat håll. För jag har testat det du föreslår å det va inte lösningen

Permalänk
Avstängd

Det är möjligt att jag missar nåt @Olegh i och med att folk blir upprörda hela tiden.

Ser mig själv som ytterst vanlig och vet inte riktigt varför andra inte kan om jag kan? Är det hemskt att tycka så?

Permalänk
Medlem

@chipw00t: Nej det är det inte, det är sunt, du tar ansvar för dig själv och förväntar dig att andra vuxna människor gör likadant. Det är inte någon annans ansvar ytterst, utan endast deras eget.

MVH

Permalänk
Medlem
Skrivet av chipw00t:

Det är möjligt att jag missar nåt @Olegh i och med att folk blir upprörda hela tiden.

Ser mig själv som ytterst vanlig och vet inte riktigt varför andra inte kan om jag kan? Är det hemskt att tycka så?

problemet e att tråden inte handlar om dig, att säg att man mår super å har grymt jobb är inte till någon hjälp för trådskaparen.
Betyder snarare att man är självupptagen och fortfarande inte mognat till än. Men nog om det

problemet e att jag har vänner som har varit super duper mogna å så men efter att ha studerat massa logiska ämnen som matte å programmering så har de på något sätt blivit lite socialt avtrubbade så att säga. Som att de har helt plötsligt fått sig en släng av Aspergers. Så om du e väldigt mycket akademiskt lagd på det sättet, sluta med det fillebums så folk uppfattar dig lite mer empatiskt/sympatisk

nu spekulerar jag varför mina bekanta e sådana inte att jag direkt anklagar dig för att vara det

Permalänk
Medlem

@Arcturus: Du är utbränd! typiskt symtom på det är att man inte "vill förstå" det själv utan man försöker hitta ett annat svar. Sjukskriv dig och detta kan ta 1 år+ tills du är hel, sen är det rekommenderat att byta jobb efteråt för att inte hamna i samma fälla igen. På 1 år borde du hitta något mer passade din hälsa.

Min fru är källa på detta för hon var med om det och du låter precis som henne innan läkaren sa det.

Mitt tips till dig så lycka till.

Permalänk
Inaktiv

om du går in i väggen kan det ta år innan man kan komma på fötter igen beroende på hur hårt man slår i. Så om jag vore dig skulle jag säga upp mig, denna tredje gång kanske också blir din sista på 5-10 år innan du kan börja jobba igen.

Känner en del som gått in i väggen. Har tagit mellan 6-12år innan dom är på fötter igen. Gå in i väggen kan ha påverkan på alla runt omkring dig negativt och för din egen skull så hade iaf jag slutat jobba direkt för att undvika en kanske kommande kollaps.

Det är tabu och inte ha ett jobb i sverige. Men driver du nuvarande jobb över gränsen så kan det behövas psykolog kontakt/mediciner/tät läkarkontakt och kanske rehabilitering. Väggen är känd och ingenting att leka med. känner du att du är på G in i den igen så lägg ner för fan.

Tar du inte hand om dig själv så kan du ändå inte jobba.
Ta hand om dig själv i första taget!

Permalänk
Hedersmedlem

*** tråd modererad ***

Jag har raderat en rad inlägg som innehöll så pass dåliga personangrepp att jag inte ens ansåg det försvarbart att redigera. Ytterligare några är raderade eftersom tråden utvecklades till en dispyt mellan några få medlemmar, vars diskussion inte hjälpte tråden framåt. Se forumregel § 1.2, 1.3 och 1.6.

Till de parter som bör känna sig träffade: sluta använd tråden för ert eget käbbel, tack!

/KimTjik

Permalänk
Inaktiv

Har du sökt kontakt med företagshälsovården för att få en bedömning? Begär att få en utredning och stöttning från arbetsgivaren/din närmsta chef för att få chansen att reda ut. Some någon har sagt tidigare så är arbetet endast en pusselbit i helheten. Hur mår din familj? Det är inget som vi lekmän här kan lösa åt dig. Du ska aldrig säga upp dig från arbetet. Kika lite på rehabkedjan. https://www.forsakringskassan.se/sjukvard/sjukskrivning_och_s...

Permalänk
Medlem

Du ska inte bara säga upp dig, det är mycket bättre ta kontakt med vården istället. Visserligen kan man fundera på att byta jobb vilket eventuellt kan vara en del i en lösning längre fram men det kan lika gärna bli att man får hjälp att få en arbetssituation som gör att man kan stanna kvar, men man behöver ändå ta emot hjälp för att komma vidare då man löser inte sådant här själv vilket är lite svårt att ta in då man oftast vill vara duktig.

Säger du upp dig utan att ha ett annat jobb istället så tappar du många resurser som kan hjälpa dig att komma igenom detta och må bättre.

Det är ju också så att man som regel blir utbränd därför att man vill göra sitt bästa på jobbet både för sig själv och genom att ställa upp för arbetskamrater/arbetsgivare genom att göra mer än vad man borde behöva.

Det är inte de som inte vill arbeta som blir utbrända utan de som älskar sina jobb därför att då ser man inte hur kroppen tar stryk innan det är för sent. Oftast är lojaliteten alldeles för stor så att man tar på sig mer än man klarar i längden.

När man kommer till stadiet att kroppen/hjärnan slutar att fungera har det varit dåligt alldeles för länge för man blir knappast utbränd på en vecka.

Och som andra säger, det kan vara svårt att fatta själv tills dess det tar tvärstopp och då fattar man inte vad som hände utan det är efteråt man börjar förstå.

Sedan skiljer det mycket från person till person, en del kanske behöver en kortare tid för att hitta tillbaka till ett fungerande liv samtidigt som det finns de som aldrig klarar jobba igen.

Många tror att utbrända är lata, men det brukar vara rena motsatsen man vill ge för mycket istället och det svåraste är att lära sig att säga nej och sätta gränser. Det handlar ofta om högpresterande människor med höga krav på sig själva, den som är lat tar sällan på sig så mycket jobb att man blir utbränd.

Nu kan det även vara så att pressen också kan bero på en helt omöjlig situation.
För just att hamna någonstans där man inte passar in alls utan möjlighet att påverka situationen leder också till en psykisk stress som till sist kan få allt att klappa ihop.

Och har man varit utbränd tidigare två gånger och dessutom fått cellgiftsbehandling vilket man bara brukar få vid allvarlig sjukdom så kanske det inte är orimligt att anta att sårbarheten är högre än om man inte har dessa saker bakom sig.

Det blir ett moment 22 här då man får jobba i en situation som känns outhärdlig sett till ens utbildning och mentala förmåga, därför att logistikjobbet känns som en omöjlig återvändsgränd.
Samtidigt kräver kanske mer kvalificerade arbetsuppgifter i linje med ens utbildning att man kan visa att man kan förväntas orka och klara av dem vilket gör att vägen dit känns omöjlig att uppnå på den plats man är.

Det är nog ändå bäst att försöka prata med någon inom vården om att detta inte fungerar längre om det nu inte lyckas att byta arbetsuppgifter till något som kan fungera för TS, Problemet är dock att det inte är lätt att hitta någon som vill ha en person i denna sits.

Detta då man antingen ska vara högpresterande till 200% utan hälsoproblem eller så vill ingen ta risken med att anställa en person som har en sjukdomshistorik om det skulle finnas minsta risk för att arbetsgivaren får problem. Detta såvida man inte besitter någon sällsynt spetskompetens som är i stort sett oumbärlig för arbetsgivaren så de vågar ta risken med en.

Uppfattade situtionen lite annorlunda när jag läst igenom det igen. Lagt till på slutet.