Ägarbyte gick inte igenom, vad kan hända nu?

@anon173292: Inte bara böter väl?

Jag skulle se till att få rätt personnr snarast, om det inte är människor du kan lita på.

edit: Ägarbyte går väl att lösa direkt på internet? Så slipper ni vänta på snigelpost.

En bekant sålde en gammal bil för länge sedan, gjorde papper, gav nycklar och det gick ca ett år, sen hittades bilen närheten av Skåne med skotthål, och bilen såldes från Stockholm, polisen undrade om de visste något om detta.
Så jo, den kommer stå på dig tillsvidare att de fyllt i papper och böter kommer till dig.

Sålönge de är hederliga går det bra, annars... Grattis du är en målvakt, alla p-böter ochandra överträdelser de gör är ditt ansvar.
Hur länge har de haft bilen? Är den påställd? Har du försäkring på den?

Parkeringsavgifter, trafikförsäkringsavgift på 130kr/dag, trängselavgift. Det tickar på snabbt om de inte sköter sig.
Använd dig at detta.
https://www.transportstyrelsen.se/sv/Om-webbplatsen/Transport...

Tips: Gör alltid ägarbyte via appen, då vet du om deras körkort är legit och att alla annan information stämmer.

Vad som händer är väl att du fortfarande äger bilen, jag skulle rapportera den som stulen, eller om den inte är värd något kanske skicka in som skrotad utan intyg? Vet inte hur det skulle fungera men bara en tanke.

Avställd spelar ingen roll om dom använder den och får parkeringsböter/trängselskatt/osv.
Det är du som får betala i alla fall!

Som andra sagt använd app/webben när du ska byta ägare.
Fungerar det inte just då vilket är rätt ofta det ligger nere/överbelastat/etc så fyll i papperna.
MEN kolla köparens personnummer på tex http://www.personnummer.nu/ så det i alla fall är ett korrekt svenskt personnummer.

Sen när du väl fyllt i papperna så är det DU som ska posta/lämna in dom detta för att du ska vara säker på att dom inte skickar in det och du därmed står kvar som ägare.
För MIN del är det samma sak om jag köper en bil, jag tar papperna och posta/lämna in för att JAG ska vara säker på att jag BLIR ägare till bilen nekar dom så blir det inget köp heller.
Enda alternativet är att man tillsammans åker och lämnar in papperna (dvs vi både köp/sälj).

Du kan inte anmäla en bil stulen om du har sålt den oavsett om du står kvar som ägare i 50+år.
Visst du kan ljuga vid anmälan men kommer det fram senare att du sålt den oavsett om ägarbyte har skett heller ej så är det stor risk att du åker dit på nåt istället.
Du kan ej heller hämta hem bilen om dom vägrar att göra ett ägarbyte då du sålt den även om du kommer med alla pengar i kontanter och vill betala tillbaks o dom säger nej så kan du inte göra ett skit.

Du kan ej heller skrota bilen vilket skulle inebära att det ej längre finns en skriven ägare på bilen och böter/etc kan därmed ej komma till dig.
Detta för att främst så är det inte din bil längre då du sålt den, men även (i alla fall för 20+ år sedan) så krävdes att båda nummerplåtarna (vilket i o för sig kan skickas efter vilket många skrotar tvingas/des göra när en saknades) men även två plåtbitar med av fabrik instansat chassinummer utskärt från karossen (finns på minst 2 men troligen 5-6 ställen).

Är inte helt 100% på hur det är numera med plåtar/chassinummer dock.

Personnummer har inget med medborgarskap att göra. Så länge du är permanent bosatt i Sverige skall du ha ett personnummer. Du kan dock fortfarande ha ditt personnummer i hemlandet. Det är väldigt mycket I Sverige som är kopplat till personnumret. Skatt och sjukvård t.ex.

Jag gjorde i stort sett samma sak för många år sedan, då jag sålde min första bil till en trevlig gubbe från Litauen. Han skulle ta med sig bilen dit, så vi fyllde i att den skulle gå som export och jag postade ägarbytet. Kort därefter fick jag tillbaka återstoden fordonsskatten, så jag utgick från att allt gick vägen.

Ett par år senare fick jag hem en faktura på vägtrafikregisteravgiften för min gamla bil. Först då insåg jag att jag fortfarande ägde den. Det visade sig att ett villkor för att exporten skulle verkställas var att registreringsskyltarna skulle skickas till Transportstyrelsen efter att bilen registrerats i Litauen. Det gjorde förstås inte köparen och bilen registrerades aldrig i något annat land, även om den sannolikt rullade omkring på andra sidan Östersjön.

Efter ett antal samtal med Transportstyrelsen fick jag prata med någon som bad mig skriva ett brev (ja, mail dög inte) till dem och beskriva läget. Det gjorde jag och resultatet blev att de helt enkelt raderade bilen från systemet. Slutet gott, allting gott.

Alltså, prata med Transportstyrelsen till att börja med.

Ni som upprepat att använda transportstyrelsens app... Ni vet väl om att det krävs ett svenskt körkort för detta? Det har inte framkommit om köparen har det.

Jag sålde en EU-moped för kanske 13 år sedan. La upp annons på blocket, ett trevligt (svenskt) par köpte den, sa att det var till deras son. Träffade dom på en bensinmack i Sollentuna (eller Upplands Väsby, nåt sånt, det var länge sedan), jag hade ingen aning om hur man "ska göra", så kollade ID, vi skrev "kvitto" (belopp samt när det skulle betalas, slutet av månaden iirc). Hade lite telefonkontakt med kvinnan efter, tydligen ansåg de att det var komplikationer med mopeden och de ville dra ner priset, jag ville hålla mig till avtalet. Det var en ny och fräsch "cross-moppe", vad de nu heter, och den var väl omhändertagen. Den fungerade som den skulle.

Ivf, jag fick aldrig mina pengar. Kontaktade polisen och de skickade ut en bil till adressen på "kvittot", det var något okänt, utländskt par som inte hade något med detta att göra som bodde där. Jag kunde inte anmäla den stulen heller enligt polisen då detta var... jag kommer inte ihåg termen, men någon form av privat tvist.

Jag fick hem en satans massa räkningar över åren som jag inte ansåg vara mina, jag bestred och vägrade betala. Det ansågs att jag skulle betala dessa. De gick till kronofogden. Det var en gedigen röra av allt. Det tog runt 8 år att lösa upp härvan, men räkningarna var fortfarande mina att betala, och inte ett spår av denna familj som jag fö är helt övertygad om än idag skaffade mopeden till sin son i tonåren. De ville helt enkelt bara inte betala, och de hade tydligen den rätten.

Det är dom som har makten över resten av ditt liv nu, det hade kunnat sluta betydligt värre för mig.

Så öh... lycka till.

Edit:
Har en tendens att slänga upp en rad trådar i olika flikar och beta av dom en efter en. Glömde tydligen refresha denna tråd så missade OP's senaste inlägg. Låter denna vara kvar om det kan rädda någon i framtiden genom att tänka till, och att det är helt okej att tacka nej till en "done deal", så att säga.