Från Nokia 3310 till iPhone över en dag - Nisslings stora kliv till smartphone

Och jag kände mig sen när jag gick från 3310 till Xperia 1 2014....

Inte helt oväntat.

Hoppas du kommer iväg på din nordamerika-resa. Just vid den typen av resor är det oerhört smidigt att kunna planera nästa dags äventyr från telefonen. Om du inte upptäckt offline-kartor i Google Maps via "ok maps"-tricket än, så är det också något som gör livet på resa lite enklare.

Jag skulle i och för sig gärna göra en långresa någon gång helt utan telefon och helt förlita mig på folk jag möter för att få information. Just i nordamerika skulle det nog gå extra bra, inte bara för att språket är enkelt, utan för att amerikaner ofta är väldigt vänliga, pratsamma och hjälpsamma.

Here har räddat en otaliga gånger, och tycker att navigationen till vardags är så gott som i samma klass som Google Maps. Otroligt bra app, och ingen monetär kostnad dessutom!

Intressant.

Själv så skaffade jag mobiltelefon på den analoga tiden (NMT900 för de som var med då) runt årsskiftet 80/90, och olika former av fickdatorer att vara den mobila "smarta" delen. Telefonerna kunde man bara ringa i (inte ens SMS fanns) och var stora som en halv tegelsten. Batteriet räckte att prata i max 45 minuter, men det var sällan man pratade så länge. Samtalspriset var på ca 8 kronor per påbörjad minut.

De smarta fickdatorerna, som verkligen var föregångare till dagens smart phones, kunde köra appar, spel och koppla upp sig till olika tillbehör. Hade först ett antal Psion handdatorer från 90 och framåt (deras system blev sedan Symbian i Nokias telefoner), och sedan i slutet av 90-talet var det HP handdatorer (med Windows CE).

NMT-telefonen från -89 ersattes sedermera av ett gäng olika GSM-telefoner under 90-talet. Inte ens de första GSM-telefonerna klarade av SMS!

Med min första Psion handdator så kunde jag med hjälp av RS-232-gränssnitt (tillbehör) tom. koppla upp mig och logga in på mitt Unix datorkonto i andra delar av landet med inbyggt terminalprogam. Då kunde jag redan 1990 komma ut på Internet (iofs bara med textprogram, men än då).

Längre fram så blev det en Nokia 2110 med PCMCIA-kort till bärbar dator och som även fungerade i min HP handdator. Kommer ihåg runt 2000 då jag och min flickvän (numer fru) var nere i Cervinia/Zermatt och åkte skidor. Satt på lunchen i en topprestuarang och kopplade upp mig på min HP handdator och GSM och GPRS via min Nokia telefon med PCMCIA-kortet. Kunde sitta utomlands och starta webbläsare och surfa trådlöst. Helt fantastiskt tyckte jag, och även alla andra runt om. Var inte billigt med uppkoppling och samtal utomlands på den tiden, men vilken grym frihetsskänsla att kunna nå Internet trådlöst från en alptopp!

Runt 2002 så skaffade jag min första Smartphone. Ingen touchskärm, men fin färgskärm och så grymt att ha internet, med mail och kalender uppkopplat mot molnet/server i en liten telefon. Fantastiskt! Har inte sett tillbaka sedan dess. Utvecklingen har varit helt fantastisk på smart phones under de senaste 20 åren som jag använt det.

Så verkligen olika bakgrund, men också väldigt kul och intressant att höra din historia.

Kanske ännu lite mera förvånad över detta än att du inte använt någon smart phone. Minns ju hur man på vintern reste till Norge eller Alperna för att åka skidor med familjen som barn, eller på semester i Grekland på sommrarna.

På högstadiet åkte man ju själv med kompisen på språkresa till England, och sedan blev det på gymnasiet tåggluff med kompisen på somrarna genom hela Europa (ringde hem till föräldrar kanske max. en gång i veckan - de var lite oroliga mellan varven!). Efter gymnasiet blev det båttluff mellan öarna i medelhavet med andra Chalmerister, och diverse andra utlandsresor!

Men du menar på allvar att du aldrig ens åkt skidor i Norge på sportloven eller besökt Legoland i Danmark som barn?

Eller menar du "utomlands" som utanför Europa?

@Nissling:

Aldrig hört talas om någon som aldrig någonsin rest utanför landets gränser när man är barn eller tonåring (är ju varken svårt eller dyrt att ta bilen och packa in ungarna och åka till något av grannländerna), och än mindre en vuxen person över 20. Så verkligen rätt unikt.

Du verkar verkligen vara en unik och speciell person, både med icke-resor, icke-teknik och (iaf. fram tills i år) icke-smartphone. Gillar det - roligt med personer som går sin egen väg och som vågar sticka ut från mängden!

Men kan inte förstå att man inte fått uppleva Legoland som barn; du måste åkta dit som vuxen! Lego är ju så otroligt grym uppfinning, och enligt mig världens bästa leksak man kan ha när man växer upp (bättre än telefoner eller spelkonsoler)!

PS: Glömde fråga; vad händer nu när du skippar resan till USA (eller varje fall skjuter på den tills att Cv-19 är över), kommer du nu att gå tillbaka till 3310, eller har du insett fördelar med iPhone (dvs. andra än att den fungerar utomlands) som gör att du ändå fortsätter med den här hemma?

Håller med @snajk om att det ger ett otroligt värde att kunna resa runt och få inspiration genom att upptäcka nya länder, kulturer, språk och mat. Har gett mig själv ett stort värde, och älskar att resa i världen. I år har det dock inte blivit så mycket med det (fick också ställa in en resa till USA precis som du, men hade tänkt att åka till Hawaii för dyk, fiske, surf).

Förhoppningsvis så kommer om ett par 2-3 år CV19 ha klingat av (eller fått en medicinsk lösning färdig), och då hoppas jag att du kommer iväg på den planerade resa till USA igen.

Att jag redovisade hur vi åkte till Legoland var bara för att visa på att det inte var frågan om någon resa som kostade pengar (iaf. mycket lite), och inte alls någon form av "lyxresa" (som jag tyckte mig läsa in att andra i tråden ansåg).

Var inte menat att du eller någon annan skulle ta illa upp av att jag beskrev hur vi reste billigt/extrem lågbudget. Mina föräldrar var unga när vi föddes, och mycket utgifter i början av livet, och inte så mycket inkomster innan karriärerna tagit fart.

Idag är det hur som helst, bortsett från Corono, extremt billigt att resa (mycket billigare än på 70/80-talet när vi var barn) och upptäcka världen.

Sedan skall det självklart inte vara ett måste eller tvång att göra så. Men hoppas att du ändå kan komma iväg på din resa som du hade planerat innan CV19. Då får du chansen att prova på (precis som du nog tog chansen att testa en iPhone). Gillar du inte resan så kan du ju iaf. med gott samvete säga att du inte tycker om att resa. Gillar du det, så kan det bli en ny spännande del av livet du upptäcker.

Win-win för dig oavsett.

Nu väntar vi bara på att denna trista CV-19 skall försvinna...

Jag hoppade ju inte heller in till smartphone förs slutet av 2012.