Plats för lite gubbgnäll

Väldigt sant... stor skillnad!

Bara jag som är trött på att folk flyttar eller byter jobb hela tiden?

I arbetslivet är anser jag det enkelt med nya vänner då man mer eller mindre tvingas samarbeta. Granar när man bor i lägenhet behöver man inte umgås med. Och när alla har internet och en massa filmtjänster så blir det naturligt att folk bara kopplar av i deras lägenhet.

Nå man gör så gott som man kan för att knyta kontakter ändå. Det går sakta med säkert, speciellt emot det motsatta könet. Såvida man inte är en kille som ser riktigt bra ut så gäller det först att visa att man inte är "ett äckel" utan att man bara är ute för social gemenskap. Och det går, men det tar lite tid. Som yngre granntjejer, håll upp dörren var trevlig efter ett bra tag så går det börja prata mer allmänt.
Det jag stör mig på är att folk hela tiden byter bostad, arbetsplats och man får börja om på noll. Och min lust att börja om från noll börjar försvinna. Vilket leder till att jag inte längre anstränger mig.

De senaste kvinnorna som jag kunde prata med om precis vad som helst av på jobbet fick sparken p.g.a. företaget går dåligt, de senaste granntjejerna blev klara med sin utbildning och fick jobb på annan ort. Så de försvann ej p.g.a. mig.
Så otroligt bra kontakt så man kan behålla den efter flytt är bara glömma, det gör jag inte ens med de manliga grannar/kollegorna.
Sedan flyttar folk av olika anledningar som bara tusan, jag byter nog ut 30% av grannarna varje år. (små hyreslägenheter) I början en ny granne å va roligt, nu mer gäsp och man är bara lite halvsocial när man möts i korridorerna.

*edit*
Min bild hänger nog ihop med att jag är uppvuxen på landet, där folk har bott på samma plats i generationer. Inte som i mitt fall ny schysst granne, pratar en hel del, 3 månader sedan flyttar av olika anledningar.

Hade man inte barn med aktiviteter förr i tiden menar du? När är det här, 1800 kallt? Skicka dom till kammaren för att skala rovor när de kommer hem från fältet bara, det danar karaktären.

För i tiden så gjorde kidsen nytta och jobbade i fabriken, på fritiden lagade de mat och städade medans mannen i huset gjorde det han ville. Ju förr desto bättre.

Jag ogillar det verkligen också. Men som nedan skriver så är det ju lagligt och bevisat säkrast i form av skuldbeläggning vid olycka (i scenariot där inre bilen byter fil och kör exempelvis rakt fram eftersom den antar yttre bilen kör som den "ska" - också rakt fram i detta fall).

Nu tittar jag inte på dem. Men det går hela tiden från att ha väldigt bra socialkontakt utan att just bli anklagad för det du sa. Till att hela tiden börja om från noll med nya. Och jag börjar tröttna på det, det är för mycket jobb för att skapa riktigt bra kontakter.

Ja, jag har sett på på arbetsmarknaden. Man förlorar ofta på att vara lojalt och får sämre lön.
Detta leder till såklart att man brukar dra ner på det sociala. En kollega som bara är ett år på platsen, ingen mening att lära känna denna på en djupare plan.

*edit*
Det tradionella sättet att bli av med vänner. Är att på något sätt bli ovänner, det är superlätt speciellt när man pratar med det motsatta könet. Men i mitt fall så handlar det om folk hela tiden konstant flyttar, byter jobb och jag förlorar kontakten så. Och bytet har inte ett skit med mig att göra.

Man ska dansa runt dem, inte med dem. De är rätt stickiga. Har man böjelsen att dansa med granen så är plastgran att föredra

Det är ju tydligen OK att ha kompositplomber i munnen så att svälja dem är nog inte heller farligt. Det tar dessutom inte så lång tid innan det plingar i toan. Jag fick lite spel när en tand gick av och halva tanden och plomben (amalgam) var för sig försvann ner i magen. "Lugn, de kommer ut om ett dygn eller två", sa tandläkaren och hon hade rätt. Samma med en medicinsk undersökning jag gjorde. Fick svälja en ganska stor kapsel med ett litet batteri och någon kamera som skulle registrera allt i min tunntarm. Ett och ett halvt dygn senare plingade det till i toan och där låg den, precis som med tandhalvan och amalgamplomben. Nånstans mellan 24 och 36 timmar efter att man svalt grejorna så kommer de ut, helt naturligt. Det enda faran är om det är något vasst men det gick bra med tandhalvan trots att den hade lite skarpa kanter.
Så, simma lugnt

EDIT: Om plomben är inkapslad i bajs blir det inte ens ett pling i porslinet.

Den låg där i ensamt majestät så jag tog en grilltång och plockade upp den, diskade den och tången (naturligtvis) och lade kapseln på ett papper och väntade på att den skulle sluta blinka. Den blinkade flera gånger per sekund i flera dagar innan den plötsligt slutade. Då hade jag för länge sen lämnat in mottagaren jag bar på magen i 24 timmar, så de fick inte se mitt ansikte eller hur det ser ut hemma eftersom mottagaren måste vara nära kameran (tror och hoppas jag). En dag kanske jag dissekerar kapseln

Apropå grannar så kan jag hålla med Lillaankan. När jag var barn så gick grannar hem till varandra när dom var prat/fika sugna. Inget konstigt på den tiden. Jag har själv bott i lägenhet och inte känt någon i trappuppgången. Däremot om man fjällvandrar och möter någon kan det bli en lång pratstund. Det har blivit så komplicerat nu. Man måste bjuda folk och fika eller mat måste vara väl förberett. Enda undantaget var när jag träffade min fru i tvättstugan. Så ibland händer det.

Det är för mycket Wall-E miljö numera. Det är taggar till det mesta, snart även till egna toaletten. Tvättstugan, en blyertspenna och en kalender funkade, inte numera. ICA? Självskanning. Bank? Finns ingen öppen. Mat? Hämtmat. Våga vägra sociala media och strömmade jämra reklam. Jag får fler måste-snacka-skit-besök i garaget när jag meckar hoj än när jag käkar en bit mat på lokala pizzerian. Förr var det macken, kiosken, cykelrep'en eller annat fenomen man samlades vid varje kväll/helg. Numera öde.

1.
Den är sanerad.

2.
Jag pillar själv isär allt möjligt men lägger det inte på YouTube utan i min (stoora) låda med saker som jag ska försöka pilla ihop igen. Det är nämligen inte alls lika lätt att sätta ihop saker som att plocka isär dem. Dessutom är det roligare att pilla isär.

Jag är född -45 och har samma erfarenhet som du. Dessutom kunde man hitta på allt möjligt på vägen till och från skolan. Man var inte curlad och man var fri så fort man var utanför hemmet, fri att hitta på något spännande och troligen förbjudet. Den hisnande balansgången mellan vad som säkert var förbjudet och vad som kanske var det gav en extra krydda åt livet utanför föräldrarnas "kontroll"-zon, något som dagens ungar verkar få i spel men det är ju på låtsas. Då jag var barn var det på riktigt. Vem behövde dataspel? Livet och spänningen fanns utanför dörren.

Har ni tänkt på att alla dagens curlade ungar curlas av just den generationen som var så fria?

Det är nog bara vi som är curlade som tänkt på det, våra föräldrar har fullt upp med att curla oss

Jag är väldigt tveksam till att tandläkare skulle använda något i munnen som är giftigt.
Om det är för att den är vass eller så du är rädd för så kan du vara lugn. Du kan i stort sett svälja glaskross om du vill. Det kapslas in av gojs i magsäcken och sedan åker det ur den naturliga vägen.

Källa: Akutkirurg på barnavdelningen - grabben hade svalt en legobit. Sitter det inte i svaljet så är faran över.