Frugan har fått bra jobberbjudande i Norge, bör man flytta?

Istället för att starta en ny tråd tänker jag att det här kanske är ett lämpligt ställe att lufta lite tankar. Min fru har fått ett väldigt trevligt jobberbjudande, problemet är att det är på en fabrik i Oslo. Inte direkt pendlingsavstånd från Västerås så vi skulle i så fall behöva sälja vår bostad och flytta. Arbetsgivaren betalar för flyttfirma, fixar hyresbostad och betalar henne en månadslön som ”flyttpeng” så det känns generöst. Det som gör att jag känner mig lite skeptisk är att vi bägge har jobb vi egentligen är nöjda med idag, dottern trivs på förskolan och vi har 10-15 min till våra familjer. Jag jobbar som privatrådgivare på bank och känner väl att språket kanske gör det svårt att få motsvarande jobb i Oslo. Hur hade ni reagerat om ni fått en norrman som kontakt på banken?

Fördelar är att hennes lön där är mycket högre än i Sverige, hon kommer nästan tjäna lika mycket själv där som vi gör tillsammans i Sverige så vi kan utan problem leva på en inkomst om det tar tid för mig att hitta nytt jobb. Oslo är en väldigt trevlig stad och Norge är väl ett av de bästa länderna man kan bo i, Västerås är väl ärligt talat inte en jättetrevlig stad. Känns också som att det är lite nu eller aldrig, dottern är bara två år och börjar hon bli lite äldre och hitta kompisar känns det betydligt svårare att flytta.

Istället för att starta en ny tråd tänker jag att det här kanske är ett lämpligt ställe att lufta lite tankar. Min fru har fått ett väldigt trevligt jobberbjudande, problemet är att det är på en fabrik i Oslo. Inte direkt pendlingsavstånd från Västerås så vi skulle i så fall behöva sälja vår bostad och flytta. Arbetsgivaren betalar för flyttfirma, fixar hyresbostad och betalar henne en månadslön som ”flyttpeng” så det känns generöst. Det som gör att jag känner mig lite skeptisk är att vi bägge har jobb vi egentligen är nöjda med idag, dottern trivs på förskolan och vi har 10-15 min till våra familjer. Jag jobbar som privatrådgivare på bank och känner väl att språket kanske gör det svårt att få motsvarande jobb i Oslo. Hur hade ni reagerat om ni fått en norrman som kontakt på banken?

Fördelar är att hennes lön där är mycket högre än i Sverige, hon kommer nästan tjäna lika mycket själv där som vi gör tillsammans i Sverige så vi kan utan problem leva på en inkomst om det tar tid för mig att hitta nytt jobb. Oslo är en väldigt trevlig stad och Norge är väl ett av de bästa länderna man kan bo i, Västerås är väl ärligt talat inte en jättetrevlig stad. Känns också som att det är lite nu eller aldrig, dottern är bara två år och börjar hon bli lite äldre och hitta kompisar känns det betydligt svårare att flytta.

Istället för att starta en ny tråd tänker jag att det här kanske är ett lämpligt ställe att lufta lite tankar. Min fru har fått ett väldigt trevligt jobberbjudande, problemet är att det är på en fabrik i Oslo. Inte direkt pendlingsavstånd från Västerås så vi skulle i så fall behöva sälja vår bostad och flytta. Arbetsgivaren betalar för flyttfirma, fixar hyresbostad och betalar henne en månadslön som ”flyttpeng” så det känns generöst. Det som gör att jag känner mig lite skeptisk är att vi bägge har jobb vi egentligen är nöjda med idag, dottern trivs på förskolan och vi har 10-15 min till våra familjer. Jag jobbar som privatrådgivare på bank och känner väl att språket kanske gör det svårt att få motsvarande jobb i Oslo. Hur hade ni reagerat om ni fått en norrman som kontakt på banken?

Fördelar är att hennes lön där är mycket högre än i Sverige, hon kommer nästan tjäna lika mycket själv där som vi gör tillsammans i Sverige så vi kan utan problem leva på en inkomst om det tar tid för mig att hitta nytt jobb. Oslo är en väldigt trevlig stad och Norge är väl ett av de bästa länderna man kan bo i, Västerås är väl ärligt talat inte en jättetrevlig stad. Känns också som att det är lite nu eller aldrig, dottern är bara två år och börjar hon bli lite äldre och hitta kompisar känns det betydligt svårare att flytta.

Vi har bott långt bort tidigare (Umeå) och tycker det har funkat bra trots att familjen bor i Katrineholm/Borlänge så det i sig är väl inte ett jättestort problem.

Det är klart dyrare i Oslo men vi tänkte bo i utkanten och motsvarande bostad kostar kanske 10-15 tkr mer i månaden och hennes lön ökar ca. 40 tkr så det täcker ju upp alla ökade kostnader med god marginal. Det som gör att jag är mest fundersam är hur lätt/svårt det kommer bli för mig att hitta jobb. Inte direkt hunnit testa vattnet då erbjudandet kom sent i deras rekryteringsprocess pga att de inte hittade någon kandidat som de var nöjda med (hon sökte alltså inte jobbet utan de kontaktade henne med ett erbjudande direkt).

Istället för att starta en ny tråd tänker jag att det här kanske är ett lämpligt ställe att lufta lite tankar. Min fru har fått ett väldigt trevligt jobberbjudande, problemet är att det är på en fabrik i Oslo. Inte direkt pendlingsavstånd från Västerås så vi skulle i så fall behöva sälja vår bostad och flytta. Arbetsgivaren betalar för flyttfirma, fixar hyresbostad och betalar henne en månadslön som ”flyttpeng” så det känns generöst. Det som gör att jag känner mig lite skeptisk är att vi bägge har jobb vi egentligen är nöjda med idag, dottern trivs på förskolan och vi har 10-15 min till våra familjer. Jag jobbar som privatrådgivare på bank och känner väl att språket kanske gör det svårt att få motsvarande jobb i Oslo. Hur hade ni reagerat om ni fått en norrman som kontakt på banken?

Fördelar är att hennes lön där är mycket högre än i Sverige, hon kommer nästan tjäna lika mycket själv där som vi gör tillsammans i Sverige så vi kan utan problem leva på en inkomst om det tar tid för mig att hitta nytt jobb. Oslo är en väldigt trevlig stad och Norge är väl ett av de bästa länderna man kan bo i, Västerås är väl ärligt talat inte en jättetrevlig stad. Känns också som att det är lite nu eller aldrig, dottern är bara två år och börjar hon bli lite äldre och hitta kompisar känns det betydligt svårare att flytta.

Vi har bott långt bort tidigare (Umeå) och tycker det har funkat bra trots att familjen bor i Katrineholm/Borlänge så det i sig är väl inte ett jättestort problem.

Det är klart dyrare i Oslo men vi tänkte bo i utkanten och motsvarande bostad kostar kanske 10-15 tkr mer i månaden och hennes lön ökar ca. 40 tkr så det täcker ju upp alla ökade kostnader med god marginal. Det som gör att jag är mest fundersam är hur lätt/svårt det kommer bli för mig att hitta jobb. Inte direkt hunnit testa vattnet då erbjudandet kom sent i deras rekryteringsprocess pga att de inte hittade någon kandidat som de var nöjda med (hon sökte alltså inte jobbet utan de kontaktade henne med ett erbjudande direkt).

Istället för att starta en ny tråd tänker jag att det här kanske är ett lämpligt ställe att lufta lite tankar. Min fru har fått ett väldigt trevligt jobberbjudande, problemet är att det är på en fabrik i Oslo. Inte direkt pendlingsavstånd från Västerås så vi skulle i så fall behöva sälja vår bostad och flytta. Arbetsgivaren betalar för flyttfirma, fixar hyresbostad och betalar henne en månadslön som ”flyttpeng” så det känns generöst. Det som gör att jag känner mig lite skeptisk är att vi bägge har jobb vi egentligen är nöjda med idag, dottern trivs på förskolan och vi har 10-15 min till våra familjer. Jag jobbar som privatrådgivare på bank och känner väl att språket kanske gör det svårt att få motsvarande jobb i Oslo. Hur hade ni reagerat om ni fått en norrman som kontakt på banken?

Fördelar är att hennes lön där är mycket högre än i Sverige, hon kommer nästan tjäna lika mycket själv där som vi gör tillsammans i Sverige så vi kan utan problem leva på en inkomst om det tar tid för mig att hitta nytt jobb. Oslo är en väldigt trevlig stad och Norge är väl ett av de bästa länderna man kan bo i, Västerås är väl ärligt talat inte en jättetrevlig stad. Känns också som att det är lite nu eller aldrig, dottern är bara två år och börjar hon bli lite äldre och hitta kompisar känns det betydligt svårare att flytta.