Lagringsdisk - SSD eller HDD 2023?

Har en SN850 2TB, köpt inte allt för länge efter de släpptes, 284TB skrivna. I början på året så hade jag fyllt den till ~300GB ledigt och då började den frysa vid hårdare skrivbelastning. Inga SMART-fel, inget i felloggar mer än att den misslyckas med att skriva ett block, även vid upprepade försök. Snackade med NewMaxx som skriver SSD-köpguider och han nämnde att han hört lite rapporter om batch med dålig flash till någon WD SN, men var lite osäker vilken det var exakt.
Har bytt ut den nu för att kunna köra lite ytterligare felsökningar, men inte tagit tag i det.
13,5TB skrivna på 30 dagar där på nya.

Hur lyckas man med detta? Över 250 GB/dygn på den första och 450 GB/dygn på den andra.

Hm jo, det där låter ju inte normalt.
Min är på dryga 26 TB skrivna nu sedan Nov 2021.

3 kopior
2 olika lagringsmedia
1 ska vara off site

Ska sägas att cd, dvd och blu-ray inte alltid håller måtten de heller, och band också kan bli dåliga, så återläsningstest måste utföras med jämna mellanrum.

Absolut! Ingen media är säker, man får se allt som en process som man får leva med och underhålla regelbundet. Man blir aldrig klar

Av en handfull döda hårddiskar genom åren har jag endast vid ett tillfälle lyckats rädda data. Det var när hårddisken plötsligt började ge ifrån sig missljud och datorn bete sig konstigt. Känt fel på dessa diskar (någon gammal IBM-modell på 120GB om jag minns rätt). Jag hann kopiera det viktigaste innan den dog helt (backuper är för fegisar).

Med SSD;er har jag hittills inte varit med om några dödsfall, bortsett från en trasig SATA-kontakt. Överprovisionering ska dock hjälpa och göra disken fortsatt användbar om den börjar ge upp på livet. Då kan man eventuellt lyckas rädda lite data innan det är godnatt.

Bästa är ju dock att ha vettiga strategier för att hantera eventuellt haveri. En ensam SSD eller HDD är ju ingen bra strategi för att lagra viktiga saker över tid. Fast ingen minns heller en fegis.

För övrigt bör en SSD klara betydligt mer än vad tillverkarna anger. Se detta test:
https://techreport.com/review/the-ssd-endurance-experiment-th...

Firmware.

Jag tror inte det är planerat åldrande, utan det är nog tänkt som ett sista skydd innan all data förstörs av t.ex. en korrupt kontroller. Det finns ju ett antal felkällor som övervakas med SMART, vilka det är och vilket antal som krävs för att enheten ska trigga den här "domedags-mekanismen" har jag ingen koll på tyvärr.

Hur som helst kan det vara bra att känna till att om SSDn på något sätt ger tecken på några diskproblem (ett som nämns i artikeln är att enheten går till read only-läge) så är det dags att kopiera data omedelbart d.v.s. avbryta allt annat och inte starta om innan det är klart.

Om du bygger en adapter så går det.

Jag har stött på kärnminnen i verkligheten i datorer som användes (PDP-6 och 8)

https://www.pdp8online.com/

Dom hade ju kunna valt att sätta den i ett permanent read only-läge och att inte bricka den vid omstart. När något blir knasigt med datorn är det första många gör att starta om den. Nä jag är inte alls pessimistisk

Ser ju ut som en matta, måste fråga sambon om det är något hon kan göra på vävstolen, oändligt med minne here I come

Som sagt, jag är långt ifrån fullt insatt, men det är absolut en reell risk. Det är ju snudd på en standardåtgärd att starta om när något verkar krångla, men jag har själv insett att man ska försöka hejda den impulsen just med diskproblem på SSD.

Jag har dock varit med om ett nästan lika jobbigt scenario medan jag hade mekaniska hårddiskar, och det var 2008 när moderkortets SATA-kontroller pajade. Windows klagade bara vid läsning, så jag kopierade febrilt alla filer jag kunde till en annan disk. Problemet var bara att all data som skrevs var korrupt, så jag förstörde inte bara allt jag kopierade över utan också en mängd saker som redan låg på den mottagande disken. Sen formaterade jag givetvis den "trasiga" disken som en förberedelse för att skicka in den.

Någon gång därefter började jag märka att det var ett udda men kritiskt fel på SATA-kontrollern, och att all data hade varit intakt om jag bara stängt av datorn och kollat diskarna med hjälp av en annan dator.

Jag hade backup på ganska mycket, men där gjorde jag det största tappet av data någonsin.

Livslängden? Var får du det ifrån? Menar du en disk som förvaras offline? Det stämmer att det inte är bra för en SSD men i allt övrigt håller en SSD längre än en HDD.
https://www.backblaze.com/blog/how-reliable-are-ssds/

När min systemdisk, en SSD gav upp så var symptomen att Windows helt plötsligt började krasha och starta om slumpmässigt, ingen blåskärm.
128GB Kingston mSATA halfsize (MLC tror jag).

OM jag inte hade haft dessa symptom så hade jag mest troligt en dag upptäckt att SSDn inte längre fungerade och att all data varit förlorad... (om jag inte hade backat den.)

Enligt CrystalDiskInfo fanns det inga fel på SSDn, CDI raporterade dessutom att disken var i utmärkt skick...
Det fanns helt enkelt inget uppenbart fel på SSDn, kan inte heller minnas några klagomål vid läsning eller skrivning till disken vilket fick mig att börja leta efter andra felorsaker än SSDn till att datorn slumpmässigt hade börjat starta om...

För elva år sedan... Öht inte relevant information idag.

Utöver pris finns inga fördelar med HDD.

Väldigt mkt jobb för datorn med allt möjligt, kör en del virtuella maskiner, och på nya är åtminstone 4TB nerladdning av massa ML-data som processas och så kör jag ZFS med snapshots varje timma så förändringar ger en del write amplification, men jag vet faktiskt inte riktigt.

Snitt på 3,18MB/s, ~8TiB i månaden. Sen är väl ~1,5TiB från själva datamigreringen till nya SSD:n, nån TB är säkert benchmarks för att säkerställa att allt funkar som det ska. Det blir 10,5TB. 3TB skrivningar verkar saknas.. kommer inte ihåg om den bara loggar host-writes eller om det skulle kunna vara ~30% write amplification internt i SSD:n. Kör en hel del som tröskar småfiler. Eller så kanske jag körde mer benchmarks innan jag slog igång statistikloggningen igen än jag tycker mig komma ihåg.

Det är nog lite extremfall både användningsmässigt och betéendemässigt, men det är ju rätt långt ifrån garanterade 1200TBW. Då jag köpte SN850 (första nvme) körde jag säkert 26TB benchmarks för att se hur bra den orkade med olika laster och se hur det funkade med ZFS, steady state vid olika fyllnadsgrad och så.

Har själv en liknande genomströmning av data. Vi är ju trots allt på Sweclockers forum, inte morfars Facebook, så förstår inte riktigt varför ögonbryn höjs så ofta varje gång man hanterar mycket data

Då förstår jag.

Intressant ämne att google lite på, verkar kunna bli en betydande write amplification med ZFS samt kräva en hel del manuell optimering för att minska det. Jag fick vara bollplank för en som skulle köpa konsumenthårdvara till en server med en ZFS-baserad programvarumiljö, så jag var nog åtminstone rätt ute som rekommenderade att satsa på så hög write endurance som möjligt över alla andra egenskaper på förekommande SSDs.

För att det inte är datacenterclockers.com och utgångspunkten är att de allra flesta pysslar med grejer som är lämpade för vanliga konsumentgrejer snarare än för datacenterprylar?

Här är mina åsikter:

Är det bara ett par TB, säg 4-8, och enheten ska sitta internt i datorn skulle jag köra SSD. Det är möjligt att en hårddisk är några kronor billigare i inköp, men ljudet, vibrationerna, och att det tar tid för disken att spinna upp (för man vill definitivt att den ska spinna ner om man inte använder den konstant) är grymt irriterande.

För en extern enhet tänkt enbart för backup skulle jag köra hårddisk, för jag tänker att de är mer tillförlitliga när de inte är inkopplade under långa perioder, och för att de är billigare (iaf i större storlekar), och för att det är en annan teknik än den interna lagringen som sker på SSD.

För en extern enhet man ska "använda", t ex om man behöver mer utrymme för att lagra video på som man sedan kör videoredigering på så är en SSD mer passande.

Ska man lagra mycket data, t ex en server med 10+ TB, är hårddiskar betydligt billigare. Man kan kombinera med en SSD som cache eller för att lagra saker som behöver högre hastighet (OS:et, VM:ar etc).

Ja, out of the box får man ju 32x write amplification vid 4KB random writes på 128KB record size. Nackdel med checksummande filsystem. Men det är ju inte en helt vanlig last, man får anpassa recordsize efter lasten bara. Kör man virtella maskiner på ZVOL så kan det bli lite klurigt då filerna i VM:ens filsystem inte alignar med records i ZFS, fragmentering ger påverkan på komprimering osv. Finns ett antal fotpistoler att tabba sig med Men den är nog inte så överdrivet stor på min workstation, inte så mkt data som skrivs om.

Här blir det klart viktigare, oavsett filsystem, då det är väldigt lätt att börja tugga data med servrar Kollar jag hemmaservern snittar jag 33MB/s mot poolen sen boot, 2,72TB/dag.

Skall och be få tala om för herrn . Hållremsa kom redan på 1800 talet för att styra vevstolar med. Farsan hade hållremsa till sin telex maskin ( Telex var 1940 till 1980 talet sätt att skicka E-post innan faxen slog ingenom.)

Man kan ju hoppas på att det finns någon firmware reset som man kan få tag på.

Vilket elände du råkade ut för, ibland undrar man hur datorer klarar sig över huvud taget när det är så mycket som kan gå fel.

Hålremsa var väldigt vanliga inom kretkortstillverkning (framförallt för borrning och fräsning av korten) till, ja i alla fall 2000-talet och kanske tom. förbi detta för de som hade äldre maskiner i sin produktion, filerna för fotoplottning var ofta på diskett, men även där var det det ibland tillbaka en rulle med hålremsa med Gerber-kodningen för fotoplottern som kom tillsammans med fotomaskerna.

På den tiden sa vi alltid Gerberfiler om dessa rullar och jag gissar att 'G-kod' för dagens 3D-skrivare är egentligen Gerberkod och har sin grund bland NC-maskiner för materialbearbetning och därmed också hanterar Z-led...

HPGL är också en stor plotter-format och har används för tex. kretskortsfräsar och har används tex för framtagning av fotomasker för senare IC-tillverkning då den kan skalas utan att tappa värdesiffror vilket passar om man skall göra masker med precision på nm-nivå. nackdelen med hpgl är att den har ingen z-led. Dock ser man på båda formaten att när dessa skapades var i en tid när RAM-minne och annan lagring var dyrt vilket gjorde att kommandona inom formaten är väldigt korta i typiska 2 och 3-ställiga tecken - tex 'PU' för 'pen up' i HPGL.

kommer ihåg inför en upphandling så skickades underlagen och ritningar ut på HPGL-kod av den anledningen formatet tog minst plats och rymdes på en CD-ROM skiva - då var 1 CD-skiva större än de flestas hårddiskar i datorerna och därmed bökiga att hantera.

jag provade att packa om i flera av ridningarna alternativa vektorformat (typ coreldraw, PS mfl.) för att få det mer hanterbart men vad jag än försökte med så tog det minst dubbelt i utrymme... det är också en orsak varför jag inte har några spår av detta från den tiden just bara för att det var för stort och vi kunde själva inte bränna kopior på detta just då.