programmera en egen linux dist

Wine har hållt på seda 1993 att få windows program och spel att funka under windows. Långt ifrån allt funkar och mycket fungerar halvdant.

Det är ett mastrodont projekt med 996 personer som vart inblandade för att ta det så långt som det har kommigt. Detta är det projektet du skall ta dig hjälp av ifall du vill lyckas överhuvudtaget.

Först måste du skaffa dig kunskap, erfarenhet, lära dig programmera ordentligt och lära dig förstå datorer på ett helt nytt plan. Det i sig är ett projekt som tar många år. Jag som många andra rekommenderar att du börjar lite lungt. Kanske börja använda linux vardagen, börja programmera mindre saker som inte har något alls att göra med detta för att komma igång. Sedan kan du börja göra mer och mer avancerade saker.

Några bevingadeord som aldrig slutar vara sanna: Ju mer du lär dig om programmering, ju mer inser du va lite du vet.

Det här är ett ganska intressant påstående och det innehåller väldigt mycket information. Kan vara värt att diskutera lite närmre med andra ord.

Varje gång man lär sig något nytt blir man samtidigt varse om nya saker man inte vet. Man skulle kunna säga att man har tre stycken "pooler" med kunskap. En pool innehåller faktiskt kunskap. En pool innehåller vad man tror att man kan, och den sista poolen innehåller vad man tror att man inte kan.

En nybörjare kanske behärskar ett subset av C++. Detta är i den objektiva kunskapspoolen. Han tror dock att han "kan C++", så det ligger i poolen med det han tror att han kan. Eftersom han fortfarande är nybörjare så vet han bara flyktigt vad han inte kan. Så i poolen med vad han tror att han inte kan kanske vi har "skapa datorspel".

Det intressanta är vad som händer med tiden. Varje gång vår person lär sig något nytt blir poolerna större, och framförallt blir inläggen i poolen mer specifika. I den objektiva poolen har vi fortfarande ett subset av C++, lite större än tidigare, och vi har även, säg grundläggande nätverksprogrammeringskunskaper. Vad som har hänt är att alla tre pooler har blivit mer specifika, och överdrifter har sågats bort och flyttats till poolen med det man inte vet. Vår person tror inte längre att han "kan c++", han är medveten om att han kan ett subset av c++. Poolen med det han inte behärskar har samtidigt blivit mycket större: dels då medlemmar i poolen flyttats från "vad jag tror jag kan", men även att många entries som var där tidigare har brytits upp i mer detaljerade entries, allt eftersom han kommer i kontakt med fler generella ämnen. Han kanske vet att han inte riktigt kan programmerade med UDP-sockets, att han inte riktigt förstår det här med templates i c++ osv. Samtidigt har nya generella entries (likt det första generella entriet "skapa datorspel") lagts dit, exempelvis grafikprogrammering, matematik osv.

Något man får vara försiktig med är att dra slutsatser att introspektion definierar experten. Detta är inte helt rätt. Medvetenhet om vad man kan och inte kan är snarare en effekt av att ha mycket "faktiskt" kunskap. Alltså de två poolerna vad man tror att man vet och man tror vad man inte vet blir större men även mer specifika och beror på vad man faktiskt vet.

Nu vet jag inte riktigt om det här inlägget bidrog med något, lite procrastination från min sida bara.

Jag är förbluffad och förundrad över hur bra du utryckte det! Jag tror att du har lyckats definera ganska så exakt hur den mentala utvecklingen hos en programmerares kunskaper ser ut. Samtidigt så tror jag att den här modellen gäller för allt vi människor gör. Den går helt enkelt att applicera på alla saker vi lär oss, inte bara programmering. Mycket bra skrivet! Du funderar inte på att skriva en större uppsats?

Bara för att det inte är en orginell tanke så betyder det inte att det inte kan göras bättre. Jag tyckte texten var väldigt välskriven och välformulerad. Självklart har jag även själv tänkt i de banorna, men jag har aldrig sett de så tydligt. För de som inte har utövat någon forma av budo eller studerat ledarskap och pedagogik så kan det trots allt vara nyheter.

Något som är sant om alla visdomar är att de tåls att sägas igen, särskillt om man kan formulera de bättre!

Börja göra små saker. Gör saker iterativt så du lär dig lite för varje gång. Att börja med ett mastodontprojekt är inte bra, du har inte kunskaperna och det blir bara dåligt. När du lärt dig "tämligen" mycket och du börjar med projektet kan det ändå vara så att du lär dig mer och inser hur dåligt det var det som gjorts tidigare och slänger allt gammalt och börjar om på ny kula.

För att dra en annekdot om det här med att tro man kan mycket.
På högstadiet köpte jag en java for dummiesbok på clas ohlson och började testa att programmera lite (tror jag hade hållit på lite med visual basic före iaf) - jag avslutade inte ens boken då.
Det fanns ett problem på skolan - våran klass hade så uruselt schema. Så jag gick till schemaläggaren och sade att jag tyckte det var dåligt och erbjöd mig göra ett program som skulle fixa mycket bättre schemaläggning/lokalbeläggning.
Detta är alltså att ta sig vatten över huvudet som att gå ner i marianergraven.