Hur kan människan förstöra jorden?

Visst, visst, men låt mig få ta del över ritningarna till nanorobotarna bara...

Arvsmassa i DNA eller RNA är precis lika digital som binärkod. DNA använder basen 4 eller 64, beroende på hur du ser det (säg att basen är 4 och ordlängden är 3, 4^3 = 64). Så så länge du har ett kopieringssystem som inte är kompatibelt med biologiskt liv spelar det ingen roll vilken typ av arvsmassa det rör sig om. Vilket substrat som används av den genetiska koden (eller programkoden, jämför med hålkort, D-vippor, magnetiska domäner, etc) påverkar inte funktionen. Om vi bara byter ut ribosomerna och tolkningen av basparen så spelar det ingen roll. Så, hypotetiskt, kan nanorobotar ha DNA, RNA eller vilket substrat som helst för att lagra sitt digitala "program". Om inte ribosomer används behöver vi inte heller dela upp DNA i 3-ställiga kodoner utan kan använda vilken "ordlängd" vi vill.

Edit: Min poäng är att den kod som har en betydelse för våra ersättare till ribosomerna är komplett meninglös smörja i ljuset av dessa, ribosomerna. Alltså borde vi i princip kunna använda ett "virus" med DNA, RNA eller vilket digitalt representationssätt för informationen som helst, utan att det är någon fara att det av misstag ska bli till nytt biologiskt liv.

Men! En sak är nog viktig här; Ilja måste inte godkänna grey-goos/nanorobotar och min "rekommendation" är också att underkänna virus/grey-goos/nanorobotar som metod eftersom det blir väldigt krystat att inte kalla detta för liv, hur människoskapat och artificiellt det än må vara. Det skulle strida mot [min tolkning av] §4. Någonting som är självreplikerande och har en energiomsättning vilket gör att den kan operera autonomt (det är här som virus ofta faller ur) är liv. Livets mekanismer är substratneutrala, och kan alltså bestå av vad som helst så länge replikation och autonom verksamhet förekommer, vilket förutsätter energiomsättning, metabolism. Virus kanske kan undantas men troligen inte nanorobotar. Något måste utrota dessa efter att de utrotat livet.

Tja, jag var nog slarvig med min definition. Någon entydig och allmängiltig definition av liv finns ej och vi definierar det lite som vi vill beroende på vad vi menar och vad som är meningsfullt för stunden.

Men reproduktion och metabolism är inte tillräckligt stringent. Det behövs något mer. Annars kanske vulkaner kan räknas hit eller eld. Eld har en energiomsättning och förökar sig och behöver inget annat än bränsle (mat) för detta, så eld är liv enligt den alltför enkla definitionen.

Men om vi kompletterar med arv så stängs det kryphålet. Eldens avkommas (mer eld) egenskaper beror av vad för material som brinner och inte på egenskaperna hos den eld som spred sig. Eld är alltså inte liv. Däremot faller nanorobotar in i kategorin, de är liv om de är självreplikerande.

Annars är en enkel och rättfram definition att liv är något som är föremål för evolution. Dessa nanorobotar är fortfarande liv, kopiorna kommer uppvisa en variation givet tillräcklig lång tid (precis som biokemiskt liv).

Jag förstår inte vad du menar med mineral och vulkaner och turingfullständighet i ett sammanhang? Är vulkaner turingfullständiga? Nja, hur menar du då?

Aha, xkcd som spökade. Ja, det som visas i serien och det du talar om är i sak substratneutralitet - liv, intelligens, beräkningar, etc, ligger i organisationen snarare än de fysiska byggstenarna.

Jepp, men vi behöver faktiskt inte stanna där. Vi kan lägga till (och ta bort) klausuler för att definiera liv än mer stringent eller liberalt, beroende på vad vi är ute efter.

Bra regler! §6 är ju något jag implicit tjatat om tråden igenom.

Vi kan göra det enklare med att tolka in i §2 att liv får uppstå igen så länge det inte strider mot §4. Samtidigt innehåller §2 och §4 en viss redundans. Vi får alltså döda liv med liv så länge som även det sista livet dör, oavsett common descent. Det nullifierar mitt tidigare antagande att det är okej med att liv uppstår igen, bara det inte är släkt med oss, såvida inte det liv som uppstår ej heller är släkt med det liv vi skapar för att ta kål på det liv som är släkt med oss!

Tja, krångligt värre.

Fan, hittar inga bilder nu. Men i rollspelet Warhammer 40K har ett par snubbar (Dark Angels) typ fått sin planet sprängd i bitar och sen satt stora jävla motorer på det som är kvar. Det borde vi ju kunna ordna tycker man... Så länge de når utanför får atmosfär antar jag. Då borde vi ju kunna antingen köra in jorden i solen eller helt enkelt långt åt helvete ut i rymdens kyla.

Solen torde ju vara bäst för att utrota allt liv, annars är det ju säkert nån töntig bacill eller nåt som överlever nedfrysningsprocessen och lär sig leva eller blir uppväckt sex miljarder år senare av nån alien.

EDIT:

Fast vi borde ju kunna tutta eld på solen lite mer, det borde ju kunna påverka oss relativt negativt antar jag?

Kan man instruera nanorobotar att montera ner den översta biten av jordskorpan och bygga om allt material till o-levande saker, t.e.x gatstenar fiskpinnar, köttbullar och fler nanorobotar. När sen jorden är täckt av diverse prylar och nanorobotar smäller man av en massa koboltbomber som förstör alla nanorobotar. Robotarna ska självklart vara byggda för att dö av strålning.

nanorobotar känns inte riktigt okej.

http://www.aftonbladet.se/klimathotet/article458555.ab
varför inte använda ett par sådana speglar och rikta mer ljus mot jorden sammtidigt som vi förstör ozonlagret och dumpar så mkt giftiga saker vi kan i havet och i luften, tänder eld på alla oljekällor,naturgas, och skickar in några astroider + atombomber i oss. ytterligare några astroider skickar vi mot månen och försöker få den ur sin bana.
(hur mycket energi skulle behövas för att skicka månen ur sin bana )

ähh eller så bygger vi en stor laserpekare och lyser lite på några elaka utomjordingar tills dom blir arga och kommer med sin Death Star och spränger oss