Lära sig om HiFi

Ser att du verkar ha fått samma erfarenhet som jag av forumet faktiskt.se.
Bemötandet jag fick när jag blev medlem var rent oförskämt. Även jag lämnade det forumet för den attityd de håller där innebär att man inte är välkommen om man inte redan är kompis med någon av dem innan.

faktiskt.se är inte ett trevligt forum att vara medlem på.

Här skrev jag mycket under många år. Blev dessutom moderator under några år innan han som skötte sidan lade ned forumdelen:

http://www.stereo411.com/

Grundkriteriet för hifi är egentligen mycket enkelt, när du inte kan skilja återgivningen från det som spelas live är det rätt återgivet, dvs hög trohet gentemot originalet, high fidelity = hifi.
Problemet/diskussionerna uppstår när folk blandar in "låta bra" utan att inse at det inte kan låta bra om musikerna är dåliga men återges korrekt, då ska musiken låta dåligt och musikerna bytas ut snarare än att man färgar återgivningen så att det låter bra.

Vad det gäller tekniken/apparaterna så är det bästa att lära sig fysik och ellära och det finns en massa läroböcker som man kan läsa utan att behöva gå utbildningarna, teorin är bra att ha i botten om man inte ska göra bort sig och bränna pengar på en massa oprisvärda saker, många köper saker efter inredningsmodet snarare än teknisk prestanda och det blir dyrt i längden och man får dessutom sällan bra ljud.

Det du betalar mest för när delarna blir dyrare är tystnad, det krävs för att det ska bli dynamik.
Sedan finns det även skräpmärken som säljer "lifestyle" produkter inom hifi, tex Bose och B&O är oerhört överprisasatta saker som inte presterar i närheten av priset.

Det finns ingen site som sammanfattar det hela på ett enkelt sätt eftersom området är så stort att det egentligen krävs minst 3-4 olika ingenjörsutbildningar för att täcka in det mesta, men det finns en skapligt vettig site om högtalare http://www.drkrupp.se/hifi/
Annars kan det vara bra att läsa på forumen och samtidigt lära sig den grundläggande fysiken bakom så man kan skippa de osakliga debatterna och verkligen lära sig att skilja på låta rätt och låta bra, dålig musik ska inte låta bra utan man ska byta ut musikerna, bra återgivning är ett totalt objektivt begrepp, bra musik är däremot subjektivt.

Om du har läst om "push/pull"-förstärkare är det med stor sannolikhet förstärkare som är av klass AB. I en klass AB-förstärkare delar man upp signalen i en positiv och en negativ halvperiod när ljudsignalen kommer till själva slutsteget i förstärkaren.
En sådan förstärkare använder sig av två transistorer som tar hand om var sin halva av signalen.

Den ena, ofta en NPN (ibland är det något typ a FET, Field Effect Transistor) och den andra, en PNP, jobbar på ett sätt som kan kallas för "push/pull".

Den positiva delen av signalen "trycks ut" till högtalaren genom NPN-transistorn medan PNP-transistorn "drar tillbaka" signalen till förstärkaren igen. Det här är en väldigt generell beskrivning. För att förstå hur det går till måste du ha kunskap i transistorteknik.

En klass A-förstärkare använder en transistor i slutsteget som tar hand om hela signalen.
För att det inte skall bli missförstånd här så innebär det inte att slutsteget består av en enkel transistor. Så är inte fallet!
Signalen delas inte upp i en positiv och en negativ halvperiod, där två transistorer hanterar den utan i en klass A-förstärkare tas hela signalen hand om en transistor i varje steg.

Nackdelen med klass A är den höga effektförbrukningen i viloläge samt att det krävs väldigt mycket mer för att få höga uteffekter med en sådan.
Fördelen är att risken för övergångsdistorsion är frånvarande.

Nackdelen med klass AB är att det finns en liten liten risk för övergångsdistorsion. Om inte BIAS är korrekt justerad kan det förekomma övergångsdistorsion.
Fördelen med klass AB är den mycket låga effektförbrukningen i viloläge samt enkelheten i att få mycket höga uteffekter.

Olika typer av apparater inom ljudvärlden:

Förförstärkare (preamp):
Denna förstärkare ser till att koppla ihop alla de apparater man önskar koppla ihop. Skivspelare, DVD, CD, kassettdäck, radio med mera, kopplas in på förförstärkaren.
Förförstärkaren innehåller också vanligtvis tonkontroller som bas och diskant. Vissa förförstärkare har fler kontroller för tonomfånget.
Förförstärkaren har även volymkontroll i de flesta fall.
Alla moderna förförstärkare har inte längre RIAA-förstärkaren för vinylspelare. Här bör också påpekas att vissa pickuper av MC-typ (moving coil) kräver en extra förförstärkare för att signalen skall nå upp till nominell nivå.

Slutsteg (main amp):
Slutsteget innehåller ett försteg som matar själva slutsteget. Slutsteget är den del i förstärkaren som ser till att högtalarna får den ström tillsammans med spänning som behövs för att driva dem så ljud alstras till hörbar nivå. Det är här som effektresurserna finns.

Förstärkare (Amplifier):
En förstärkare innehåller det som finns i en förförstärkare och slutsteg. Förstärkaren är således en ihopbygg enhet av för och slutsteg.
Skälet till att bygga förstärkare är oftast att den tar mindre plats än för och slutsteg tillsammans.
Skälet till separat slutsteg är att det går att få betydligt högre uteffekt ur en sådan utan att försteget störs.

Radio (Tuner):
Kort och gott en enhet som enbart innehåller radiomottagare. Under den tidiga hi-fi-eran kunde man köpa renodlade FM-mottagare (som Yamaha CT-7000, en gång utnämnd till världens bästa FM-radiomottagare) liksom kombinerade AM/FM-mottagare.

Radiodelen innehåller en enkel förförstärkare för att få upp radiosignalen till nominell nivå (775mV eller 0dBm). Finare radiodelar har även funktioner för Mute, extra brusreducering, varierbar utsignal (volymkontroll) med mera.
MPX-filtret är nödvändigt i Pilottonsystemet för att få bort bärvågen för de två kanalerna.

Receiver:
En receiver innehåller försteg, slutsteg och radiodel.
Skälet till en receiver är att få en smidigare enhet som inte tar så mycket plats. Nackdelen med en receiver är att den blir begränsande när det gäller uteffekten eftersom den inte går att göra hur stor som helst.
Ytterligare en nackdel med en receiver är att om t.ex. radion går sönder måste du lämna ifrån dig hela musikmaskinen för service, om du inte lagar själv.

Dolby Surround:
Det här systemet var det första för "snurraruntljud". Dolby surround användes i biosalongen. De system som kom för hemmabruk med loggan "Dolby surround" tillät en kanalseparation om 3dB mellan effektkanalerna och stereokanalerna.
Kort efter kom Dolby ProLogic, som medgav betydligtbättre kanalseparation mellan effektkanalerna och stereokanalerna.
Båda systemen ovan är analoga.

Om man jämför med dagens "snurra-runtljud" så är de betydligt mer avancerade. Dolby ProLogic tillåter en effektkanal bak samt en mittkanal fram. Flera förstärkare hade höger och vänster bak, höger och vänster fram samt mittkanal för detta system. Till saken hör att de bakre kanalerna var i mono.

Något du skall tänka på när du köper ett slutsteg/receiver är att det inte alltid är som det står i specifikationerna.
De finns receivers för flerkanalsljud som säljs med argument som t.ex. 5 x100 W, vilket innebär att förstärkaren har 5 inbyggda slutsteg och de lämnar 100W vardera.
När man sedan tittar på effektförbrukningen kan det stå "Max 320W vid 240VAC).

Den angivna uteffekten om 5 x 100W gäller således inte alla 5 kanalerna drivna samtidigt. Om så hade varit hade det krävts betydligt mer effekt till receivern är 320W eftersom 5 x 100W = 500W.
Man skulle kunna tro att det blir 320/5 = 64W per kanal alla kanaler drivna. Så är det inte heller! Förstärkaren förbrukar en hel del! Mycket värme blir det.
Dessutom gäller det att se vilken typ av effekt som avses, DIN, IEC, FTC med flera. Utöver det är det också belastningen som behöver mätas in, t.ex. över 4 Ohm eller 8 Ohm.

Jag skulle kunna skriva mycket om ljud och hur det fungerar.
Är du intresserad av de olika ljudformaten i digitalt format kan jag rekommendera dig att gå till biblioteket och låna nummer 12 årgång 2001 av tidningen Datormagazin.
Där finns det en 13 sidor lång artikel om de olika ljudformaten på svenska. Artikeln går ganska djupt men det kan kanske vara av intresse att lära sig lite om MP3, CD-formatet wav, Mini-disc med flera format.

Faktiskt håller en relativt hög teknisk nivå till skillnad från de andra svenska forumen där folk ofta tycker mer än vet.
Därför är forumet väldigt trevlig och det finns mycket bra att läsa där som skrivits av mycket kunnigt folk, det är mer som att läsa AES rapporter än att hänga på mer subjektiva forum av Hififorums typ.
Det är konstigt att man accepterar subjektiva hififorum men inte subjektiva datorforum.
Hursomhelst är det en massa bra läsning på faktiskt som berör det mesta av grunderna och fysiken/mattematiken bakom ljudåtergivnings system.

Jag skrev på faktiskt.se om skillnaderna mellan klass A och klass AB. Skälet till det var att det fanns de som hade svarat en frågeställare om detta och givit frågeställaren felaktiga svar.
Jag fick utstå svidande kritik för mina inlägg, som ansåg vara helt felaktiga. För mig är det mycket märkligt då jag har 3 års gymnasieutbildning samt 1 år på komvux (påbyggnadskurs) i ämnet, jobbat professionellt som serviceingenjör/tekniker i mer än 20 år där jag utfört reparationer på komponentnivå på ljudutrustning. Jag vet hur olika förstärkartyper jobbar, vilket många på faktiskt.se ansåg sig också kunna, utan att ha yrkeserfarenheten. Trots det var deras svar felaktiga men det var jag som fick utstå en storm av angrepp från väldigt många. Jag var nykomling när jag gav mig in i en tråd där svaren var helt fel. Som nykomling var jag väldigt ovälkommen eftersom jag svarade på ett korrekt sätt.

Då kan man ställa sig frågan varför tidigare medlemmar gaddar ihop sig och blottar sin okunskap när en ny medlem beskriver hur något fungerar, som dessutom är helt korrekt. De gaddar ihop sig till den milda grad att de mer eller mindre "tvingar" en ny medlem att lämna forumet istället för inse att de har fel men vägrar att erkänna det.
Om enbart nya medlemmar skall tåla att bli emotsagda om de har fel bör det även gälla befintliga medlemmar. Så var inte fallet då jag skrev på faktiskt.se.

Fantastiskt att du hittade tråden!
Det är mer än 8 år sedan jag skrev i den!!

Ja, jag insåg själv att det uppstod missförstånd mellan flera av oss. Tyvärr ville några inte ge sig. Jag kikade igenom en del av mitt läromaterial efter diskussionen och kunde bara konstatera att det jag skrev överensstämde med materialet.

Skälet till mitt inlägg var att jag är (var) väl bekant med just A-720. Det är också sannolikt att jag fortfarande har kvar servicemanualen till den förstärkaren. Jag har reparerat några av dem som finns (fanns, för de kanske är skrotade idag).

Jag skriver inte mer på faktiskt.se för upplevelsen skrämde bort mig för gott.

En annan insikt är kanske att man ska behärska den teknik man använder, vilken förtärkarklass man kör i behöver inte ha nån avgörande inverkan på ljudkvaliten, det enda som är säkert är väl bara att elleverantören blir glad o rik om man kör klass a så jag håller mig til klass a på några hörlursdrivare, men sedan får det vara nog just pga tomgångseffektn, en av lurdrivarna drar faktisk nära 50w och jag har även kört en Musical Fidelity A1 tills den glödde rosa i några effektresistorer (det är väl det som kallas varmt ljud ? )

Och så går det verkligen att diskutera om definitionen på klass a eftersom många vill ha klass a så töjs och tänjs det kanske mest på just den klassen eftersom många vill kalla det klass a men slippa ifrån tomgångsförlusterna. klass a är mest en mytisk koppling som idag inte har så mycket verklig betydelseför kvaliten eftersom det går att bygga oerhört bra produkter även med andra kopplingar och simulatorerna har gjort att man kan konstruera och testa billigt innan man verkligen bygger något så var det inte förut utan då tog man till klass a som ett säkert sätt att undgå övergångsdistorsion, idag så kan man upptäcka sånt i simuleringarna och kompensera närmast totalt eliminera det utan att behöva använda klass a slutsteg, faktum är att de flesta riktigt bra slutsteg inte är klass a idag, jag tror bara det är Boulder som kör ren klass a i sina flaggskepps modeller.

För att återknyta till Faktiskttråden så är Boulder 3050 ett rätt machoaktigt klass a slutsteg, det är inte teoretiskt perfekt så det finns lite utrymme kvar om nån vill ge sig på att göra nått värre men i verkligheten behövs knappast bättre och det blir förmodligen enormt fruktansvärt dyrt (ja 3050 är bara fruktansvärt dyr) att göra nått med bättre egenskaper.
Bara tillverkningen av kylflänsarna/lådväggarna är macho nog för de flesta

http://www.boulderamp.com/owners_manuals/3050%20OM.pdf

Brukskonsthantverk när det är som bäst inom audiovärlden säger en som har en dac vars låda kostar drygt 20 000kr i maskintid och som haft en fjärr gjord i Wolframkarbid som kostade över 30 000kr i maskintid för att fräsa ut texten på knapparna.
Inte låter det bättre för det men det är ändå lite roligt.
(Men undvik Wolframkarbid, det är nog bland det värsta i metallväg som finns att arbeta i om man undantar giftiga metaller.) fjärren blev däremot riktigt tung och fin och förmodligen närmast mekaniskt oförstörbar.

Vill man lära sig hur ett bra (men inte helt perfekt) slutsteg ska mäta kan man kolla på Bouldern. Man kommer inte så mycket längre om man ska använda det i ett hem och redan den specen ställer rejäla krav på elnätet.
Ett alternativ är att använda klass h som tex NAD 208 som låter ungefär lika bra men inte lika stark som Boulder 3050, 208an är däremot inte alls lika Macho på nått vis, men man kanske kan ta en Krell för det är lite mer Macho och inte så dyrt som Boulder, det är bara lite omacho att Krells rena klass a steg har lägre effektförbrukning än Bouldern har uteffekt i 8ohm.

Många apparater använder klass a till en viss del men övergår till klass b när effekten ökar, det kan även vara så att man syftar på att man kör klass a ända fram till slutstegets utgångsdel, man kan även ha klass a fast man byter arbetspunkt på slutsteget beroende på effektbehovet.

Rega Osiris kan inte vara en ren klass a konstruktion, det vågar jag säga utan att läsa scheman, den är alldeles för liten är att vara i närheten av att kunna vara en 250W (4ohm) klass a enhet, Rega http://www.rega.co.uk/downloads/Osiris%20manual.pdf anger dessutom själva att den har 400VA trafo per kanal vilket gör att det inte teoretiskt kan vara en ren klass a konstruktion eftersom de behöver större nätdel eftersom klass a inte kan ha högre verkningsgrad än 50% vid maximal uteffekt.
Rega nämner heller inte något om klass a själva vad jag ser i databladet
Men bara för att den inte är klass a behöver den inte vara dålig för det.

3 fas på en förstärkare, det har jag inte sett förut

Det finns ju koaxialer också, ett Tannoybygge är inte fel om du vill göra ett 2 vägs horn där du själv bygger bashornet, jag känner en som byggde en mer kompromisslös version på Tannoy Westminster, han använde däremot metall i den del av hornet om mynnar mot lyssnaren och dessutom var det sandfyllda väggar på de ställen det gick att bygga med det i trädelen av bashornet, systemet är numera ombyggt och han kör det som bakkanal i hembion.
Westminster är annars en trevlig högtalare om man är ute efter nått med hög verkningsgrad som kan spelas starkt med små rörsteg, jag gillar nog Westminster bättre än JBLs K serie om man nu ska ha horn.

Vet inte hur intressant den här tråden är för TS nu. Förhoppningsvis kan TS ta till sig lite till av det som skrivs i den.

Intressant att läsa att du är inne på samma linje som jag, mrgaffe!
Jag har ett slutsteg som jag kan köra i Klass A om jag vill. Det blir hett och drar ofantligt med ström så jag kör det enbart i Klass AB.
Det är, precis som du skriver, inga problem med Klass AB och det låter lika bra som Klass A så länge man ser till att BIAS för transistorerna är rätt justerad. Då blir det ingen övergångsdistorsion.
Ett enkelt sätt att kontrollera detta är med ett oscilloskop eller en distorsionsmätare.
Klass A får aldrig övergångsdistorsion eftersom transistorerna i det systemet ligger halvöppna i viloläge. Därav den höga effektförbrukningen i "viloläge".

Du skriver i trådnummer 51 att Rega går från Klass A till Klass B när den kräver högre uteffekt. Jag förmodar du menar Klass AB. Stämmer det?
Klass B är ingen bra lösning för musikåtergivning. Yamaha använde Klass B i sina gitarr- och basförstärkare på 1960 och 1970-talet. Lite knepiga att få bort all övergångsdistorsion på.

Beträffande Rega Osiris, som du länkar till, kan jag inte se att det anges någonstans att det är en Klass A-förstärkare. Jag är helt enig med dig om att den måste vara en Klass AB eftersom effektförbrukningen är 560W när båda kanalerna är drivna över 8 Ohm.
Nej, bara för att den inte är Klass A behöver den inte vara dålig. Med rätt justerad BIAS är det inga problem.

Du nämner NAD och Klass H. Första gången jag råkade på Klass H var i en Hitachi-förstärkare. De kallade dock inte det för Klass H utan Turbo Drive. Yamaha införde Klass H i några förstärkare i mitten av 1980-talet. Det var inte en bra lösning så de slutade med den.
Klass H hade sina problem. Yamaha såg till att de fanns resurser för lite längre drift vid switchning till Klass H. Tyvärr var förstärkarna krångliga att laga när de gick sönder. Om en enda komponent fortfarande var trasig vid test efter reparation, t.ex. ett motstånd, brann en hel kedja av komponenter igen.
Det fanns också problem med switchningen till den högre matningsspänningen. I vissa fall var den inte tillräckligt snabb vilket skapade klipp-distorsion.

Fördelen med Klass H var (är) lägre energiförbrukning när den inte var switchad i det högre läget.

Yamaha kom även med en serie förstärkare med switchat nätaggregat. Svenska LAB-gruppen gjorde sig välkända med sina lätta PA-slutsteg med hög uteffekt. Även de bygger på switchade nätaggregat.
För Yamahas del slutade man med switchade nätaggregat eftersom det blev ljudande problem i de lägre frekvensområdena. De switchade nätaggregaten orkade inte hålla kraften i den grad som behövdes.
Hur LAB-gruppens förstärkare låter idag vet jag inte. Vad jag däremot vet är att flera av mina vänner använde LAB-förstärkare till mellan och diskantregistret medan de använde förstärkare med konventionell nätdel till basregistret.

Beträffande lättdrivna högtalare är Cervin Vega kända för detta. De Cervin Vega jag lyssnat på låter högt och trevligt med små förstärkare, liksom stora, men ljudkaraktären är inte i min smak.

Du har fått en intressant tråd med bra diskussion... spårar ut till "den ultimata perfektionismen" vilket är i princis i sin ordning i dessa sammanhang. För de är precis de som de handlar om. Ljud är ju som du vet förändringar i lufttryck som våra öron känner av. De är inte svårt att skapa dessa vågor på något sätt... bara slå på något eller liknande så får du ett ljud. Högtalare har också funnits länge och är som regeln en elektromagnet och ett membran (grundläggande saker som du redan vet). Jag har ett par högtalare från Logitech som jag betalat 149 kr för eller något sånt. De kan spela musik... man kan vrida upp så pass högt så de räcker gott och väl i ett litet rum, i vart fall när man är själv. Förvånansvärt bra med tanke på prisklassen. Så ljudvågor är lätt att göra... och ganska billigt med dagens teknik. Men, och de finns ett men... De är inte nödvändigtvis lätt att skapa ett ljud precis så som man önskar de hela.

De finns elektromagnetiska störningar... som kan förvanska och störa ljudet... i elektroniken och i dåliga kablar. Och självklart även brister i membranet och elektromagneten (om vi nu använder en sådan för att skapa ljudet). Särskilt om du använder mycket effekt. Ljudvågorna i sig själva har egenskaper som kan störa "sig sjävla". Tydligaste exemplet är till exempel basljud eftersom de är energirikt och därför kräver mycket kraft för att skapas. De är därför man har stora element och stora magneter som kräver mycket ström för att leverera exakta ljudvågor man önskar. Ofta är ett mycket brummande och surrande basljud de mest irriterande med diverse datorhögtalare som ska ge mycket bas och surroundljud för en låg prislapp. Problemet är att de inte har de kvaliteter som krävs för att leverera ett bra ljud. Där jag bodde för länge sedan i ett litet rum hade jag min alldeles utmärkta bas, men trotts detta jag hade ett störande surrande ljud på mitt basljud. Jag funderade länge på vad som kunde ha hänt med basen och vad som kunde vara fel. Men efter ett par månader med basen ofta avstäng hittade jag felkällan. Nämligen väggen på min garderob! När basljudet som är lågfrekvent och energirikt gick ut i rummet började garderobsväggen att vibrera precis på samma vis som högtalarmembranet, men garderobsväggen eller luftvolymen i garderoben var knappast anpassade för att generera rent ljud och skapade då ett surrande ljud störande ljud. Detta exempel visar på två faktorer som är viktiga att tänka på. Dels att rummet du spelar ditt ljud i är MYCKET viktigt... ljudet kommer studsar runt och "leva sitt eget liv" i rummet du spelar... Men också att många billiga basar som säljs med "datorhögtalare" är byggda ungefär som min garderob... skälva "chassit" till högtalaren kan inte hantera ljudvågorna. Du vill ha styva och tunga väggar som inte flyttar på sig när ditt element rör på sig, och de är viktigt när de gäller basljud. För högre frekvenser är andra egenskaper som hur ljudet studsar mer avgörande eftersom de inte har samma mängd energi.

För att inte gräva ner mig allt för djupt så tänkte jag avsluta med ett grundtips. Ljud är något man ska lyssna på... så använd dina öron. De är lite av en träningssak att identifiera vad som är skillnad mellan en högtalare och en annan. Problemet är när du lärt dig höra vad som är bra ljud jämfört med mindre bra ljud de är då du får audiofil sjukan. Du kommer störa dig på orenheter och brus, när man väl lärt sit att lägga märke till detta så är de svårt att sluta märka de hela. När man har ett rent ljud så kan man fokusera på musiken/ljudet/filmen istället och gör därför stor skillnad för en insjuknad audiofil. Och dessutom kan man hör alla detaljer även på låga volymer vilket även icke audiofiler borde uppskatta. Så steg 1 är att använd öronen och försök hitta vad skillnaderna är...

Tips två är att vara "lagom" snål när du köper grejer. Att lägga 100 eller 200 tusen på en ljudanläggning skulle jag inte göra om jag inte vann extremt mycket pengar på lotto eller något. Säkert roligt att köpa för de är kul att köpa teknik men du bör också ha ett särskilt anpassat rum för ändamålet för att du ska få ut den skillnad du betalat för. Skillnaderna i ljud och kvalitet blir mindre och mindre för varje 1000 lapp du lägger. Samtidigt om du lägger tillräckligt mycket pengar för du ska känna dig nöjd och njuta av de ljud du har, även när nya saker kommer och du hör andra högtalare. De kommer spara dig mycket pengar och ge dig mycket ljud för pengarna. Mina högtalare har haft 10 års kalas och jag är fortfarande extremt nöjd med dem. De enda jag ångrar är att jag inte köpte ett 5.1 system av samma. (har 2.1). Men om man ser på kostnaden per år för mitt system är de inte mycket dyrare än någon datorhögtalare för att sedan byta ut dem mot något annat och sedan köpa något ytterligare annat.

Hoppas du har nytta av dessa tips och kan vara lika nöjd med ditt köpt 10 år efteråt precis som jag blev.

Det var nånstans runt 20 000kr för råmaterialet och så naturligtvis en ohärrans massa jobb för det är inte direkt en enkel låda av 6 plattor och det var även hemlindade filterspolar, det finns en tråd med måttsatta delar på Diyaudio.rs forumet, kolla post 13 här:
http://www.diyaudio.rs/topic/2723-diy-tannoy-westminster-roya...
Resultatet blev väldigt snyggt för han som bygger i den länkade tråden, lite fanerjobb där