Är det naturligt att man slutar spela när man är över 50?

Jag började när jag var runt 5 år gammal och är 35 i år, har fortfarande samma intresse för spel som jag hade då. Men jag har skiftat mer från att spela spelen till att vilja göra spelen.

Ett plus i kanten är att frugan har fått upp intresse för spel sen något år tillbaka, så nu kan man också spela tillsammans med någon, vilket är jäkligt kul.

Jag är 39 och har spelat sen jag fick mitt första Game & Watch. Jag kommer nog aldrig att sluta spela, men vad jag spelar och hur har ändrats genom åren och kommer säkert fortsätta att göra det. För närvarande är det mestadels konsol varvat med något enstaka strategispel till PC. Att spela ska oftast vara enkelt och avslappnande för mig. Jag kommer nog aldrig att spela onlinespel som t ex Dota igen. Att umgås med anonyma, skrikiga tonåringar (eller vuxna) är ett minne blott. Dessutom, ansträngingen det kräver lägger jag hellre på mer konstruktiva projekt och hobbies.

Efter att jag skaffade hus har jag nästan slutat helt. Mest för att jag inte tillsätter tid till det utan mer på att trixa och fixa, renovera etc. Men, jag har ett eget spelrum i källaren som är ljudisolerat och lyssnar mycket på musik där. Samtidigt är det så att vännerna också skaffat hus/barn och det blir svårare för alla att boka in en dag/tid att spela. Så det rinner ibland ut i sanden - tyvärr.

ps: jag är 31

Vi har en gubbe på jobbet som i princip inväntar pensionen, kör lastbil, skruvar i raggarbilar etc.

Blev lite paff då han visade sig ha en gamingdator, brukar typ spela Wow ..

Är 34 och för min del handlar det mest om att tiden inte riktigt finns för att spela så mycket som önskar, fick unge maj förra året… 😛

Men att åldern skulle vara ett hinder eller på annat sätt minska ens spelintresse tror jag inte, min farsa är 60 bast och spelar dagligen på sitt Nintendo Switch😊

Jag kommer troligtvis att spela tills jag dör.

Är nyligen fyllda 44. När jag var yngre tänkte jag nog att "nej, när jag är över 40 kommer jag nog ha egen familj, och spelandet naturligt kommer gå till bakgrunden". Men medan tiden gick, insåg jag mer och mer att det där med egen familj inte direkt lockade. Är farbror/morbror till en hel drös barn, det räcker och blir över.

Är med på samma sak många säger, dvs att spelen (speciellt AAA) blir mer och mer övermonetiserade och allmänt ointressanta, men trots allt dyker det upp guldkorn även i den kategorin, såsom Horizon, Far Cry 5, God of War mm. Och TACK OCH LOV börjar Sony inse att släppa deras PS-exklusiva spel till PC efter att tag kanske inte är så tokigt.

Spelar just nu mest Path of Exile (bra bit över 3000tim totalt nu). Ett annat som jag går tillbaka till då och då är Factorio, som jag har lagt över 1500tim i nu.

Med hus o barn och andra aktiviteter så finns det inte den tiden att spela eller orken.

Har ju en massa annat kul o göra men hoppar ibland in en 1-2 timmar på en månad o spelar något.

Är bara rent en prioritering, ska huset o det sociala livet med familj etc funka så finns där inte så mycket o göra

Precis.

Vilken igenkänningsfaktor! Man måste typ boka tid för att spela.

Sen när det nalkas spelkväll så kommer alltid något emellan (barn som vaknar) så säger man ”jag kommer tillbaka om en stund, lillan vaknade” - går och nattar barnet igen och somnar själv jämte.

Sånt där tröttnar ju även vänner utan barn på och bokar inte mer spelkvällar utan hittar på diverse bortförklaringar, hahah.

För egen del nån form av single player då och då, lättsamt utan story och korta games - typ Rocket League.

Är 40.
Spelar ganska myclet kan man tycka men håller mig till sånt jag gillar.
Känner inget behov att spela många spel, men spelar gärna bra spel och har iga problem att lägga många timmar på ett spel jag gillar.

Testa nya genrer och VR har gett en nytändning

Spelade väldigt mycket som ung och vill ännu kunna njuta av ett spel men har blivit svårare med tiden. Tycker alla spel numera är alldeles för komplexa där man måste göra konstanta val i hur egenskaper, rustning, vapen etc ska uppgraderas. När jag spelar Doom från 2016 gör jag det för att testa mina reflexer, inte för att bygga ihop min egen personliga Doom Guy. Tänker ibland tillbaka på racingspelet Screamer. När det startade fick man göra två val - bana och bil. Det tog bara någon sekund. Utmaningen fanns istället i att nöta samma bana om och om igen för att kapa först sekunder och sedan tiondels sekunder efterhand som man lärde sig bästa sättet att ta kurvorna. Jämför detta med ett modernt bilspel där man spenderar mer tid i menyn än på banan.

Den här synen på spel speglar sig väl också i vad jag tycker om att spela, vilket oftast blir 3D-pang-pang-spel.

Ja .

Frågan är bara när. Något ingen av oss kommer undan.

Det kommer och går, någon eller ett par månader så spelar man knappt något. Nästa så sitter man klistrad varje fri minut man har.

Det enda som har varit stadigt är wow och m+ ett par timmar i veckan, men detta är mest för att umgås med vännerna då dom är utspridda i världen.

Ja det är klart det är naturligt! Med åldern kommer ofta andra intressen också.

Jag var hardcore gamer i åldrarna 12-20, sen blev jag mer intresserad av brudar och party så spelandet avtog sakta. Flyttade utomlands när jag var 25, då sålde jag min gamingrigg och det blev en halvkass laptop istället, slutade spela typ då. Valde att prioritera annat än spelandet, såsom resor, tjejer, fester, andra random intressen och aktiviteter.

Nu när PS5 släpptes så dök spelintresset upp igen och jag inhandlade en PS5. Men lirar bara i mån av tid, spelandet är verkligen ingen hög prioritet. När man har heltidsjobb, bor sambo, tränar och har ungar på g så finns det inte mycket tid över till spelandet. Men ser fram emot när kidsen är lite större så kan man krossa de i Mario Kart!

Jobbar man dessutom som mjukvaruutvecklare som jag så är jag inte supersugen alltid att springa från skärmen på jobbet till TVn där hemma. Föredrar att göra andra fysiska aktiviteter istället, vilket känns bra.

Jag fyller snart 39 och har fru och 2 barn. Märker att det blir mindre och mindre tid över för spelande då vardags sysslor och barnens aktiviteter äter upp det mesta av tiden.
Jag har alltid varit en tävlingsinriktad person och därför spelat spel mot andra där målet är att vinna. Tex Warcraft, Starcraft osv.
2014 började jag spela counterstrike och blev helt tagen av hur roligt jag tyckte det var och med ett tydligt mål att nå GE.
Men nu, de sista åren när tiden inte finns och min "skill level" blir lidande är det tyvärr inte alls lika kul längre.

Periodvis.
Skön avkoppling om tid finns kvällar någon helg.
Undviker däremot spel som kräver 100% insats och hög inlärningskurva som CIV, WW2OL
Blir lite BF4 och klassikern Empire Deluxe, sistnämnda spel är ett de första i historien och funkar lika bra 40 år senare.
Prislappar avskräcker, speciellt om man är från den gamla generationen... som aldrig betalat för spel historiskt.
Köper jag så blir det när prislappen är en bråkdel av lanseringspriset.

- och barnen undrar vad det är för ett uråldrigt stenåldersspel det är. Man kan inte ändra färg på bilarna eller byta hjul och fälg, man kan inte ändra utseende på karaktärerna. Det finns inga in game-köp. Man kan inte uppgradera sina karts. Man kan inte köpa fler banor. Och grafiken ser helt fyrkantig ut.

… suck

Jag känner att även om jag är intresserad av dataspel och långfilmer, så är det sällan jag tar mig tid för någondera i och med att det tar tid från aktiviteter som känns mer sociala, mer kreativa, mer bildande, eller som förbättrar min hälsa.

Nu är jag här igen, 6 år senare från mitt ursprungliga inlägg i denna tråden.
En hel del har hänt i mitt liv, förutom faktumet att jag idag är 28 år och inte 22 längre.

Men som uppdatering kan jag säga att spelandet fortfarande är en stor del av både mitt och min sambos liv. Det är ett gemensamt inresse och en aktivitet vi utför tillsammans, likt väl med de egna- och gemensamma vännerna.

Utöver spelandet har jag utvecklat en massa andra intressen, både tidigare existerande likväl som nya. Jag målar idag Warhammer modeller aktivt igen, flyger drönare och tagit upp systemkamera för fotande av naturbilder. Tillkomsten av dessa andra former av tidsfördriv och hobbies har såklart lett till att spelandet fått kliva åt sidan, även om det fortsatt är det primära intresset när kvällen nalkar.

Jag står dock fast vid samma utgångsläge som jag gjorde för 6 år sedan, att spelande eller annan hobbyverksamhet lär göras i måtta och inte något som ska krystas fram. Det dödar bara intresset i längden, i bästa fall. Jag är idag väldigt kräsen när det kommer till urval av titlar jag väljer att spendera min tid på. Har ett väldigt starkt kritiskt tänkande gällande all form av fritidsaktivitet om man ska vara rak på sak – Film, serier, spel eller vad det nu än må vara ska kännas värd tiden investerad.

Tiden går snabbare ju äldre man är. Dessutom har man redan gjort så mycket så det bara bli tjatigt.

Att jag själv inte spelar beror på att jag inte kan koppla av, jag har mänger med saker att göra. Många av dessa sakerna borde absolut ha gjorts för något år sedan. Men jag har ej hunnit. Att då spela blir helt galet.

Hur kan du då kolla på film eller skriva här är en legitim fråga? Men det gör jag vid sidan av.
Ett spel krävs däremot mer koncentration.

Det jag kan märka är att tålamodet sakta men säkert blir sämre ju äldre man blir. Började spela CS när jag var runt 34-35 och var helt tagen. Bytte till WoW när det släpptes och spelade så fort tid fanns i 8 år. Helt galet roligt.
Det jag tröttnade på till slut var allt grindande som tog enormt mycket speltid. Jag menar, lägga dagar på att skaffa saker till en raid på Fredagen som varade i 4-5 timmar. Jag satt ofta det sista året och frågade mig själv vad fasen jag höll på med.

Nu kan jag sakna den där otroligt sköna känslan av att man ibland dominerade CS och hade galen kilingstreak. Samt känslan när guilden klarade nya instancer och bossar bland de första på servern. Alla goa dropps man köpte med DKP osv.

Det är väldigt roliga minnen....men tyvärr är nog den tiden förbi. Det är väldigt svårt att bli lika uppjagad och galen idag....man har ju redan sett "allt" så att säga. Att grinda mer än max 20-30 minuter är helt omöjligt idag...jag tröttnar direkt. Att träna upp aim och skill i en FPS är lika tråkigt.

Det är lite sorgligt kan jag tycka, men allting har sin tid.
Idag är Karateträning mitt nya WoW och CS lite nyttigare och minst lika kul!
Jag är 55 år.

Jag närmar mig 40 och skulle säga att jag har andra prioriteringar idag än vad jag hade när jag var 25….

Med det sagt så spelar jag fortfarande, än om mindre, uteslutande singleplayer / kampanjer och ofta lite enklare spel / inte så djupgående på kontroller och/eller progression.

Älskar fortfarande att spela, den verklighetsflykt det ger är ju onekligen viktigt i vårt allt för stressiga samhälle 2020+

Kanske kommer ett "Maria Kart: Remake" tills dess Annars får de väl lida och spela det ändå för att göra den gamla farsan glad!

Är 36 och har nyss skaffat en nintendo switch lite, så spelar BOTW mest nu men bara på helgerna har det blivit. Under veckorna orkar och hinner jag inte med nått spelande, men skönt att vakna tidigt en lördag/söndag morgon och plöja 1-3 timmar på switchen med en kopp kaffe till, riktigt avkopplande

31 år man gejmer sen man var knodd. Dock tycker jag att intresset är fortsatt högt men det har trubbats av en del och man önskar hitta de spel som ger nytändning igen.