Behöver hjälp - åtstörning och övervikt och sömnproblem!

Vad mår du dåligt av egentligen? Finns det någon konkret anledning? Har något hemskt inträffat nyligen? Det måste väl finnas en anledning till att du känner som du gör?

Edit: Kanske inte var det som var meningen men tråden, men det verkar ju som du behöver hjälp med mer än bantning. Men men, har inga direkt tips förutom att du får försöka så gott det går att stanna borta från godis, och ta en promenad varje dag.

Naturdiet, löpning varje dag och lite styrka. Can't fail.

Försök att hitta någon du trivs med som du kan träna med. Det är mycket mycket enklare att träna flera än att träna själv. Då kan man sporra varandra eller bara prata under tiden.

Träning är bra både för kroppen och det får en att tänka på annat.

Leta på en tjej som tycker om att träna

Måste fråga, har du ett jobb eller går i skolan? För att bara sitta hemma och gå på soss och inte gör nått brukar ge sånt. Man måste ha nått som drar en helt enkelt.

Försök förbättra varje dag lite grann, börja med att försöka disciplinera dig till att bara äta godis kanske varannan dag(om du nu äter varje). Till slut kommer du förhoppningsvis må bra av det och känna att det stärker dig. Då börjar du äta än mindre godis. har gjort så själv senaste tiden pga svällande buk. Nu dricker jag i stort sett inte läsk alls och käkar sällan något snask. Men börja med små förändringar, en sak i taget och ta åt dig äran för dina små bedrifter för de är ju nog så viktiga!

Kyl ner en bringare vatten med en bunke is så ska du få se hur gott det är! Är galen i vatten nu, finns inget godare. Mycket finare än läsk!

Försök få någon psykiatriker att skriva ut SSRI-medel (typ flouxetin), använd de sömnmedel du har fått utskrivet.
Jag antar att det är någon bensodiazepin, de har inte alls allvarliga biverkningar (utöver att det finns en viss risk för beroende). Om du inte är säker på att du upplever några biverkningar så ska du självklart fortsätta att ta dem, sömn är viktigt. (och känner du av dem så ska du prata med läkaren som skrev ut dem och se om de inte kan skriva ut några som du inte upplever biverkningar på)
Att det är narkotikaklassat är inget du ska stirra dig blind på, det förändrar inte medicinen.

Är du inte nöjd med den hjälp du får så tycker jag att du ska byta, eller prata ut om de bekymmer du har med den hjälp du får.

Angående kosten så tror jag inte att jag behöver skriva så utförligt, då jag inte tror att du har "energi" nog att äta en allt för invecklad kost.
Börja dock att kolla upp både energivärdet och kolhydratsinnehållet i alla de produkter du stoppar i dig.
Akta dig för produkter med högt energiinnehåll, är det dessutom nästan bara i kolhydrater som energin finns så ska du akta dig för dem ännu mer.
Jag vill att du ska associera ätande av sådanna produkter med misslyckande, kanske inte ångestladdat, men du ska ändå vara medveten om att du sätter käppar i hjulet för din färd mot den smalare och snyggare dig varje gång du stoppar något sådant i munnen.

Var inte rädd för att vara hungrig heller, hunger är bra för kroppen.
Klarar du av att hålla dig ända tills middagen utan att äta något alls så vore det fullständigt suveränt, men jag förstår om du inte har motivation till det.

Du får gärna skicka ett PM om du vill tala ut.

intensiv träning behövs nog inte, men de flesta psykologer etc brukar rekommendera att man åtminstone rör på sig, eller hur jag nu ska säga.
ta en promenix varje morgon eller kväll på 45min. funkar även å jogga lite lätt om du känner för det.

ang. ätandet. se till att inte ha så mycket "skräpmat" hemma. å försök att sätta upp några tider, att här i mellan får jag äta vad jag vill, men sen är det stopp.
att man äter på nätterna kan ibland leda till att man får svårt å sova etc.

så jag tror att du fixar det med lite "rörelse" å bra ordning på ätandet.

vad är det du käkar? o grunden för det?

har käkat antidepp till o från i över 3.½ år nu. går lika mycket upp som ner känns det.

har väldigt svårt och ta kontakt med folk, göra mig förstådd på ett korrektsätt, har ät o sömnsvårigheter. sitter oftast uppe tills någon i hemmet går o jobbar, jag bara mer eller mindre sitter o "glor" sover väl kanske 2-3 timmar varje dygn ibland en heldag.

du ska inte hänga läpp för att du inte har rl kompisar eller tjejer. om jag har rätt så har jag ett likadyrstert år framför mig som jag haft alla mina andra år. sitter alltid själv osv.. jag har slutat att bry mig, gillar faktist mer att sitta själv och göra saker på mittvis.

blir ofta arg även fast medecinen ska trubba av sånt så händer det att man blir aarg. eller får ryck som de flesta kallar det

sen att du kanske äter mycket en dag o lite en ann a är väl en ska du ska försöka jämna ut, käkar själv aldeless för lite mat. en 7åring äter nog lika mycket mat eller till och med mer mat än vad jag gör under en dag, dock så går jag inte ner eller upp i vikt utan stannar där jag är.

sen att det tär på ens psycke är något som är det jobbigaste,
jag tycker inte att något annat är jobbigt.
sen att man saknar kompisar eller någon tjej är ju något man skiter i och lever endast fördagen.

vet att jag svamlar nu men iaf

du är inte ensam iaf

edit:
hjärntvättare kan man gott vara utan... ser häldre att man tar tag i problemet sjäöljv eller något förändrare ens liv, lottvint, flickvän eller något.

Att du skulle ner till gymmmet och ligga och trycka under en stång ser jag ingen idé med, i och med att när man känner sig nere så kommer inte träningen ge något, du kommer inte hitta motivationen du behöver till att lyfta de där sisat gångerna(Detta kommer du själv uppfatta i hjärnan) vilket i sin tur bidrar till att du känner tränandet meningslöst och du ställer dig frågan, vad tusan gör jag här?

(Nu var det kanske inte muskler du var ute efter, utan istället ville du gå ner i vikt)

Isf tycker jag du ska börja med att gå en runda, inte springa eller jogga utan bara ut och gå. Se dig omkring, se vad andra människor hittar på, behöver inte gå fram och prata med dom utan nöjd dig med att beskåda på avstånd och skaffa dig en egen uppfattning vad dom tycks göra. (Sysselsätt dig och hjärnan med något och se hur andras vardagar kan se ut)

Försök dessutom hitta något att göra på din fritid när du kommer hem från skolan. Kanske svårt att hitta ett deltidsjobb i den åldern men hör med mor och far om inte dom kan hitta på något. Jobb vore utmärkt då du kommer in i en rutin som leder till dagarna går snabbare och du känner att du presterar något, att det finns någon mening med det du gör.
Och det där med godiset, börja käka knäckebröd med fibrer, låter inte gott, är ingen vidare i början(tycker många) men du accepterar smaken efter ett tag och det är inget du kommer bli tjock utav.

Lite flummigt blev det allt men hoppas det ger något, sitter själv på ett ferie-arbete och fördriver timmar =).

Lycka till

Tips: Titta på en bra film/tv-serie medan du cyklar. Iaf jag tänker inte lika mycket på när det är jobbigt om jag samtidigt är koncentrerad på något annat.

Typ fixa bra tv-serier och varje gång du tittar på dom cyklar du samtidigt. Ett avsnitt per motionspass.

du kanske ska sluta käka piller i en månad?
du kanske har ett sug efter de men du jkan ju faktist må bättre av det hela.

annars ta tig för dig själv bara och gör saker i din egentakt.
träffa inte folk med avsikt utan det känns bättre om foklk träffar dig.

känns lite mer som att folk bryr sig än om man tingar de att bry sig. men iaf
ta det bara lungt och ta små steg hela tiden.
även att du kanske saknar kompisar, tjejer eller något annat, så skit i att. det kommer när det kommer och ju senare det kommer desto längre brukar nöjet vara

Ger du samma tips till cancerpatienter som får cellgiftsbehandling?
Vad är det med folk?
Psykiatrin finns till för att den hjälper människor, låt läkare (psykiatriker) avgöra hur de ska bota en patient.
Rådfråga läkaren om det kanske inte vore bäst att ta ett avbrott för att man känner av biverkningar är en sak, men att göra det för att vardagsmänniskans "sunda förnuft" säger att piller är dåliga är direkt idioti.

Hjärnan har ingen fluffig superkraft som läker sig själv bara för att vi vill det, det är ett organ som alla andra och bör medicineras om det har något problem.

Nu kanske jag övertolkat vad du menade, men jag blir så förbannat less på "hippies" som förstör folks liv genom att slänga ut skit om mediciner som faktiskt fungerar.
Om du inte är en av dem behöver du inte ta åt dig.

Det kanske riktar sig mer till Cloudstone än till dig.

Det är med dem som alla andra piller, de hjälper människor.
Läkemedelsföretag tar fram läkemedel som visar en positiv effekt på olika symptom och läkare skriver ut dessa till patienter som uppvisar dessa symptom för att HJÄLPA MÄNNISKOR.

Gah, varför är det just psykiatrin som ska bli attackerad av folks "sunda förnuft"?
Varför kan ni inte bestämma er för att ni kan bättre än läkare i andra områden?

Hjärnans tankekraft är otroligt mycket starkare än vad vi tror, vi kan göra det mesta via tankar.

Vi kan dra samman muskler... och så kan vi... dra samman muskler. Inte nog med det, vi kan dra samman muskler.

Vad är det för nonsens du tror att vi kan styra med tanken nu då?

Om det är placebo du tänker på så finns det flera fullständigt rimliga och troliga förklaringar som inte utgår från nonsens såsom "tankens kraft".

jag ska inte vara elak men jag vet vad jag pratar om då jag själv käkar en hel del saker, bland annat anit depp. har gjort det i 3.5 år till och från och det svänger både hit och dit säger jag bara.

sen är det fel att tolka 2 sjukdommar på ett sådant här sätt. den ena är livshotande den andra inte.

är som att sitta hemma på en stol o akta sig för att få en meteorit i skallen än att bli överkörd på stan av en bil.
Det är abra svammel man kan inte säga att något är rätt eller fel men det är inget bra tillväga gång sätt iaf.
sen snacka med folk som tror vad de vet vad de snackar om är nog det jobbigaste som finns. nu syftar jag inte på forum osv utan på psykiatrikarin och psykologer de bara sitter där och vrider till det. alldrig mer att jag går till några sånna mer. 1.5 års av ständiga besök är inte bra. tar hand om det bättre själv isf.

sen att medeciner hjälper det gör de väl men de kan ochså vara skadliga för en .

hur man änm vrider på det så ser man en annan väg och alla ser det på olika sätt.

Haricots: jag tror föregående talare syftade mer på att om man bara vill så kan man. har man satt upp ett mål att klara det så göra många det.
det finns måna och åter många som blivit (hittar inte rätt ord) "förlamade" i olika olyckor osv men många har kommit tilllbaka för att de har satt upp små mål och bara man tänker på det och gör små framsteg så är det faktist lättare då man ser resultat än att bara trampa i kölvatten.

sen har jag för mig att om man bara tänker reidgt mycket att bli startk osv så kan man öka och förbättre sig själv med 50% muskler.

Och på vilket sett skulle du bli auktoritet för att du själv behandlas?
Läkarna är auktoriteten, inte patienterna.
Förövrigt så har även jag erfarenhet av psykiatrin, men jag låtsas inte att jag blir auktoritet för det. Jag erkänner gärna att läkarna har auktoritet och att jag inte är läkare.

Skulle en allternativ metod av behandling visa sig vara mer värdefull än den nuvarande linjen så skulle det visa sig av läkare som forskar, inte enskillda patienter som tror sig veta bättre än människor som studerat ämnet i flera fall en bra bit över 10 år.

jag säger inte att det finns bättre sätt (iaf inte i dagsläget), men man ska väl gå ifrån individen och inte från massan? för om en banahdling funkar bättre på en person så är det väl inte sagt att det gör det på alla häller?

för isf kan alla käka p-piller och man blir alldrig sjuk eller något.

Vad får dig att tro att läkare arbetar så?

Visar statistiken att en viss medicin har väldigt individuell verkan så kommer de att testa olika, och uppvisar patienter allvarliga biverkningar så byter de självklart om det finns allternativ.

På vilket sett tror du att du är bättre på att bedömma just Silverwulfs behandling än de "generaliserande läkarna"?
Vad ger dig förmågan av att genom ett foruminlägg kunna se skilladen på Silverwulf i jämförelse med "massan" så att du kunnat se en lämplig behandlingsmetod av honom som läkarna missat?

Det är läkare som upptäcker att alla inte tål P-piller, och vilka som ligger i riskgruppen för att inte tåla. Inte enskillda patienter.