Ursprungligen inskrivet av dumbo
Det handlar ju inte bara om effekt. Hade det bara handlat om det hade det inte varit nån konst att bygga en jättekraftig förstärkare. Det är bara att likrikta 230V direkt från vägguttaget. 320V genom 8 ohm ger 12800W, men då måste man åxå kunna leverera 40A. Sjunkar impedansen till 4 ohm, vilket inte är så ovanligt för en högtralare märkt 8 ohmm måste vi kunna leverera 80A för att bibehålla samma effekt.
Nej, det handlar om mycket mer än så. Som i exemplet ovan måste förstärkaren kunna leverera tillräckligt med ström så att effekten bibehålls även om impedansen sjunker.
Därtill kommer själva konstruktionen av förstärkaren, där man bla väljer hur mycket återkoppling man ska ha osv osv.
Allt sådant sammataget kan en förstärkare märkt med 10W mycket väl spela både högre och bättre än förstärkare märkt 100W, med bibehållen frekvensgång.
Super-T-Amp (2x10W) totalt utklassar min H/K (2x80W), både vad gäller detaljupplösning och kontroll på basen (som ju ofta är det problematiska området då impedansen ofta sjunker med sjunkande frekvens). Det enda som kan sägas till H/K:ns fördel är att den har lite mer driv om man vill spela riktigt högt. Med ett par högtalare som har känslighet på 90dB eller högre är det dock inte några problem att spela så högt att man måste skrika till varandra i ett normalstort vardagsrumt, med 10W.
Förstärkarens uteffekt har betydelse för hur mycket den kan ge innan den klipper. Att strömbegränsningar hos förstärkaren också har betydelse är inget konstigt men i övrigt har jag svårt att se vad det är du menar har betydelse i sammanhanget. Att stirra sig blind på uteffekter är knappast produktivt men att säga att det knappast alls har någon betydelse köper jag inte.
