Jag tycker att det låter som en mycket sund inställning att du funderar på att spara iallafall.
Alltför många svenskar verkar bara ta mängder med lån och aldrig bry sig om riskerna eller att de någonsin ska kunna betala tillbaka.
Själv har jag alltid sparat. Hur mycket har berott på min livssituation, men det har alltid blivit en del över oavsett.
Eller rättare sagt, jag anpassar mig alltid så att det blir över om jag så ska tvingas leva på bröd och vatten.
Jag bodde kvar hemma tills jag började få egen lön på forskarutbildningen på universitetet och därmed kunde jag slippa ta studielån. Datorprylar unnade jag mig inte mycket under gymnasietiden. Det är ändå dyr lyx som man får skippa om man vill spara.
Men det var inga enorma summor som det gick att spara under gymnasietiden.
På universitetet var det egentligen bara böcker, SL-kort och mat som kostade. Det gick runt och blev lite att spara från bidraget varje månad.
Sedan när man väl fick riktig lön så är det ju löjligt mycket man kan spara varje månad.
Nu har har jag en väldigt stor "buffert".
Dock känns det lite löjligt nu när jag funderar på att så småningom skaffa bostadsrätt (när den värsta finansiella kalabaliken lagt sig). Jag har riktiga pengar att satsa och måste tävla med ansvarslösa lånetomtar som bjuder över varandra med bankernas pengar...
Tror jag ska vänta lite och låta det där ohållbara systemet fallerera först..
Angående TS fråga så skulle iallfall jag helt enkelt aldrig använda alla pengar som kommer in varje månad.
Skulle jag ha för mycket utgifter så skulle jag göra nedskärningar. Det mesta är inte livsnödvändigt.
Känslan man får av att veta att man faktiskt går plus hela tiden tycker jag är otroligt viktig. Annars vet man ju att det man håller på med är ohållbart i längden.
Där kan jag störa mig rätt ordentligt få folk som gråter ut i tv om hur pengarna inte räcker till för hyran osv. I de allra flesta fall handlar det om dåliga prioriteringar. Hyran betalas först, punkt slut. Sedan kommer allt annat. Det är inte en mänsklig rättighet att unna sig lite av allt möjligt hela tiden. Har man det kärvt måste man ta ansvar (tom extra stort ansvar) för sin ekonomi.
Klarar man inte hyran trots att man lever på vatten och knäckebröd så får man inse att man inte har råd med boendet och flytta till något billigare.
