Intel Haswell-E stöder maximalt en minnesmodul per kanal

Intel har ett antal 15-kärniga processorer, till exempel: http://ark.intel.com/products/79209
30 trådar i en sockel är inte att leka med. Speciellt inte när de stödjer moderkort med upp till åtta socklar och 24 DIMM per sockel.

CPUer med sex och åtta kärnor hade Intel 2010 (http://ark.intel.com/products/46499). Tio kärnor kom 2011 (http://ark.intel.com/products/53580) och tolv kärnor kom 2013 (http://ark.intel.com/products/75281)

Sen finns ju även Xeon Phi som har 61 kärnor som kan köra fyra trådar per kärna. Fast den räknas nog inte riktigt antar jag.

Så ja, Intel har kunnat göra processorer med många kärnor i flera år och de har tillverkat processorer med många kärnor i flera år. Det är inte så svårt att få tag på Xeon men nackdelen är att de kostar skjortan. Men då vill du inte veta vad IBM ska ha för sina 8-kärnora processorer, 12 kommer i år någon gång med POWER8. Fast det begränsade antalet kärnor kompenseras delvis med 4-vägs SMT. Sen har vi Oracle med Niagara T3 som hade 16 kärnor redan 2010, dessutom kan de köra åtta trådar per kärna. Nyare versioner av deras SPARC har inte gett fler kärnor än så. Problemet här är bra att de är helt fruktansvärt svindyra och att varje kärna är tämligen klen. Så Niagara duger mest till att hantera stora databaser vilket passar bra med tanke på vem det är som tillverkar dem.

Om du frågar snällt så kan Virtual Void säkert ge dig en lite mer ingående förklaring till varför Power och SPARC T3 inte kan konkurrera med Intels x86 trots fler kärnor och varför fler kärnor än 4 inte släpps till konsumentplattformar.

Ehh antalet Cores säger ju ingenting ....

SPARC T5, som är den senaste inkarnationen av Oracles SPARC, är snabbare än det värsta Intel har på vissa saker (rätt smalt område som den är bättre, men att köra en databasmotor är effektivt på T5 vilket så klart Oracle ser som viktigt). T5 har mer bandbredd mot RAM än Intel och fler trådar per CPU-kärna (8st). Sedan T4 fick insåg man också att det inte går att ignorera prestanda per tråd, så man har jobbat med att höja klockfrekvesen och stoppat dit rätt mycket mer CPU-cache.

De program vi "vanliga" användare bryr oss om kräver nästan alltid hög prestanda per tråd, låg latens för minnesaccesser är långt viktigare än hög bandbredd och för dessa laster finns det ingen CPU som idag matchar Intel. SPARC T5 skulle bli en en rätt långsam (och dyr) desktop-CPU trots de förbättringar man gjort. POWER7 skulle vara en helt OK desktop CPU, men fortfarande långsammare än de snabbaste Intel modellerna i de flesta fall och väldigt mycket dyrare.

Visst finns det saker som man gör som "vanlig" användare som kan använda många CPU-kärnor, men då tillhör man en väldigt liten grupp användare. För dessa finns E-serien eller Xeon E5 (som E-serien är baserad på fast E5 finns upp till 12 kärnor och upp till 4 sockets) om man behöver något ännu värre. Har man mer pengar än vett finns även Xeon E7

För säkert femtioelfte gången, det är slöseri med pengar att släppa konsumentorienterade processorer med många kärnor för att de inte går att använda. En av få saker som är vanligt förekommande bland vanliga användare som kan parallelliseras kraftigt är konvertering av h.264. Fast det görs väldigt väldigt mycket effektivare med dedikerad hårdvara som till exempel Nvidia nu har eller som Intel redan har haft ett tag i form av Quick Sync. Att slänga mängder av transistorer på extra kärnor gör processorerna bara dyrare.

Angående åtta kärnor ARM så är det en tämligen korkad idé och de som håller på med utveckling av appar skakar på huvudet och undrar vad Samsung håller på med när de släpper åtta kärnor. Att köra parallellsierat på en ARM-plattform är ännu svårare än på en "vanlig" dator. Vidare är det lite missvisande att säga att de kör åtta kärnor då det handlar om big.LITTLE, alltså en uppsättning starka kärnor och en uppsättning klena så man ska kunna spara ström.

För de som faktiskt kan kan använda flera kärnor för mer än att förstora sin e-penis så finns som sagt Xeon. Det är inga större problem att få tag på dem även för en privatperson. Senast jag kollade var det inte så fasligt dyrt att köpa moderkort och processorer för dubbla socklar. Du kunde få tag på två fyrkärniga processorer till ungefär samma pris som deras sexkärniga i7 kostade när jag kollade för ett tag sedan. Vet inte hur priserna har ändrats sen dess.

Här har du processorer med sex till tolv kärnor. Bara att köpa.
https://www.komplett.se/intel-xeon-e5-2695-v2/795310#!tab:ext...
https://www.komplett.se/intel-xeon-e5-2660-v2/795314#!tab:ext...
https://www.komplett.se/intel-xeon-e5-2650-v2/795315#!tab:ext...
https://www.komplett.se/intel-xeon-e5-2620-v2/795322#!tab:ext...
Om jag inte läst helt snett borde alla CPUer i den listan dessutom stödja dubbla socklar så du kan köra två av dem på samma moderkort.

Fast Haswell-E är inte riktad till en smal målgrupp av entusiaster. Den är riktad till en bred målgrupp av serverar och arbetsstationer. Det är det den är utvecklad för. Sen släpps några strypta modeller för konsumentmarknaden som extremsegmentet men det är inte det de är utvecklade för. Så allt du ser i Haswell-E är designat specifikt för Xeon. Sedan tejpar man på lite konsuemntgrejer i moderkorten och tar bort lite serverspecifika saker som möjligheten för flera socklar och så vidare.

Det handlar inte om lathet. Det är ekonomiskt vansinne att designa processorer specifikt för entusiaster. Det är noll och inget med AMD att göra. Bulldozer var också en serverprocessor som även släpptes till konsumentmarknaden. Att utveckla processorer är svindyrt och de måste få igen pengarna. Intel tillverkar till exempel bara fyra processorer med Ivy Bridge. Resten är bara binning. Hoppar vi tillbaks till Sandy Bridge så var det väl bara totalt fem olika CPUer utspridda på alla plattformar, inklusive Sandy Bridge-E.

Jag tror inte att entusiaster är villiga att betala den extra kostnaden för att utveckla speciella processorer för dem. Att ta bort saker är väldigt billigt, speciellt om det är relaterat till binning. Att ha olika designer är dyrt.