Vad är dina åsikter om tatueringar?

Jag kan tycka att det är ballt när folk gör tatueringar som dom står för och som är annorlunda. Göra något som dom funderat över länge och som ingen annan har. Kanske har man låtit någon vän som är konstnär skissa på ett mönster först etc.

Däremot att gå till tatueraren och kika i katalogen och få några stjärnor på höften och något latinskt citat... ja... det är rätt pinsamt.

Sedan tycker jag det är krav att det ska gå att dölja under en kostym. Så inget på händer eller nacke etc när det gäller killar. För tjejer tycker jag det inte ska synas samtidigt som man har t.ex. en bröllopsklänning. Men det är ju bara min åsikt.

Har en pusselbit vid ena skulderbladet. Kanske 2x2cm. Tillsammans med mina syskons pusselbitar bildar det ett pussel. Stannar nog där, alternativt något när man får barn. Nöjd med placeringen då den inte syns i dagliga sammanhang.

Jag har en tatuering som jag är ruskigt nöjd med men vill ha fler. Problemet är att jag inte är konstnärligt lagt nånstans i kombination med att jag är inte en sån som tycker att tatueringen ska betyda något (så länge som den aldrig kommer kännas tramsig) så jag vill ha något enkelt och snyggt men min hjärna är okapabel att skapa sammanhängande former så det är jävla svårt. Jag skaffar tatuering(ar) för att det är snyggt, försöka få in nån mening i det tycker jag blir lite skevt pga min anledning att tatuera mig.
Den har jag funderade jag på i tolv år sedan bokade jag bara och så fick nöden göra sitt, jättebra blev den och tom folk som generellt inte gillar tatueringar brukar berömma den. Den sitter över undreaxeln/triceps. Lite snett för jag tycker det blir intressantare när det är lite osymmetriskt.

Jag tycker tatueringar ska förstärka kroppens linjer och inte lägga sig i vägen så tycker inte det är snyggt med för mycket. Har sett några sleeves som klarar detta men det är något väldigt få tatuerare är kapabla verkar det som.

Tack för både tanken och tipset. Jag har dock blivit avrådd av min läkare (som är tatuerad själv) att med min hudtyp skulle det innebära ökad risk för obehag, men det är okej. Jag kan inte spela hockey heller, men gillar att se det på tv

Har två sleeves själv som går upp en bit på axlarna och två mindre på vardera bröst och mer ska det bli när jag bestämt motiv och placering. Velar lite mellan två motiv och placering utav dessa just nu. Mina tatueringar har ingen djup innebörd utan är gjorda för att jag tyckte det var snyggt. Ångar inga av mina men om jag hade börjat tatuera mig nu hade jag gjort det lite annorlunda.

Jag kan känna lite som Adam West var inne på, att det känns som om många vill rättfärdiga sina tatueringar genom någon historia. Min uppfattning är att antalet som har "betydelsefulla" tatueringar ökade dramatiskt efter att serier som Miami ink och allt vad de hette började gå på tv. För där hade varenda jävel någon snyfthistoria som anledning till sin tatuering. Men med det sagt så om folk känner att en tatuering är ett bra sätt att hedra någon som gått bort eller liknande så är det fritt fram för det. Men använd det inte som en ursäkt för att göra en tatuering. Vill du göra en så gör det och skit i vad andra tycker om det.

Min åsikt om tatueringar är att det i 90% hade varit bättre utan. Man ser så ofta så otroligt fult gjorda tatueringar. Sen tycker jag inte heller att det är snyggt då folk har för mycket tatueringar.

Tycker du generaliserar alldeles för mycket. Så gott som varenda kotte jag känner har minst en tatuering idag, delvis kan det vara för att jag känner två väldigt duktiga tatuerare, raggare men likaså så känner jag sådana som bär tatuering och jobbar som ambulanspersonal, egenföretagare, delägare av företag, IT-tekniker, flygplansmekaniker, försäljare, programmerare m.m.
Är väldigt få av mina vänner och bekanta som passar in i din beskrivning som bär tatuering, d.v.s. "people person", och de som gör är till väldigt liten grad. Visst är det någon som gärna står lite mer i centrum och bryr sig om sitt utseende (gör nog alla mer eller mindre), men mode, skvaller, fåfänga, tråkiga och korkade? Förstår du att du låter väldigt, väldigt trångsynt?

Som någon skrev så börjar det vara mer ovanligt att inte bära tatuering idag så att generalisera alla som bär en tatuering som någon "people person" är verkligen hårdraget.

Jag personligen har ingen tatuering och kommer troligen aldrig heller skaffa, även fast jag får 1-2 till priset av materialkostnader så är det svårmotiverat för mig att skaffa en tatuering. Arbetar själv som illustratör, har tecknat hela mitt liv och allt jag ser, hur vackert det än är så tröttnar jag på det. Det skulle med stor sannolikhet även hända med en tatuering som jag skulle bära. Jag har knappt några tavlor på väggen för jag har svårt att köpa något som alla andra har och har svårt att hitta motiv som jag verkligen vill ha. Min sambo är även tecknare och känner samma sak, hon har även ingen tatuering men för henne har det länge lutat mot att skaffa en.

En annan sak som verkligen tar emot för mig det är om jag skulle behöva betala den summa som en tatuering kostar. Ekonomiskt är det oförsvarbart för mig att betala flera tusenlappar för att sätta en bild på min kropp. Det är pengar som jag helt enkelt vill lägga på resor, nöjen och mina hobbyn, något som ger mig mer än en bild på min kropp.

Men jag dömer definitivt inte de som sätter pengar på tatueringar och sätter inte någon som bär tatuering i ett fack (förutom vissa som t.ex. sådana som bär löjligt provocerande text eller symboler). Att döma folk på grund av tatueringar är bara löjligt och säger mer om sig själv än om den som bär tatueringen.

Bara en liten notis, självklart tycker jag som du att skit i vad andra tycker och kör på, däremot är det bra att själv ta en tankeställare några gånger innan man skaffar tatueringen. Gärna titta många gånger på bilden för att se om man snabbt tröttnar på den.
Tror det är många som ångrar sina tribaler som var så populära i början av 2000-talet och känner en del som ångrat sina tatueringar som de skaffat i ung ålder.

Alltså... Folk får väl göra vad de vill sålänge de inte skadar andra typ.. Jag tycker väl att tatueringar kan vara OK men det ska i så fall vara något med personlig betydelse. Folk som går runt med typ Tribal eller vad det heter ger inget gott intryck på mig direkt. Sen kan det förståss vara så att Tribal har en personlig betydelse för folk men jag tycker inte det är snyggt eller fantasifullt utan det som man talar om för mig är typ att man följer strömmen och faller för grupptryck lätt.

Jag gillar tatueringar önskar bara att man va lite smartare när det kommer till motivet när man var ung! Har en tribal på vänstra armen från halsen till handen. Tycker det är kul att folk som känner mig säger att jag förstör min kropp med vissa tatueringar jag har. Har en flygande penis på högra underarmen och det tycker ju folk är lite udda val men den gillar jag det är bara tribben som är ivägen nu för att göra nått snyggt motiv.

Ha det gött

Jag kommer nog aldrig skaffa en. Jag har inga speciella åsikter förutom att jag ogillar när det är i ansiktet ( känns mest som det är gängfolk som har det)Men tycker personen det var kul och var nykter när den skaffade är det ju bara bra.

Din kropp kommer ju också bli ful då den också åldras. Så det matchar ju bra.

Gillar tatueringar allmänt, men har mycket svårt för några specifika, exempelvis namn, allting med tribals, Old English eller stjärnor. Texttatueringar stör mig också, tatuerar du in något annat än dina barns namn kommer jag utgå ifrån att du är lite dum i huvudet. Ansiktstatueringar är också lite socialfallsvarning.

Som jag skrev på första sidan har jag velat fram och tillbaka under 10 års tid. Ni som är tatuerade, hur kom ni fram till ert första motiv? Sen är man väl lite skrajsen för att det ska göra ont. Jag menar, piercingar gör ju ont men det går så jäkla fort att göra, så det är ju ingen fara.

@Ayako:
Tack för svar. Får börja fundera lite mer seriöst och leta motiv helt enkelt. Förhoppningsvis bestämmer jag mig för ett motiv snart och tar mod till mig för att boka tid.

håller med här

sista gången jag körde vart det med en sån här

måste säga att den är väldigt behaglig att bli körd med jämfört med en gammal hedlig aptung stålhistoria.
och använder sig av engångs nålpatroner så det blir mer eller mindre så sterilt det kan bli.

Skönt att det verkar bli färre och färre som gör grova generaliseringar om tatueringar nuförtiden mot när man var yngre.

Jag ser själv ingen skillnad på att tatuera sig eller ha på sig vissa kläder, byta frisyr, skaffa örhängen eller liknande egentligen. En del är snygga och en del är fula, precis som folks kläder och utseenden i övrigt.

Själv skulle jag aldrig pierca mig t.ex. det känns mycket värre än ha en snygg tatuering även om man kan ta bort piercingen och låta huden läka igen. Men det kan helt klart vara snyggt på andra i många fall och jag har definitivt inga förutfattade meningar om hur de som har gjort det är som personer, eftersom jag vet att det inte går att förutse.

Jag har själv haft en blåsvart örn på höger överarm i något tiotal år eller så och varit lite sugen på att matcha den med något på vänster överarm, men jag har inte känt att något annat motiv har varit lika viktigt och symboliskt för just mig som örnen, så den får räcka.

Jag känner väldigt många som precis som jag har minst en tatuering av olika skäl, så att tro att personer med tatueringar idag skulle vara annorlunda än alla andra känns väldigt förlegat.

Vem som helst skaffar en tatuering idag av olika skäl, det har ingenting att göra med om man är utåtriktad och bryr sig om utseende/stil mycket, vad man jobbar med eller liknande. Själv är jag långt ifrån en impulsiv "people's person" som någon nämde tidigare i tråden, utan jag hade funderat i flera på på motiv och placering och om det var något jag kunde tänka mig att ha där resten av livet. Jag är en lugn, eftertänksam elektriker som sitter mycket vid datorn och spelar spel för mig själv eller med sambon.

Sen jag var liten och lekte superhjälte med min kusin så kallade jag mig Svarta Örnen så jag hade en svart tröja med en silvrig örn på i ett konturtryck. Sen hängde det med när jag skaffade dator och man började skriva in sitt smeknamn, men då översatt till engelska Black Eagle.

Jag har dessutom alltid varit lite av en outsider i den betydelsen att jag itne brydde mig så mycket om de populära gängen eller vad som var "inne" i skolan utan hängde med ett fåtal nära vänner och gjorde det jag tyckte var kul och hade på mig det jag tyckte var snyggt, så en örn som symbol passade mig bra.

Min syster skaffade en liten drake på ena skulderbladet, också inspirerad av hennes smeknamn online, greendragon, därav en liten grön drake, så jag gick och funderade på en själv i säkert 5-6 år innan det blev av.

Min kusin hade flera tatueringar här och var, så han tipsade om att överarmen gör minst ont och där får man plats med bra bredd på vingarna om det ska vara en örn, plus att jag kunde se den själv utan spegel

Sen när jag hade börjat tjata mer och mer om det då och då tyckte en kompis att det fick räcka så han gav mig ett presentkort på en tatueringsstudioi Karlstad där jag bodde och då var det ju bara att knalla dit och få tummen ur så att säga Det blev inte exakt den bilden jag hade funderat på utan jag valde en örn ur deras böcker, men med lite modifikationer som att den skulle vara svart med blåa toner istället för mörkbrun/ljusbrun som en vanlig örn, samt la till konturerna av en måne mes ett moln mellan vingarna, så det inte skulle se för tomt ut.

Ont gör det definitivt. Det känns som att någon tar en brännässla och drar den över huden med lite taggtråd typ. Fick bita ihop rätt bra där i början, men eftersom det var armen och tatueraren höll den i ett ganska fast grepp så började man domna av lite efter ett tag så det blev mer överkomligt. Dessutom körde de Johnny Cash cover på Personal Jesus i högtalarna medan tatueraren sjöng med, så man gick in i lite av en trans för att stålsätta sig, så det givk rätt bra ändå.

Jag vet ju att vissa andra som tatuerar på mer känsliga ställen nästan har svimmat av av smärtan, särskilt killar då vi i snitt verkar ha lägre smärttröskel XD Men det ska nog gå bra för dig!

Inte tatuerad, men har många vänner som är mer eller mindre. Inga direkta åsikter, folk gör väl som dom vill med sin kropp, det påverkar inte mig eller mitt bemötande mot dem (inbillar jag mig iaf).

Jag kan däremot anse att det inte är speciellt tilltalande med en kropp som är fullklottrad, men det är ju min personliga preferens. Jag har förståelse för att andra tycker om det.