Konsument SSD-diskar i Enterprise servrar

Har installerat 850 pro SSD'r i flertalet utav mina kunders serverar.
Fungerat hur bra som helst!

http://www.guru3d.com/news-story/endurance-test-of-samsung-85...

Själv kör jag med dessa: https://www.intel.com/content/www/us/en/products/memory-stora...

Testade Intel 540, men det gick rätt segt samt så används den som SLOG i ZFS så behövde bra endurance. Skriver i cirka 300 MB/s nu på min RAID10 i FreeNAS. Intel 540 hade säckat ihop för längesen.

Skillnaden är hur gånger en cell kan skrivas till och hur skrivcachen skyddas samt prestandan.

Konsument: Hög prestanda.

Server: Celler tål fler skrivningar, skrivcacheskydd(inte att förväxla med simpla lösningar enbart baserade på tantalkondensatorer som finns på vissa konsument SSD). Skrivcachen är inte att rekommendera att ha påslaget i skarpa miljöer men detta har flertalet tillverkare löst idag med separat NAND där skrivcachen skrivs till vid strömavbrotti flertalet SAS SSD.

Det är skillnad på servrar och servrar. Tar man lite mer kritiska där det är viten på kanske 100 000kr/h om de är nere så får det vara mycket pengar man sparar om man ska köpa något som det står att den är gjord för konsumentbruk.

Om vi tar SAN så köper man väl de diskar som det står den är testad emot? Det jag ser är billigare servrar, men det är mer tala med kund.
Så har jag själv gjort inom nätverk och sagt att det finns en industrilösning för 20 000kr och det finns en konsumentlösning för 1000kr. Där man talar om för och nackdelar och låter kund avgöra.
Där jag vid flera tillfällen har kört konsumentprodukter, men kund vet om detta och det är inte alltid prylen är kopplad till något kritisk.

Lite samma kan ses med lagringsmedia, har man hög raid eller motsvarande så kanske risken är liten. Men samtidigt tid är pengar, säg att en disk kraschar inom garantitiden och man får åka dit och byta. Tar det 8h att göra bytet så har det en förlorad faktueringskostnad på ca 8000kr och då är frågan hur mycket pengar man tjänade på att välja konsumentdiskar för man vill utsätta sig för dessa risker?

*edit*
Om någon undrar varför extrem prisskillnad så är industrisaker ofta skapade för extrema klimat som att tåla -40 grader, fukt och grejer. Det behövs inte alltid på en pryl som sitter inne i ett vanligt rum.

Hur tycker Du att det fungerar på lagringsenheter i skarp drift eftersom idén bakom den lösningen är om t.ex. en lagringsenhet dras ut under drift då majoriteten utav maskiner i skarp drift redan har reservkraft så strömavbrott är inte problemet utan det är personer som drar ut lagringsenheter under drift, lagringsenheter som går sönder samt RAID-kort som går sönder.

Överföringar till lagringsenheter sker blockvis och återrapporteringen sker per färdigt block vilket bromsar upp IOPS rätt så rejält om man kör med halvledarenheter och vill t.ex. ha ett ködjup på 32. Då försvinner vitsen med SSD i servermiljöer om man enbart nyttjar skrivcachen på RAID-kortet eftersom dessa fylls rätt så fort om ködjupet till lagringsenheten är 1 men den är 32 från OS till RAID-kort.

Prova stäng av skrivcachen på en ensam hårddisk så känner man direkt av dess IOPS.
Prova stäng av skrivcachen på en ensam halvledarenhet så ser Du samma sak om Du mäter eller skriver mycket till den.

Batterier slutade man använda inom RAID-kort för några år sedan om vi tittar på nya modeller bara 2-3 år tillbaks p.g.a. deras låga hållbarhet och att man ej kan byta dom under drift. Sen håller batterimodellerna inte lika länge RAID-kortets skrivcache som dom nya lösningarna men oftast har det ej varit ett praktiskt problem. Vissa SSD:er för SAS kör just samma teknik för sin egen skrivcache vilket gör att man kan nyttja ködjupen fullt ut och samtidigt få ut höga skriv IOPS och ändå vara helt trygg. Jag har själv batterier till det RAID-kort som sköter hårddiskarna men samtidigt så är den lösningen ifrån år 2011 från LSI. I samma maskin har jag ett annat RAID-kort som sköter SSD:erna så har den inga batterier utan kör helt på kondensatorer som kommer ifrån Areca år 2015 samt alla skrivcachar påslagna då SSD:erna inte sitter i någon vagga och deras samlade skrivcache är dubbelt så stort jämfört med Areca kortets.

Anledningen till att man har en NAND lösning ombord på flera SAS SSD modeller är just för att nyttja skrivcachen och få hög IOPS vid skrivning och stora köer. Skrivcachen skall normalt vara avstängd på hårddiskar i skarpa miljöer men då tappar man värdet som SSD:er ger(som är avsedda för skarpa miljöer) om man tillämpar samma logik på SSD:er som för hårddiskar.

Det stora problemet är att SSD:ernas skrivcache växer i större takt än vad RAID-kortens skrivcache gör och då kommer man ändå att ej nyttja SSD:ernas möjlighet till hög IOPS när RAID-kortet bromsar upp p.g.a. att hans skrivcache är fullt och skrivcachen på SSD:erna är avstängd. Då är man tillbaks till ett ködjup på 1 på varje lagringsenhet i uppsättningen.

Därav nyttjar man SSD:er som har egen reservkraft som skriver från RAM till NAND vid strömavbrott och nyttjar RAID-kortens skrivcache om man känner att man inte har något emot att behöva underhålla en till komponent(batteri/kondensatorer).