Krönika: Windows lever på lånad tid

Vet inte om du svarade mig, men det låter så. Visst kan det finnas en del poänger, problemet är väl att dessa poänger inte direkt är något dessa potentiella OS-migranter bryr sig särskilt mycket om. Dessutom har de redan Windows och det funkar ok.

Om elektronikkedjorna började sälja samma laptops en tusenlapp billigare med Linux skulle det troligtvis se lite annorlunda ut om några år. Inte revolutionerande annorlunda, men det hade nog varit en viss skillnad. Linux på en lite äldre eller budgetlaptop är ju rena blixten jämfört med Windows (eller macOS för den delen).

Linux och macOS är nischade OS idag, men macOS har växt enormt på inte särskilt många år (det är inte överdrivet länge sen macOS låg under 4%) och är väldigt mycket populärare hos den yngre generationen. Dessa kommer börja ställa krav på att få använda Mac på jobbet och dessa kommer bli chefer på IT-avdelningen med mera. Troligtvis kommer macOS fortsätta växa ett betydande antal procent medan Linux ligger kvar på ungefär samma som alltid. Även om alla desktopsystem kommer backa i förhållande till Android och iOS.

I det stora hela är det dock rätt poänglöst för någon utan särskilda behov av Linux eller ett intresse att ge sig på ett byte som med stor sannolikhet skulle medföra en hel del frustration och besvikelse. Och det är där vi befinner oss idag.

Jag jobbar med linux dagligen sedan 10år+ så har full koll på användarupplevelse skillnaderna dualbootar även Garuda privat.

Om vi bortser från surfa på nätet "svenssons" utan istället ej "nördiga" powerusers.

Windows har plug and play inom professionella världen man har nästa nästa nästa stöd för "all mjukvara", man har brett stöd hantering för all form av mass hantering,policys klienter RMM, MDM osv. Bara det faktum att Office 365 inte har officiellt stöd är en kniv rakt i magen.

Även om linux blir bättre och bättre på många punkter så är det långt kvar, en annan sak så är det problematiskt hur det är uppbyggt på gällande uppdateringar vilket bla linux torvalds själv sagt som enskilld punkt kommer stoppa linux från att bli ett windows just för man blir dålig på kompatibiletet vilket är akillies hälen om och om igen.
Program installerar eller kompileras med beroenden till andra paket som i sin tur försvinner vid nästa systemuppdatering och så sitter du där med en mjukvara som plötsligt inte lirar och måste installeras om.

Här kommer en räddning av Docker där man då faktiskt kan köra uppdateringar på allt utan att fundera på vad det bryter eller undanta paket..

Oavsett Linux har en lång väg kvar till att "bara funka" om man vill göra något som inte "ingår" i os:et eller finns i "app storen"

Märkligt, jag kan inte minnas att jag någonsin har upplevt att program helt plötsligt inte fungerar p.g.a. en systemuppdatering under de över 20 åren jag har använt linux. Kanske har jag haft tur? Kanske har jag valt vettiga distributioner där sådant inte har hänt?

Jag kan inte svara på vad du använder, vad du menar med systemuppdatering, jag syftar på allt som skulle följa med i en apt upgrade eller yum, zypper osv, jobbar man på server sidan finns det mängder med grejer som kan brytas och har inte med distro att göra.
Går många saker gå runt ja , är det smidigt nej ? Hade det behövts i windows ? Nej.

Oavsett är jag inte sugen på att bråka om det ena eller det andra. Som jag sa använder linux själv i stor utsträckning men jag tänker inte gå korståg för att få det till något det inte är. Är det nice med flexibilitet ? Ja, kommer det till ett pris ? Ja.

Men det är väl inte särskilt många distros som använder sig av paket som innehåller sina beroende - du syftar väl på flatpak eller snap antar jag.

Ubuntu gör väl det (snap), och jag kan LÄTT säga att jag har haft mer problem med Ubuntu än vad jag har haft med distributionen som jag helst använder (Debian) - som INTE använder sig av varken snap eller flatpak i sin officiella pakethanterare.

Jag älskar Linux och använder det ofta och gärna och jag har testat många distributioner men jag håller inte riktigt med om vad vissa har skrivit i tråden.

Jag är ingen Linux-expert men jag anser att även de mest användarvänliga distributionerna forfarande inte är lika polerade och lättanvända som Windows. Linux har enligt min åsiskt en mkt högre learning curve.

Jag ser gärna att Linux växer på skrivbordet och att Windows krymper men tyvärr tror jag inte att det kommer att hända så länge Linux inte görs betydligt mer användarvänligt dvs enklare att installera använda och konfigurera. Kravet på att använda terminalen för att få saker och ting gjorda behöver minska betydligt och istället behöver fler saker kunna uträttas grafiskt som i Windows.

Jag tror också att fragmentering i Linuxvärlden förhindrar Linux tillväxt. Windows är enhetlligt medans Linux finns i femtielva varianter som gör saker och och ting på olika sätt ser väldigt annorlunda ut. Många gånger saknas det kompatibilitet mellan distarna.

Många skriver att det är fragmentering inom linuxvärlden - det finns så många olika distros. Visst gör det det. Men är det fragmentering? Det är samma program som används i i princip ALLA distros. När det gäller skrivbordsmiljöer har du Gnome, KDE, Xfce, MATE och några till. ALLA distros har dom. Det samma gäller typ alla program - det är några val, och samma val i alla distros. Visst är det olika standard-program i olika distros, men dessa är valda från en ganska liten mängd program. Och alla distros skickar (förhoppningsvis) sina patchar för dessa program / skrivbordsmiljöer / bibliotek / whatever uppströms, så dom kan utnyttjas av ALLA användare av alla distros. Folk verkar inte koppla detta.

Jag håller med dig men bara om du med linux syftar på ChromeOS.

PowerShell är så verbose att det blir omöjligt att både läsa för någon som är van vid tex bash, samt att använda on the fly som ett normalt shell. Prova att ta bort en katalog, göra en symlänk eller flytta något. Får skriva en halv roman innan man är färdig. Det enda man kan göra med PowerShell är att skriva script som man sen exekverar. Om man inte lägger ett par månader på att författa alias (en del alias finns redan, ett gäng har tom GNU-syntax).

Fördelen är att alla kommandon följer samma namnschema och har exakt samma parametrar. Vissa har fler, andra färre, men de som är samma heter alltid samma sak. Tab completion är också riktigt bra i PowerShell, även om man rätt ofta får skriva en kvarts roman ändå eftersom så många parametrar och kommandon heter nästan samma sak och man inte vill trycka på tab 28 gånger.

I sammanhanget är det rätt roligt att PowerShell går att köra på Linux och macOS om man är särskilt masokistiskt lagd.

Kan inte komma ihåg att jag heller haft några problem med flera skärmar sen tiden då man fick pilla ihop sin egen XF86Config. Och det var väl mer eller mindre på den gamla goda CRT-tiden.

De allra flesta distributioner har dessutom väldigt små skillnader. 98% av dem kör Systemd, har samma filsystemslayout och så vidare. Håller man sig till de större namnen, vilket så gott som alla de andra är baserade på ändå, så är skillnaderna sällan särskilt mycket större än pakethanterare.

I realiteten finns det Debian, Redhat, Suse och Arch som alla andra bygger på. Med några andra egna som Slackware, Gentoo, Void Linux, Solus och NixOS. Men kör man dessa får man både räkna med och är sannolikt medveten om att man får lösa sin skit på egen hand.

Instämmer i att de påstådda problemen med fragmentering är kraftigt överdrivna, och ser mycket större ut för den oinvigde än de faktiskt är.

En rolling distribution med tiotals uppdateringar varje dag är ju varken särskilt jämförbart med Windows eller ens menat för samma målgrupp. Kör man bleeding edge får man vara medveten om att mjukvara testats mindre och man kan stöta på patrull som man får rodda ihop själv.

Vill man slippa sånt finns det ju andra alternativ som uppdateras mycket mer sällan och som i sammanhanget är en mycket mer rättvis jämförelse med Windows. Olika LTS, Debian Stable, RHEL med mera med mera.

Sen funkar de flesta rolling releases väldigt bra, men fokus är ju inte främst stabilitet. Kan inte minnas senast jag drabbades av något dependency hell eller att någon programvara slutade funka efter en uppdatering. Känns som rätt många i tråden lever kvar på den där förra tiden när män var män och skrev sina egna drivrutiner.

Mina barn vet inte om de kör Windows, MacOS eller Chrome OS eller vad. De "bor" i webläsaren.

Det jag ser för mig är att man dockar mobilen, gärna trådlöst, med en skärm + kanske tangentbord etc. Har kört min Galaxy S21 i flera år mot skärm, hoppas det blir vanligare (och bättre)

Men problemet är ju precis där. Det är upplevelsen för de oinvigda som är det stora problemet med fragmenteringen.
Eller ja, det är såkalrt subjektivt vad man tycker är stora problem - men jag tror det här är ganska relevant.

Inte att det i praktiken gör linux svåranvänt - utan för att de olika versionerna skapar en kunskapströskel för de som inte redan kan.
Om man redan kan vad en desktop environment är, vad skillnaderna är mellan versionerna, varför olika linuxdistar ligger på olika desktopversioner, vad de olika linuxdistarna innebär och erbjuder - och allt det där.
Då är det ju enkelt.
Men för de oinvigda är det en uppförsbacke att ens förstå att man behöver ha koll på en desktopmiljö utöver OSet.

Här är det alltså av relevans att förstå att för min partner, min svärmor för min kusin eller bror som är begränsat teknikintresserade tycker valet börjar bli för krångligt när man ska välja mellan ARM, x86 eller x86_64 installationen av en mjukvara.
De är inte nördar och kommer inte läsa in sig på processorarkitekturer. Än minder skillnader mellan olika linuxdistar.Men det är det inte för gemene man.
Det här tror jag underskattas rätt ordentligt av nördskaran.

Sen finns det lite andra mer praktiska problem. Tänkte inte dyka djupare där utan mer poängtera att det finns en tröskel här som invigda inte verkar se så tydligt.

Nä. Det har de heller aldrig behövt göra.

Laptops kommer färdiginstallerade. Med macOS eller Windows. Sedan rätt så länge.

Men det börjar halka iväg på ett annat spår här (i know).

Min poäng var att det finns en kunskapströskel kring fragmenteringen i linux vilken ofta förbises.
Eller avfärdas med att "det där är väl inget problem".

Nä inte för den som redan kan. Men det är just precis där problemet ligger.

Och jag klickade bara runt lite i ett GUI för att ställa in diverse upplösningar, skalningar och hur de är placerade i förhållande till varandra, jag behövde inte peta på en pinyl i konsollen för det.

Kör du blandade upplösningar, olika skalningsfaktorer, blandade refresh rates, HDR och VRR?