[Övrigt] LunaSpice. Hjälp!

Hallå!
Hade också nått liknande sånt för inte så länge sedan.
Men det gick över.

Tror även jag hade en lindrigare smärta då
-------------------------------------------------------

Men är det så att det sticker i bröstet när du andas för djupt?

Det brukar gå över ifall man tar en riktigt djupt andetag.
Men det gör ont men va fan.
det är gött att bli kvitt skiten.

Men det behöver inte betyda att du har samma.

lycka till!

Fan va skönt att prognosen ser bra ut... cellgifter är inte så kul men jag hoppas att det går bra... benmärgsprov har själv fått göra det en gång... han som gjorde det var duktig så det gjorde inte så ont men jag har hört historier Hur länge måste du käka cellgifter? .. Keep up the good spirit!

Gud va skönt att det har gott bra Pale. Vi håller tummarna för dig, det vet du.

Är det viktigt att man sover ordentligt om man får behandling? Tänkte på att du gick och la dig vid 02:43.

[-Pale-]: Alla tankar hos dig, hoppas allt går bra nu...hittade precis de här tråden, har läst igen allihop. Mycket intressant läsning faktiskt!

Lite OffTopic:
Lunaspice!
Om dom har tappat ungefär 5 rör med blod på mig, för att se om det är nått fel på mig, tror du att dom kommer se om jag har rökt olämpliga saker då? Alltså om jag röker något olämpligt på en lördag, går till doktorn för att ta prover på tisdagen, hur stort är chansen?

Ok, men ja tror dom mest kollar om jag e allergisk emot nånting eller nått, så då e nog inte risken så stor!

vad tog du prover för?
jag tappade 4 rör för att se varför jag blöder näsblod, på blodet tar dom sedan 9st olika tester. (väntar på provresultat nu)

Men om man har det då? Några fina tips? Mitt te går inte ned.. det enda som fungerar är yogurt.. =(

Inför julen och allt..

Vet inte så noga. Kan inte alla labanalyser faktiskt men det beror helt på VAD och HUR MKT du har rökt. Det enklaste vore väl att skita i att röka såna saker så slipper du oroa dig?

anngående frillan: var det inte något nyt på gång med att man typ skulle ha en ismössa som kylde ner hårrötterna så att de inte tog skada?

Jag lider av svåra aftösa blåsor i munnen. Alltså från början var det pyttesmå sår i munnen som bara sved som fan, nu ibland får jag sådana som e lika stora som min lillfinger nagel. Kan inte äta utan att bedöva munnen först. Det finns inget direkt botemedel mot det, fast jag käkade ett natur medel som hete Longo Vital ett tag, o då försvann dom. Nu har jag fått en speciell munsalva utskriven, som jag smörjer på såren i käften. Jag använder även bara tandkrämen Zendium, för att den skyddar munslemhinnan, jag sa till läkaren att jag vill veta VARFÖR jag får sånna här blåsor, och då tog han massa prover. Hoppas jag inte e glutenallergiker eller nått nu bara. Fast nu för tiden har jag lärt mig leva me såren...får nån kanske varannan månad, och två ggr om året får ja rejäla feta sår. Då blire te att bedöva munnen och vänta i en månad, sen e dom borta...nu sist hade jag ett stort på tungan, och ett på läppen. precis när det på läppen började läka, så fick jag en ifektion i själva såret. Så jag går även på antibiotika nu....sånt e livet!

min brorsa har exakt samma problem.. kommer kanske1-3 ggr om året.
Stora blåser i hela munnen så att han inte kan äta. verkar grymt jobbigt.

Hälsa honom att han ska köpa något som heter Longo-Vital, finns på de flesta naturapoteken, sen tar han ett piller om dagen, det har fungerat riktigt bra för mig, fast slutar man så dyker dom små jävlarna upp igen. Samt införskaffa sig Zendium tandkräm som skyddar munslemhinnan, det är dyrt, fast det är det värt. Om han bara borstar tänderna med Zendium tandkräm så kanske det räcker för hans del, eftersom han inte har det så ofta.

Hey dude.

Nu har jag harvat igenom typ större delen av din tråd.

Till och börja med. Jag har gått igenom allt du har gått igenom och allt du ska gå igenom.
Men, du har lymf-cancer. Det är typ en 2:a på cancerskalan Det fixar dom lätt.
Dock så uppmanar jag dig att övertala dom att skära bort skiten om det går. Du vill inte, jag lovar bli strålad.

Cellgifter är en sak, strålning en helt annan.

Den inledande behandlingen med sjukhusläge i 3 dagar är rätt ok. Man ligger där, dom pumpar cellgifter, man har lust att döda den idioten som konstruerade den mest högljudda pumpen som finns. Man åker ut. En vacker dag kommer du dra handen genom håret och håret kommer följa med.
Dont be afraid my son Ryck loss resterande. Du kommer sluta upp skallig hur som helst.
Ingen kan säga dig hur din hårväxt kommer bli efter strålningen. Jag slutade upp warpad 30 år framåt. Numera går jag under namnet Zidane, och det beror inte på mina fotbollstalanger utan min flint
Vad händer sen. Just det, när du ligger inne för cellgifter så får du pissa i flaska Störtlöjligt
Och ibland innan medicinen för urinblåsan har börjat verka kommer du pissa rakblad
Ahh, blodprov och sånt är lugnt. Det första dom gör när du kommer in för sjukhusläge så sätter dom nål i "dosan". Och det är den enda nålen dom sätter. Så det är lugnt.

Bra Bijan.
Du har visst fått din första behandling well well

Om du undrar något eller vill snacka om det så finns jag på ICQ. 69924197

Och just det. Ät inget medans du ligger inne.

Jag tyckte att Zofran var värdelöst.

Det finns två sätt att ta cancern. Hålla käften hela perioden eller säga till så fort det gör ont.
Nr 1 går snabbt och effektivt Nr 2 tar tid och kommer antagligen skapa mera lidande.

Hur mycket skitsnack dom än säger om ont "Du måste säga till om det gör ont. Du får lova att säga till". BULLSHIT!
Det enda som händer är att dom dröjer med cellgifterna, det drar ut på tiden och de drogar dig som en sergels torg bo. Problemet är att längre fram blir du till slut beroende av morfinet
När detta är över kommer du förstå heroinister Morfin is THE shit
Jag träffade på folk som kör Nr 2 varianten. Var nån snubbe som hade bråkat med sin cancer i 14 mån och han höll fortfarande på.
Jag bestämde mig typ dag 2. Jag håller käften, läkarna kör sitt race och spricker planen så åker jag till Bali eller vilken random, varm-sol-massa-brass-ö som helst.

Nu säger inte jag att det här är rätt. Men klarar man skiten så kan man älta senare. Och dessa psykologer dom ska skicka på en "jag förstår, det är jobbigt" BULLSHIT!
Dom har inte ens gjort en MR undersökning. Gråta kan man göra sen.

Piss i flaska kommer. Dom kommer vilja ha koll på dina värden konstant. Pissa sådär kemikalierött var ballt, fast det är inte självlysande. Har testat.

Strålningen påverkar bara hårväxten där dom strålar. Det är cellgifterna som tar ut håret på skallen och pungen och under armarna. Räkna med att få babyhår efteråt. Numera är mitt hår fjolligt tunt och äckligt.
En grej, under tiden du tappar håret så kommer du få babylen hud på skallen. Visa brudarna det! dom älskar den babylena huden.

Nu är jag 19. Jag fick diagnosen slutet av jul -99 (fan, känns som igår). Fick första kuren i början av augusti. Det var typ chop i chop. Då trodde läkarna ( det är ungefär det enda dom gör. De har noll koll på vad som händer med olika människor när de väl pumpar in cellgifter) att tumören hade funnits i mig typ 6 mån. Hade fått den runt jul. Älskar julen
Tumören förklarades borta i slutet av april början av maj -2000.

Jag hade dock knastumör alá krånglig. Stor fet grej rakt i ryggraden. Du har tur som fått den i en mjukdel.

Nu kommer jag inte på något mer. Jo!

Käka som fan när du är hemma. Allt, godis, mat, chips, kakor. Den där skiten kommer bryta ner dig. När du mår bra och kan äta, ÄT!
Jag körde taktiken, no food när jag var inne. Spydde således inget. Man får ändå massa grejer som kroppen behöver så du dör inte
En grej till nu. Saker som du verkligen gillar nu i matväg, ät det inte alls! För du kommer hata det senare.
Du kommer koppla lukten och den dåliga, eller obefintliga smaken, till det käket och så blir det bara dåligt.

Oj. Nu har jag suttit i ca 3 timmar och läst denna tråden.
Jag har iof inte läst konstant, men det tog en stund

Pale:

Hoppas att allt går bra. Du kommer klara det !
Keep on fighting!

Läste just igenom tråden. Det tog lite tid, men det var intressant. Hoppas verkligen att allt går bra för dig Pale. Tänkte dra min operationshistoria här i hopp om att den muntrar upp dig, det kan ju vara kul att höra om andras upplevelser.
För några år sedan hade jag en vagel på ögonlocket på höger öga. Det var stor som en ärta ungefär. Jag skulle operera bort den och fick först någon form av bedövande ögondroppar följt av en spruta rätt in i ögonlocket. Det var inte så trevligt, men jag såg nog ganska kul ut. Hela ögonlocket var vätskefyllt och jag kunde knappt hålla det öppet. Sen lade de ett skynke med ett litet hål för ögat över mig och började skära. Detta var riktigt otrevligt. Det gjorde inte så värst ont, men det sträckte och höll på. Mitt ögonlock hölls fast med en tångliknande grej medans de skar och hade sig. Detta var min första operation och allt gick smidigt tills den där satans vageln växte ut igen några år senare. Gissa om jag blev glad... Operationen denna gång utfördes av någon nybörjardoktor som aldrig hade gjort det förut och fick hjälp av en annan doktor. Jag kan tala om att det inte är så kul att höra någon förklara precis vad de gör när de skär i ens ögonlock. Speciellt inte när den kunniga doktorn säger saker som "Stopp, det räcker, du behöver inte skära mer. Sluta nu, det räcker. Du skär för mycket!" medans doktorn som utför operatinen envisas med att han vill "ta bort lite, lite till". Jag var nära på att svimma den gången, men det gick ju bra tillslut. Det kanske var lika bra att de tog bort lite extra förresten, man vill ju inte att den ska växa tillbaks en tredje gång.

Nu ska jag sova. Om igen, vi håller tummarna för dig!

Oj då. Ber så hemskt mycket om ursäkt. Min kompis måste ha skrivit det här när jag varit på muggen eller nåt. Tur att jag märkte det nu iallafall. Menade det verkligen inte!

Peace!

Jag lider med dig pale, att förlora hår när man är långhårig är fan inte kul, det växer in i personligheten och blir en del av vem man är.