Citat:
Ursprungligen inskrivet av Sentenced
Jag tror inte heller fildelningen kommer stoppas av detta. Jag tycker inte heller IPRED är på alla sätt bra. Däremot tror jag verkligen inte på att den går att stoppa heller. Och det är enbart på sådana kampanjer och där man sprider skräckpropagandan vidare som IPRED kan fungera överhuvudtaget som antipiratbyrån vill. Allt går ut på att skrämma folk från att fildela. Då spelar man dem i händerna.
Nja, vad är det för skräckpropaganda du menar? Den kommer väl snarare från antipiratbyrå-hållet när de nästan hånande berättar att de minsann ska slå till hårt. Fundera över _varför_ folk reagerar så starkt. Beror det endast på att de förlorar möjligheten att fildela? Är det bara bekvämlighetsskäl? Finns det inte riktiga argument mot detta så som skydd av integritet och liknande? Jo, det finns det. Det är inte uppenbart vad som kommer och hända annat än att vi vet hur liknande lagar har missbrukat. Ändamålsglidning har ju redan hänt. Det är trivialt för oss som följer nyheterna inom säkerhetsinformatik. En bra startpunkt är alltid Schneiers blog (www.schneier.com).
Citat:
Ursprungligen inskrivet av Sentenced
Däremot så är just argumentation om hur man ska undvika att åka dit osv lite felaktig. Då hamnar man i samma träsk som antipiratbyrån. Det är ingen gudagiven rätt att ha en piratkopierad version av windows XP eller att kopiera alla datorspel. Finner ingen anledning att skydda personer som gör sådant från att riskera straff. Givetvis ska det var proportionerligt och det kanske man inte kan säga om IPRED-lagens utformning. Men då ska man givetvis utgå från en saklig argumentation , ungefär som din ovan alltså.
Ja, fast ser argumentationen verkligen ut så? Eftersom IPRED är ett hot mot integriteten över lag kommer obönhörligen metoder att undvika dessa intrång också underlätta för piratkopierarna. Nu är ju inte det värre än att bilar underlättar bilstölder eller rånflykt eller att posten underlättar för den som vill sprida mjältbrand. Det är helt enkelt de vansinniga proportioner som väcker irritation.
Citat:
Ursprungligen inskrivet av Sentenced
Nu tror jag de allra flesta ändå är mer sugna på att få piratkopiera ifred än att diskutera efter sådana premisser.
Säkert, men ad populum är å andra sidan inte ett bra argument. Det spelar ingen roll om så miljoner av de som är emot IPRED ser IPRED som ett hot mot deras egna olagliga verksamhet, felet finns redan där inbyggt. Dåliga argument för X är aldrig argument mot X.
Citat:
Ursprungligen inskrivet av Sentenced
Nu piratkopierar jag inte alls.
Antipiratbyrån kanske är av en annan uppfattning? Eller skumraskföretagen som hänsynslöst vill tjäna pengar på något som kan liknas vid bluffakturor och utpressning.
Citat:
Ursprungligen inskrivet av Sentenced
Men om jag rent teoretisk skulle göra det så är det väl självklart att jag inte gillar IPREDs-utformning. Men jag skulle rent teoretiskt också inse att jag har gett mig in i leken så att säga och det är givetvis helt fel av mig att inneha material för flera miljoner som jag inte köpt eller gett någon ersättning för alls.
Fel svar på fel fråga: Det är inte tu tal om något annat än att upphovsmannen ska ha betalt. Det är inte problemet.
Citat:
Ursprungligen inskrivet av Sentenced
Jag förstår att personerna bakom det materialet mer än gärna vill ha ersättning för det. Jag har inga som helst argument för varför jag inte borde betala för det förutom rent egoistiska.
Fel fråga, fel svar. Återigen. Det är vidare inte "personerna bakom materialet" som är pådrivande. De är bara någon sorts "nyttiga idioter" som skivbranchen utnyttjar. Klart som korvspad att artister ska ha betalt! Och programmerare! Och filmstjärnor! Men vilken gudagiven rätt har skivbranchen till exemplarframställning?
Citat:
Ursprungligen inskrivet av Sentenced
Jag har ingen rätt till det materialet och de som skapat det borde givetvis ha ersättning. Men det bryr jag mig inte om. Risken att jag åker dit är mikroskopisk även med den nya lagen. Det finns ett jättelätt sätt för mig att slippa den mikroskopiska risken, och det är att sluta.
Meningen med IPRED är ju inte heller att risken att "åka dit" ska vara minimal. Meningen är att den ska vara _maximal_. Så till den milda grad att man bryr sig föga om någon åker dit av bara farten. Det finns vidare en annan sida av myntet "jag har ingen rätt till materialet". Man kan argumentera för att du visst har det, men det får någon annan göra. Det jag däremot tänker argumentera för är att skivindustrin eller programvaruindistrin har inte rätt att göra _något_ utan din insyn och uttryckliga medgivande med _din_ dator. Sonys rootkit är väl ett exempel. Idén att man har "licens" (som kan behöva förnyas) på ett program och inte köpt det är ett annat. Idén att mjukvaruleverantörer får bestämma hårdvaran är ett sådant exempel ("får endast användas på denna dator"/"får endast säljas med Microsoft Windows"). _JAG_ äger min dator. Jag äger varenda byte av den, varenda atom, varenda atomärt tillstånd, vartenda spinn. _Allt_ i min dator är _mitt_. Äganderätten är för mig helt glasklar och en mycket viktig princip i en demokrati och marknadsekonomi. Äganderätt är rätt. Jag äga rätten att debugga, disassemblera, analysera, ändra och justera varenda pinal, varenda op-kod, varenda mnemonic i min dator. Om en aktör, mot min vilja, gör _något_ med min dator har jag min fulla rätt att ta reda på exakt vad, avinstallera om det krävs och även via rättsväsendet penalisera det. Detta är dock sällan eller aldrig praktiskt möjligt. Varför höjs inga starka röster om bättre konsumentskydd? Om jag köper en CD-skiva har jag rätt att göra precis vad som helst med den; allt ifrån att använda som frisbee, bokpress till att spela i vilken maskin jag finner bäst. Om jag betalat för ett verk och jag anser att det är skadat eller icke spelbart så har jag givetvis rätt att syssla med egen exemplarframställning.
Så länge som DRM är tillåtet och forcering av DRM är ett brott så betackar jag mig fåniga idéer som vill hindra mig i min exemplarframställning. Det är ju DRM som borde vara kriminellt, då det är ett hot mot den öppna marknaden och det ger _andra_ rättigheter över _mina_ apparater. Detta är alltså heeeelt vansinnigt.
...och det vill alltså folk reducera ner till att artisterna ska få betalt, ungefär som att någon någonsin ifrågasatt det. Det är en stor diskrepans mellan vad folk tror att IPRED-motståndare säger och vad de faktiskt säger och en stor diskrepans mellan IPRED-ivrarnas "artister ska ha betalt" och vad IPRED faktiskt gör. Detta är en outtömlig källa till halmgubbar.
Jag kan, ändock, med tillförsikt säga att skivindustrin inte kan "vinna" på detta sätt. "Vinna" eftersom det är en konstruerad konflikt som egentligen inte existerar. Det är bara yttre fenotyper på skivbranschens dödskamp. Som tydligen ska gå ut över oss alla. På intet sätt är detta en dödskamp för artister, programmerare, skådespelare eller författare. Konst- och ingenjörsformerna kommer överleva allt. Konst har funnits åtminstone sedan Cro Magnon (40 000 år sedan), troligtvis långt tidigare (100-250kår+) och har endast i sak hotats av en enda företeelse: Institutionaliserad ideologi. Läs politiker, lagstiftare och paragrafryttare. Marknaden har aldrig varit ett hot mot konsten.
Citat:
Ursprungligen inskrivet av Sentenced
För jag kommer ju givetvis inte sluta så länge risken är minimal. Jag tycker personligen ändå att det är fel att risken att åka dit är minimal. Det är ju helt sanslösa värden på allt man kan komma åt och använda.
Vilket visar på hur sanslöst värdesättningen gått till. Hade medeltidens motsvarighet till antipiratbyrån fått som man ville hade boktryckarkonsten kvävts i sin linda; böcker hade funnits i ett exklusivt fåtal exemplar, alla handskrivna, till ett astronomiskt pris. Nu vill man sätta detta astronomiska pris på kopior av ett verk där kopiorna kan göras helt godtyckligt till en kostnad som är omätbart låg. En film är faktiskt omätbart lite värd, ungefär som elektriciteten förutspåddes bli på 50-talet i och med kärnkraften. Marknadsekonomi har en möjlighet som socialismen alltid skrytit om men alltid misslyckas: att göra saker praktiskt taget helt gratis. I socialismen är det ändå alltid någon som betalar och kruxet är att värdet på varan inte minskar så den som måste betala, betalar högt. När något blir av diminutivt värde i en marknadsekonomi så speglar det verkligheten. Telefoni är verkligen billigt och el skulle verkligen vara det. Likaså film, musik och böcker. Böcker är fruktansvärt billiga jämfört med förr, trots att de ofta har ett "esoteriskt" värde som överstiger den typiska filmens. Hemligheten ligger förstås i numerären; material kan vara för billigt för att ta betalt för i styckpris men ändå kan upphovsmakaren tjäna storkovan. Miljoner, miljarder. Detta är inte unikt för böcker, filmer och musik eller telefoni och elektricitet, utan gäller i det närmaste allt som kan massproduceras till ringa kostnad. Att alstret som sådant (speciellt film) kan kosta miljoner att ta fram är inget som hindrar att exemplarframställningen blir billig. När det gäller mjukvara (som också kan kosta en del att ta fram) har många företag redan upptäckt nya affärsmodeller i open-source och liknande. Det är inte min sak att ta fram fungerande affärsmodeller för musik- och filmindustrin. Det är deras sak. Synd då att de inte gör så. I stället försöker de lagstifta och ha kontrollen över exemplarframställningen (på ett sätt som inte ens artisten förfogar över).
Så, det finns ingen rimlighet i att man kan fylla en hårddisk med kopierat material som påstås ha ett värde på tusentals eller miljontals kronor. Så mycket är det helt enkelt inte värt. Man varken kan eller ska "styra" priset på varor. Det kallas planekonomi och de har man redan försökt med miljoner svältande som följd. Alternativet till att fylla sin disk med kopior värda miljoner illegalt är inte att göra det legalt, det är att inte göra det alls. Detta måste man ha med i beräkningarna. Det påstådda värdet speglar helt enkelt inte vad marknade (dvs vi) satt för pris på varan. Artificiella priser är alltid farligt. Notera också att jag ingenstans talar om material som med rätta kan kallas för olagligt ("olagligt material"). Det finns ett fåtal sådana material: I diktaturer finns åsikter i tryckt form (etc) som kan vara olagligt att inneha. Vidare finns t.ex. barnpornografi och hemligstämplat material, typ statshemligheter o.dyl. Genom att kalla en kopia av ett TV-avsnitt för "olagligt material" skapar man en våldsam inflation i begreppet. Hur hanterar man då material som verkligen är olagligt som just barnpornografi? IPRED-förespråkarna har ju haft stor nytta av att inte precisera detta. Riktig kriminalitet på nätet som identitetsstöld, utpressning, virus, ddos-attacker, phishing och skadegörelse och potentiell "cyberterror" förefaller vara andra klassens brott. De riktigt farliga bovarna är tydligen de som inte betalat mer än vad en vara är värd!
Edit: Evil_AnAnAs & MultiMan: Tack själva!
Edit2: Ja, hur stävja, hur nullifiera IPRED? Tja, jag ogillar ju kriminella handlingar till sin natur men en tanke skulle kunna vara en ISP där skydd ingår i priset: ISPn vägar sonika att lämna ut personuppgifter till annan än polisen och då enbart vid misstanke till grov/verklig kriminalitet. ISPn får böta, men detta får då så att säga ingå i priset. Problemen med detta är dock uppenbara: En dylik ISP skulle dra på sig typer som drar till sig begäran om utelämnande av personuppgift. Ekonomiskt ohållbart då få nog skulle betala tusentals kronor i abonnemangsavgift. Å andra sidan: Jag postulerar att betalningsviljan för integritet och anonymitet är större än betalningsviljan för diminutivt värda saker som musik. Alltså: I stället för att köpa film för X kronor i stället för att piratkopiera, föredrar nog många att betala motsvarande 2X för anonymiteten och integriteten. Därmed faller argumenten om att folk inte är beredda att betala för sig. Kruxet är att folk visst är beredda att betala och betala vad det är värt.