Betyg i universitetet spelar roll?

Den första selekteringen utgår från CV:t det är där kandidater skriver var det jobbat tidigare och kanske några rader om vad de haft för roll eller vad de jobbat med. När jag varit involverad har kandidaterna passerat intervju med både rekryterare och någon form av chef. De har också gjort både intelligenstest och kodtest. Det är många som fallit bort innan de blir kandidater till teamet.
Vi kör en teknisk intervju där vi kontrollerar allmänna kunskaper om datastrukturer, programmering och specifika kunskaper som är nödvändiga för rollen. Vi lyssnar på hur de resonerar och bedömer hur väl de förstår koncept. Vi får också en bild av om personen är ärlig eller om den bara svamlar och försöker gissa sig till rätt svar. Folk som gissar och chansar med sina svar går bort direkt. Vi måste ha ärliga medarbetare.

Vad jag menar med tidigare prestation. Vi har aldrig begärt att få se kod de skrivit på sin tidigare arbetsplats. Det anser jag skulle vara ett diskutabelt, oseriöst krav. Man kan få en bild av vad personen kan genom att be dem beskriva problem de löst på sin tidigare arbetsplats. Det kan ju vara i generella ordalag utifall de inte får gå in på detaljer p.g.a sekretess. Man märker ju om de förstår vad de pratar om när de förklarar. Personligen tycker jag det är intressant att få reda på hur andra jobbar på andra arbetsplatser, så det är ett bra diskussionsunderlag.

Brist på talang att klämma in kunskap i huvudet och sedan spy ut det på tentan.

Det är en sak att veta hur man ska plugga för att få bra betyg på tentan och en annan att veta hur man ska förstå och lösa ett problem. Kan själv säga att jag fick mestadels G, en eller två VG, under kandidaten och mastern (bägge inom kemi) men är nu halvvägs igenom en doktorandtjänst hos samma handledare som jag hade för mitt masterarbete. Det jag har märkt av att när de kommer till själva arbetet, betyg kan vara värdelöst men veta hur man ska ta sig an ett problem är ovärderligt, även om man inte vet hur man ska lösa det vid först anblicken.

Läste att du gick 3e året, ska du ha ett projektarbete till våren? Hitta ett projekt, kan vara inom ett område som du tänkt att du inte skall arbeta inom hos ett stort/litet forskargrupp eller företag, och visa framfötterna, var drivande, visa att du har kunskaper och erfarenheter som komplimenterar och som man inte vanligtvis får från programmet man läser, om du har såna kunskaper. Du kan få bra rykte och referenser. Jag tror mycket är slit, oavsett om man vill ha ett jobb med bra lön eller friheter att man får göra sin egen grej. Sen kanske man inte alltid vill jobba på ett "toppföretag", allt kommer med för- och nackdelar.

Sen får man ta livet som det kommer, ibland har man otur och inte får de man vill och ibland har man tur och får något bättre än man tänkt.

Spontant så går det inte att svara på dina frågor rakt av om du tolkar dem bokstavligt och ställer dom på sin spets. Det är mer indikationer snarare än sanningar. Så mycket annat än betyg och erfarenhet spelar också in vid anställning.

Nyexaminerade kommer betyg väga tyngre. Hur mycket erfarenhet har man hunnit samla på sig liksom? År? Ja då är det mer intressant.
Månader? Då har personen knappt hunnit bli varm i kläderna.
Har personen arbetat med något relevant före universitetsstudierna? Bättre.

Ju längre från skolålder du kommer desto mer kommer relevant arbetslivserfarenhet vikta. Det tar ÅR innan du kommer prestera på hög nivå hos en arbetsgivare. När du nått den höga prestationsnivån och lärt dig branschen, ja då har du ännu mer att lära. Du har också fler möjligheter då.

När jag var nykläckt 20-åring var det svårt att motivera varför ett enda företag skulle anställa mig. Fick kontakt med en chef genom pappa. Chefen i fråga behövde någon som kunde läsa, skriva, självorganisera till viss nivå, och känna igen anläggningsmaskiner. Det jobbet betalade 15.000kr i månaden 2013. Skittråkigt stora delar, roligt och lärorikt ofta.
Vågade ta på mig svårare och svårare uppgifter hos samma arbetsgivare under två års tid.

Första jobbet jag skaffade 'själv' var på samma företag på en annan avdelning. Hade 3-4st personer från tidigare avdelningen som referens. Dom kunde gå i god för det jag skrev i CV+PB. I princip ingen annan arbetsgivare svarade ens. Jobbade där i sju år och samlade kunskap, fick internutbildningar för att bli platschef/projektchef, hanterade svåra uppgifter i många olika projekt. Under årens gång har jag nog sökt 10 jobb och blivit erbjuden 5-6 stycken. Gott rykte, bra samarbete med kollegor, referenser, och många projekt på CVt gör stor skillnad.

Hittade ett nytt jobb som jag trivs med här i våras. Har aldrig ritat anläggningar, men har byggt många. Fick en fin ingångslön och kunde börja prestera nästan direkt. Kunde inga ritprogram eller hur leverans av bygghandlingar funkar men har så mycket annan kunskap som gruppen behöver så det jämnar ut sig. Arbetsgivare tittar på olika saker vid olika tillfällen.

Har haft 4 olika roller i ingenjörsyrken utan gymnasiebetyg. I slutändan spelar det ingen roll.

Om du hela tiden jämför dig andra kommer du bli olycklig. Hitta bara någonstans du trivs. Det var bättre förr när man inte fick reda på så mycket och kunde vara nöjd i sin egen bubbla utan sociala medier.

Om du tycker att dessa företag är viktiga och vill ha prestigejobb så får du lägga manken till. Sen blir det inte alltid som man vill. Värsta som händer då är att du har bra betyg, förhoppningsvis lärt dig något och det finns många bra företag där ute i samhället.
Om du inte har drivet eller engagemanget idag varför ska du ha det sen? De kräver en del av sina anställda och att man levererar konstant. Går det inte bra så blir du uppmanad att söka dig vidare. Kanske blivit bättre, men själv skulle jag inte röra i de företagen med en tång. Är på mitt lilla bolag och stortrivs. Tjänar mindre, men trivs och har tid till andra saker i livet.

Sen ska du inte lita på vad folk säger på internet. Ring upp och fråga bolagen.