Nu håller det här på att dra iväg åt hållet där man fokuserar mer på personen än budskapet. Det är ett klassiskt retoriskt tillvägagångssätt där man medvetet eller omedvetet ger sig på budbäraren och attackerar trovärdigheten för att slippa hantera budskapet. Vi kanske ska nöja oss med karaktärsmordet här och fokusera på sakfrågan?
Nu kommenterade jag retoriken i hennes twitterinlägg; "... eller om dödstalen blev högre i Sverige än i våra grannländer och andra länder i världen. Då faller domen. De som gav dem sitt stöd blir då medskyldiga.". Jag vet inte vilket budskap jag ska fokusera på i det. En person som debatterar på det sättet tappar i mina ögon snabbt trovärdighet.
Frågor som man kan ställa sig då är:
Ligger det något alls i det dom sade i den ursprungliga artikeln?
Om man hade använt mer relevanta siffror (säg snittet över senaste sju dagarna), hur hade det då sett ut?
Om man jämfört med fler länder, exempelvis Belgien?
Finns det ingen som helst anledning att vara upprörd över hur FHM har hanterat det hela?
Vad är rimlig kritik, vad är överdriven kritik och vad är helt olämplig kritik?
Finns det något vettig alls i debattartikeln, eller är allt bara skräp?
Osv...
Den ursprungliga artikeln har jag kommenterat i tidigare inlägg. Den valida poängen jag såg att dom hade skrev jag om i nedanstående inlägg:
Den poäng som "de 22" gjorde som jag ser som ett rimligt argument för en hårdare lockdown är just att skjuta problemet framför sig för att vinna tid för att utveckla en bättre behandlingsmetod som minskar dödligheten. Nu misstänker jag att den tid man kan vinna som mest handlar om några fåtal månader och därför kan väl månne den tiden mest användas för att verifiera om någon befintlig medicin ev. fungerar, men mer än så kan det nog inte bli.
Sen finns det säkert kritik man kan rikta mot FHM; dom har ju gjort en del bedömningar som i efterhand ter sig felaktiga. Fast om man ska kritisera dom i negativ bemärkelse så måste man ju se till det underlag som fanns att göra bedömningen på.