Är hemma hos mina föräldrar igen, ett halvår sedan jag var här sist. Ibland blir jag lite ledsen över hur lite jag är hemma och hälsar på och hur mycket jag missar "hemma" och med släkt. Inte för att det händer något, och inte för att folk jag känner åker hem särskilt mycket oftare. Men liksom, har inte träffat farmor på två år, så henne åker jag och träffar imorgon (Brukade väl gå 7-8 månader mellan innan jag flyttade). Varken hon eller mormor blir yngre, och syskonen tar fan snart studenten.
Flyttade hemifrån för två år sedan för att plugga till ingenjör i Luleå. 110 mil "hemifrån". Allting går bra, men det finns ingen tid att åka "hem" på. Träffade en tjej vecka där också, snart två år sedan. Hon kom från Singapore och var där en termin och vi hann bli tillräckligt förtjusta. Efter det så har jag så ofta jag kan åkt till Singapore för att vara med henne, Skype varenda dag. Var där hela förra sommaren, åker tillbaka om en vecka för att börja utbytesstudier i tidigt Augusti.
Eftersom jag rest till henne hela tiden har jag pluggat som en idiot de veckor jag varit i Luleå, eftersom jag missat en två veckor varje läsperiod. Sådan jävla tur att man har ett gott läshuvud och klarar sig förvånansvärt bra ändå.
Jag lever så många liv känner jag. Jag har mitt "gamla" liv med släkt och så i Värmland, eller majoriteten i alla fall. Jag har mitt studieliv i Luleå, och så har jag mitt liv i Singapore med alla vänner, bekanta och flickvän där. Jag känner mig så sliten ibland.
Jag måste ha min examen och för det måste jag prioritera studier och ta hand om dem. Jag brinner för det jag studerar så det är ingen fråga om saken så. Jag älskar min flickvän mer än något annat och jag ser en god framtid med henne trots att hon bor så jävla långt bort (Även om internationella och långdistansförhållanden är rätt vanliga nu för tiden, känner flertalet personer i båda situationer) och jag klarar inte av att vara borta från henne mer än nödvändigt. Vi är isär 8-10 veckor åt gången. Det tär på energin. Och nu innan jag åker iväg igen svänger jag förbi "hemma" i 10 dagar. (Jag har så många ställen jag kallar hemma). Men när jag är här blir jag som sagt så ledsen över hur mycket som händer med folk som jag inte är där att ta del av. Jag hade ju inte kunnat bo kvar ändå och jag hade förmodligen jobbat i Luleå under somrarna om jag inte åkt till Singapore, men ändå. Skype räcker bara så långt med familjen.
Jag får fan aldrig en lugn stund. Har inte haft en ledig dag sedan September. Lever så många liv och har intressen på så många olika ställen i världen och jag känner mig bara så utmattad av att hela tiden behöva prioritera. Tacka gud att jag nu kan resa till Singapore i lugn och ro fram tills i Januari, då har jag flickvän och studier under kontroll men jag missar betydligt men jag missar mer med familjen eftersom jag inte tar mig hem till jul. Nu kommer eventuellt både far och mor till mig, men ändå.
Hade man haft obegränsat med pengar så hade det varit mindre problem med allt. Och mer tid för allting man vill göra, och slippa prioritera så mycket. Men det är väl så livet är antar jag.
Jag har ju blivit så oerhört självständig. Alla ägodelar jag behöver och vill ha rymmer jag i en 65 liters ryggsäck. Har visserligen en liten kabinväska med grejer också, men det är mest bonusgrejer omutifallatt. Känner ingen anknytning till särskilt mycket grejer. Jag känner mig hemma så fort jag kan stänga dörren bakom mig och har internetåtkomst. Jag känner mig lika hemma i Luleå som i Singapore, spenderade fan 4.5 månader i Asien totalt förra året trots heltidsstudier, och då kom hon hit vid jul. Men jag vet inte riktigt vart riktiga hemma är heller. Hos mina föräldrar är mitt gamla rum omgjort till gästrum. Så inte där heller. I Singapore har jag bara hyrt rum eller bott med min flickvän och hennes föräldrar, men det har aldrig varit "mitt eget". Jag har fan inget eget ställe någonstans som är "mitt", utan bara temporära platser.
Ibland känner jag mig alldeles för ung för att ha ett så jävla komplext liv jag känner att jag lever. Sen är det ju ett jävligt dyrt liv också, men jag super ju i alla fall inte bort pengarna.
Detta faller under "skriv av er".
