Det här går inte att understryka nog! Jag gjorde en bikefit på min tempocykel. Han som hjälpte mig flyttade bak sadeln nästan 10 cm och flyttade därtill min position på sadeln ytterligare 5 cm. Jag tyckte jag hade hittat en rimligt skön och aerodynamisk position, men efter bikefit försvann alla problem jag hade med domningar vid långa pass och jag sänkte min cda avsevärt.
En duktig bikefittare (vilket ord...) kan dessutom hjälpa dig på olika vis beroende på dina mål. Vill du maximera "hur skönt det är att cykla", eller kanske "din kraftfullaste position", eller "hur du ska sitta för att vara aero"? Kanske en rimlig avvägning mellan alla tre?
För egen del upplever jag att effektmätare är guld värt för nybörjare, men att nyttan avtar med tiden.
Min erfarenhet, som ledare i en av Sveriges större cykelklubbar, är att nybörjare fokuserar väldigt mycket på puls. Problemet är att pulsen kan variera mycket mellan dagar, pga många olika faktorer. Sen skaffar man sig en effektmätare, kör ett FTP-test och sen går man slaviskt efter hur många watt skärmen visar. Ju mer erfaren man blir desto mindre går man på både puls och effekt. Istället blir Borgskalan RPE ett mycket viktigare verktyg. Man lär känna sin kropp så pass väl att man förstår konsekvenserna av sitt trampande.
När jag tränar inomhus kör jag 100% efter effekt, eftersom ERG-mode är så smidigt. När jag tränar utomhus går jag dock helt på RPE. Jag vet hur "8 minuter strax över tröskel" ska kännas och vissa dagar kommer jag hem och har gjort 3.7 W/kg, andra dagar är jag stark och trycker 3.9, andra dagar är jag svag och ligger närmare 3.5.
Enda undantaget är vid tävling på längre distanser, då vet jag att jag kommer vara uppe i varv (så puls går absolut inte att lita på) och jag kommer vilja ta i hårdare än vad som kanske är rimligt. Då har jag effekten och "km kvar till mål" på skärmen och så har jag förhand bestämt ungefär hur många watt jag ska trycka.
