Jag förstår att ni känner er kränkta och vill kränka tillbaka, men talar jag inte sanning? Är det inte, i de fall det inte handlar om rökavvänjning, att svepas med i ett missbruk där man drar ner okända ämnen i lungorna och gör sig beroende av en centralstimulerande substans? Eller vad menar du kan motivera att man förgiftar sig själv och skapar ett beroende? Jag förstår att ni ser det som en kul hobby, kanske något som är lite coolt att säga till kompisarna, men är det värt det?
En beskrivning av missburkarnas kognitiva förmåga som begränsad är ett uttryck för det irrationella i detta beteende, i enligthet med det jag tidigare skrivit om att inte kunna ta ett steg åt sidan och se att man drivs av socialpsykologiska instinkter, principiellt likt en insekt som dras till en elektrisk flugfångare, oförmögen att reflektera över sitt beteende rationellt.
