Processorer med lägre kärnantal för stationära datorer har sällan några problem att hålla sig inom sin strömbudget, vilket innebär att dessa kan bibehålla en stabil klockfrekvens även över en längre periods tung belastning. För modeller med högre kärnantal är det dock ingen ovanlighet att de slår i sin specificerade effektgräns, något som kan pressa ner klockfrekvenserna under lång belastning.
För Intels processorfamilj Cascade Lake-X är strömbudgeten densamma som det specificerade TDP-värdet för modellerna, det vill säga 165 W. Så som Intels turbofunktion fungerar har dock processorerna möjlighet att överskrida denna effektgräns under kortare perioder, vilket kan ge dem en prestandaskjuts vid kortare arbetslaster.
Vid långtida belastning kommer dock processorn ganska omgående bli tvungen att sänka sin klockfrekvens för att hålla sig inom ramarna för sin strömbudget. Modellen vi testar idag har exempelvis en specificerad turbofrekvens på 3,8 GHz när alla kärnorna belastas, men för att hålla den nivån krävs det att den aktuella arbetslasten inte pressar processorn till den gräns där den slår i sin strömbudget.
För att demonstrera hur Core i9-10980XE begränsas av sin strömbudget vid tung flertrådad belastning plockar vi fram en frekvensgraf från en körning av Cinebench R20. Som synes håller här modellen sin specificerade "all-core turbo" på 3,8 GHz under sekvensens första 8 sekunder. Efter den perioden sänker processorn klockfrekvensen till nivåer som pendlar mellan 3,3 och 3,4 GHz över alla kärnor för att hålla sig inom ramen för sin strömbudget.
Detta fenomen, att processorer behöver sänka klockfrekvensen för att bibehålla sin strömbudget, är absolut ingen nyhet utan har varit vanligt förekommande för många processorer de senaste åren. Detta gäller både för den populära Intel-modellen Core i9-9900K såväl som nylanserade AMD Ryzen 9 3950X, där båda behöver pressa ned klockfrekvenserna för att hålla sig på banan effektmässigt.
Merparten av dagens moderkort har dock möjlighet att koppla bort den förutbestämda strömbudgeten hos processorerna och istället diktera en egen nivå som ligger betydligt högre. I testerna nedan har vi gjort just detta, och i praktiken höjt strömbudgeten till den grad där den inte längre är en betydande faktor för Core i9-10980XE. Som referens finns även Ryzen 9 3950X med i sitt grundutförande samt med upplåst strömbudget via Precision Boost Overdrive.
Med strömbudgeten bortkopplad syns markanta skillnader i klockfrekvens under hård flertrådad belastning, där denna nu istället ligger klistrad på 3,8 GHz över samtliga kärnor utan några dippar.
Prestandamässigt ger den upplåsta strömbudgeten tydliga avtryck i resultaten. Vid flertrådad belastning i Cinebench R20 plockar modellen ut närmare 12 procent högre prestanda. Upphämtningen räcker dock inte riktigt till för att ta sig förbi AMD:s 16-kärniga modell Ryzen 9 3950X, som därtill drar iväg ytterligare när den får sin strömbudget uppvriden.
Vid videorendering i Handbrake är skillnaderna inte lika stora då denna arbetslast inte slår lika hårt mot alla kärnor samtidigt. Core i9-10980XE kan dock avnjuta cirka 7 procent högre prestanda med strömbudgeten uppvriden, vilket placerar modellen strax bakom Ryzen 9 3950X.
3D-rendering i Blender skalar riktigt fint över många kärnor och därför gör det desto större skillnad när man låser upp strömbudgeten på Core i9-10980XE. Prestandan går här upp med 14 procent för modellen, vilket placerar den på samma nivå som Ryzen 9 3950X. Nämnvärt är dock att den sistnämnda processorn även den kan öka prestandan med upplåst strömbudget, vilket återigen placerar den på topp.
När det kommer till spel så belastar inte dessa kärnorna tillräckligt hårt för att processorn ska slå i sin strömbudget, vilket innebär att det inte gör någon skillnad när vi låser upp strömbudgeten hos modellen i Battlefield V.
Samma sak gäller för Total War: Three Kingdoms, där skillnaden är icke-existerande när strömbudgeten låses upp för Core i9-10980XE.
Medan prestandan går upp vid tung flertrådad last när man låser upp strömbudgeten för Core i9-10980XE så gör även effektuttaget det, vilket i praktiken innebär att energieffektiviteten för modellen kastas ut genom fönstret. Processorn tar här ett rejält kliv upp i strömförbrukning och drar cirka 85 W mer under belastning ställt mot modellen i sitt grundutförande.
