"Bestämmelsen skall ses mol bakgrund av regeln i 43 § andra stycket, enligt vilken köparen vid hävning har rätt att återfå hela det belopp som han har betalat, oavsett om han före hävningen har tillgodogjort sig avkastning av varan eller har haft annan nytta av den.
Med avkastning avses i detta sammanhang endast sådan avkastning som är direkt knuten till varan och som inte förutsätter några särskilda åtgärder eller arbetsinsatser från köparens sida. Om köparen däremot har använt varan pä ett sådant sätt att den har gett inkomster, är det inte fråga om avkastning i den mening som avses med bestämmelsen. Vid konsumentköp torde det därför endast undantagsvis förekomma att varan har lämnat någon avkastning.
När köparen har haft annan nytta av varan skall han betala skälig ersättning till säljaren för det. Denna regel skall ses mot bakgrund av alt en hävning kan ske relativt läng tid efter det att köparen har mottagit varan (jfr bestämmelsen i 23 § om tvä års reklamationsfrist vid fel). Det skulle i en del fall framstå som oskäligt om köparen inte skulle behöva lämna något vederlag för den nytta som han har haft av varan. Ersättning bör emellertid utgå endast i de fall dä köparen annars skulle fä en fördel av varan på säljarens bekostnad. När det gäller att bedöma om och i vilken utsträckning sädan ersättning skall utgä bör hänsyn ocksä tas till de besvär och kostnader som säljarens kontraktsbrott har medfört för köparen. I mänga fall torde därför prövningen leda till att det inte finns något utrymme för atl tillgodoräkna säljaren någon ersättning för nytta.
För att det skall framstå som skäligt att köparen aks utger ersättning för nyttan bör del krävas att denna har varit ganska betydande, säsom när köparen har använt en köpt bil eller bät i rätt stor omfattning. Om varan har använts under en längre tid, exempelvis när det är fräga om en päls som köparen har använt under ett par säsonger innan den visar sig vara behäftad med ett väsentligt fel, kan det ocksä ofta vara skäligt att köparen får utge en viss ersättning för nyttan.
Bestämmelsen innehåller ingen uttrycklig regel om köparens eventuella skyldighet att utge ersättning för att han har förbrukat varan utan att för den skull ha gått miste om rätten atl häva köpet. EnUgt 45 § andra stycket får köparen i vissa fall häva köpet trots att varan inte kan lämnas tillbaka oförändrad eller oförminskad. I sådana fall fär den nytta som köparen kan ha haft av varan ersättas enligt förevarande bestämmelse.
Om en köpare som efter hävning skall lämna tillbaka en vara har haft särskilda kostnader för förvaring eller värd av varan, bör han i allmänhet ha rätt till ersättning för det. Konsumenlköplagen innehåker visserligen ingen uttrycklig bestämmelse om detta, men i de fall som kan bli aktuella bör köplagens regler om ersättning för värdkostnader kunna tillämpas analogi (jfr 75 § förslaget till köplag). Om sådana kostnader varit av någon betydelse bör de efter omständigheterna kunna gå i avräkning mot ersättning som köparen har att betala för den nytta som han har haft av varan."
