Har man ett liv av att bara gå hemma å just bara spela data?

Jag har själv jobbat tillsammans med personer med diagnoser och liknande (lönebidragare och motsvarande som ryckt in på arbetsplatser) jag kan både som arbetare och som företagare intyga att det definitivt inte är folk som bara hittar på, om någonting inte fungerar så blir det kaos hela vägen och det blir problem med hela arbetet även för andra där. Så, NEJ det är inte svepskäl, dehär människorna behöver faktiskt försörjnings stöd på grund av att de helt enkelt inte fungerar i ett vanligt arbete, men många kan fungera i perioder.

Sedan kan ju alla tycka att systemet är orättvist och att personer som borde ha stöd blir utan, osv, jag förstår den frustrationen, men sådär är det för alla, INGEN får bidrag på en räkmacka idag.
ALLA jag känner har fått kämpa många år för det och faktiskt försökt att ta sig in på arbetsmarknaden, i många fall i över 10-20 år med aktiva studier, praktiker, mm.

Men problemen finns där och man kan inte ignorera dem och låtsas som att det bara är en jädra inställning att någon kan bli frisk genom att säga det eller att jag eller någon annan säger det.
Ni som gör det förstör inte bara för dehär personerna, ni förstör också för MIG och för alla andra som drabbas i hela kedjan kring det hela.
Det är en björntjänst för samhället tycker jag, baserat på mina egna erfarenheter.

Sedan finns det naturligtvis många med diagnoser som 'är mycket duktiga och engagerade arbetare så det är inte det.

-

Jag har själv diagnoser som gör att jag inte kan arbeta i perioder, trots att jag egentligen inte kan ta en enda minut ledigt, har ett helt liv försökt med alla medel att få ordning på det, orkade helt enkelt inte med inaktiviteten till slut då jobb, företaget, mm blev lidande, men jag ändå inte kunde göra någonting åt det, slutade med att jag försöka avsluta allt genom att ställa mig framför en lastbil en mörk natt, men lyckades inte tyvärr (inte som ett rop på hjälp utan för att jag verkligen ville avsluta allt men blev hindrad), efter det så fick jag tala med en riktig läkare om detta och fick veta mer om hur det fungerade osv, jag mår fortfarande ohyggligt dåligt av perioder då jag inte kan jobba, men man måste helt enkelt inrätta livet efter vad som går och de förutsättningar som finns.
Jag vet personer som hängt sig eller kastat sig ut från höga byggnader på grund av att man inte kunnat hantera diagnoserna.

Jag säger detta då många verkar tycka att det är en skitsak och någonting man kan ändra bara genom att tänka annorlunda, ingen skulle bli gladare än dessa människor om det vore så, jag vet att andra har det betydligt värre än jag då det även går ut över familj, vänner, mm för många (vilket det även gör för mig i perioder) men det syns inte utåt. Tänk dig att inte bara jobb, utan hela din tillvaro med vänner, familj, mm krossas till grus innan du ens är där, jag vet för jag har sett det med egna ögon.

Jag jobbar (även kvällar och helger när jag kan) och har egen firma som sagt sedan länge.
Men jag behöver ändå kämpa i princip dagligen mot denna skiten, det tar all enerig, men ändå måste man ha full energi inför en arbetsdag, doktorn har sagt att jag har kronisk, medicinsk utbrändhet på grund av detta, men jag jobbar ändå därför att det är mitt liv och det mitt liv kretsar kring. Mitt liv fungerar inte utan jobbet.

Som någon sade, tyvärr minns jag inte vem, "Vi är mer än 7 miljarder människor på jorden, det kommer alltid att finnas någon som är snabbare, starkare, smartare; bättre än dig, var stolt över den du är och det du klarar (när du strävar mot att göra ditt bästa)".

Jag tycker att man får mycket kärlek tillbaka och som bonus även med tiden bra arbetare av det.
En del med diagnoser är faktiskt mer produktiva eller har andra styrkor än genomsnittet om man bara tar sig tid att förstå dem.

@Lothbrok: Varför måste det bli en flyktingfråge-debatt varje gång man nämner någonting om detta?

Varför öht dra upp det på ett HW forum? Sverige spenderar redan dina skattepengar på dessa "flyktingar".

@Lothbrok: Jag gav bara ett exempel på något meningsfullt han kan göra om han inte mår bra över hur det är nu? Jag bad aldrig om någon diskussion?

Om du gillar att spela, om du trivs med att göra det. Varför få dåligt samvete?

Det ända jag gör är att jobba > spela > sova > jobba, jag mår inte dåligt för det, för jag gillar att göra det.

This is my life. På helgerna blir det dock variation.

Man kan ofta göra så att sjukpensionen ligger vilandes i perioder om man tex har lönebidragsanställning.
Detta är saker man bör ta upp tillsammans med en kontaktperson som är vettig på AF och en dito från FK.
Det är även bra om man har kontakt med en riktig läkare som har bra kunskaper inom det aktuella området.

Det är *väldigt* olika vad man klarar och inte.

Som en bekant sade, "där man blev uppskattad för DET MAN KAN OCH INTE FÖR DEN MAN ÄR"
Jag vet många som är mycket mer lojala och duktigare arbetare när man hamnat rätt än alla som bara gör sitt 8-4 jobb och tycker att de är så fasligt duktiga.

Så jädra mycket fritid som ni har har ingen heller i U länder, inte heller i central Europa, det räcker tex att komma ned till Tyskland så skulle ni få smaka på verkligheten med 12 timmars dagar och sexdagarsveckor samt 7 års utbildning innan man kan kalla sig yrkesman, inte någon djäkla hamburgerstekare som kräver samma meriter som någon som studerat i 20 år, eller yrkesjobbat i 40 år, DE har min respekt.
Det var många år sedan jag kunde kosta på mig den lyxen med 8/9 timmars arbetsdag och fria helger, mm.

Jag säger inte detta för att verka duktig då jag känner många företagare som bara sover 4 timmar om dygnet, osv, men Välkomna till världen...

När jag hade ett vanligt 7-4 jobb visste jag inte ens vad jag skulle göra när jag kom hem till lägenheten, fanns liksom inget vettigt där efter jobbet trots att jag försörjde fler personer, osv.
Och, vad fan gör man på helgerna?