varför är alla så jäkla nojiga över köpare/säljare nu för tiden? vad har hänt med att stå vid sitt ord?

Du som säljare avgör själv vad du är villig att göra och vem du vill sälja till, men tycker inte riktigt att du kan klaga så mycket på något som sweclockers rekommenderar deras användare att göra pga att det har varit en del bedrägerier på marknaden. Sen tror jag inte att alla köpare känner till tråden med referenser.

Blev blåst på 2600kr på Sweclockers tidigare.

Tja,

Skulle nog skrivit lite annorlunda, menar mig själv först och främst.
Självklart var det inte alls meningen att hacka på någon om någon nu tog åt sig, har själv varit i den situationen så jag vet exakt hur det är att knappt ha det så det går runt.

Det är inte invandringen i sig som ökat oron/misstänksamheten. Det är den misslyckade integrationen har lett till samhällsklyftor, och det är ökande samhällsklyftor som skapar otrygghet. Hela definitionen av en samhällsklyfta är att man skapar en skillnad mellan "vi" och "dom".

Det jag reagerade på var inte så mycket vad du skrev, utan snarare hur du skrev det. En lite onödig reaktion sådär i efterhand, men det visar ändå hur viktigt det är att välja sina ord rätt.

För att inte tala om möjligheten att ett konto på Sweclockers kan bli kapat. Finns ingen tvåfaktorsinloggning att förlita sig på här. Många väljer särskilt inte ett särskilt starkt lösenord för att de inte bryr sig särskilt mycket om ett "sketet forumkonto", utan har samma som de har på 1000 andra slasksiter.

Tråden håller på att spåra ur som redan nämnts.

Jodå jag klarar det utan problem. När jag säljer skriver jag namn + datum på en lapp och bild på grejen jag säljer.
När jag köper vill jag att säljaren gör samma här på sweclockers, annars frågar jag bara efter bild.
Ingen bild eller bortförklaringar, ingen affär, enkelt.

Det tror jag spelar stor roll. Mitt förtroende för Polisen är iaf inte särskilt högt.

Generellt gillar jag varken att bli blåst eller känslan som eventuellt kommer med blåsningen. Jag skulle känna mig korkad, plus att det är något djupt rotat som gör mig jävligt förbannad på folk som utnyttjar andra. Kan jag undvika det utan att ta några chanser så gör jag såklart det. Jag tycker om när saker går bra.

En scammer är en scammer med ett aktivt val; att INTE stå vid sitt ord. Fattar inte riktigt trådämnet, det kanske är en retorisk fråga?

Bästa, väldigt enkelt och tar någon minut extra att lägga upp en bild och känns redan då seriösare

Det är sällan som jag haft problem. Råkade dock ut för en konstig sak med ebay för ett tag sen.
Betalade in för det vunna objektet och med frakt blev det summa X. På mitt bankutdrag står det paypal till säljaren och x-antal kronor till Pitney Bowes (för frakten). Säljaren börjar joddla om att jag har betalat för lite och bara för inrikes frakt och att han skulle skicka paketet till nån adress i England.

Hur som helst så dök paketet upp på nåt magiskt vis och på bekräftelsemailet stod det mycket riktigt att jag hade betalat "för lite" medans på mitt ebay, paypal och bankutdrag står det att jag betalat en annan summa.

På tal om jiddra (som säljare/kassapersonal) tycker jag det är mycket folk nu för tiden som inte har 150kr på kortet utan ska in i telefonen och jiddra när det ska betalas småsummor.. om det är barn eller ungdomar så är det lite förståligt när dom ringer mamma och ber att swicha pengar, men är ganska ofta vuxna människor som misslyckas med betalningen och sedan står och fipplar med telefonen när dom ska betala. Är det någon form av paranoia att inte ha pengar på kortet ?

Min känsla är att

1) Anonymiteten har ökat med internet - så det känns säkrare att blåsa någon. Bara bytta konto o så är det klart
2) Mängden personer som inte har ett vanligt jobb och därför är i behov av att blåsa andra har ökat
3) Influenser från andra kulturer med andra "regler" som gör att det kan vara svårare för köpare o säljare känna att de delar samma värdegrund
4) Som många varit inne på - Polisen har inga resurser för detta(heller)

Så för min del så vill jag prata med människan i fråga om det är en större affär - inte bara epost/sms. Vägrar den andra parten att ge ut ett telefonnummer, så är det "nej" direkt. Börjar den andre parten jiddra om byten och delbetalningar så är det "nej". Likaså om priset är för bra eller om produkten är orimligt attraktiv typ "Iphone 8 med alla tillbehör säljes för 5000" dagen efter releasen i Sverige. Framförallt om man hittar samma annons på 3-4 ställen.

Jag har handlat online på ebay från kina o Singapore etc etc säkert 100ggr och aldrig blivit blåst. Köpt en del grejer i Sverige och det har oftast gått bra - Tradera är det enda stället där jag haft problem.

Med vänlig hälsning Lazze

Bra fråga, intressant att du märkt att det har ökat.

Jag har två principer som jag alltid följer när jag ska köpa eller sälja och det är att vi personligen möts på en allmän plats och att vi bestämmer pris i förväg. Går personen ej med på dessa två grejer så kan den dra åt helvete. Skulle aldrig köpa något på distans av en person, finns inte en jävla chans haha.

Betalar alltid i förskott när jag köper saker på Tradera. Inga konstigheter. Men är lite försiktig när det är ett företag jag aldrig sett förut som bara erbjuder direktbetalning med kort. Har de klarna så köper jag utan att tveka.

Köpte en laptop precis av en kille på blocket. Träffade honom vid en parkering och datorn kostade 7000 kr. När jag kom fram så hade jag en spärr på Swish på 3000 kr som jag inte visste om fanns. Men så glad att han sa inga problem swisha 3000 kr sen resten när du kommer hem och släpper spärren. Behövde min swedbank dosa för att låsa upp spärren.

Samhällsklyftorna är det en faktor jag missade. Den spelar förmodligen roll men hur oron/misstänksamheten såg ut under 1950-1970-talen är mer än jag vet. Då minskade klyftorna samtidigt som oron/misstänksamheten på det stora hela nog var rätt jämnlåg eller möjligen ökande mot slutet. Den här tanken bör sägas är blott en idé utan vetenskaplig grund (jag har inte djupstuderat perioden på något särskilt sätt). Därtill tror jag att ensamheten spelar samma roll: i avsaknaden av kontakter med andra människor blir det skillnad mellan "jag" och "alla andra". Hur lojaliteten ser ut inom vänskapskretsar ser ut problematiserar det här ytterligare och kräver mer kunskaper än jag besitter i ämnet. Ytterligare en problematisering som överstiger mina kunskaper är generationen som är "uppvuxen" online. Vilken vi-känsla kan de skapa med människor utan fysisk kontakt?

Ett sista svar i en diskussion om invandring som annars riskerar att gå helt OT: Massinvandring och integration är två frågor som hänger tätt ihop och visst tror jag att oron/misstänksamheten hade kunnat minska med bättre integration. För den som är intresserad av att diskutera huruvida en fungerande integration ens kan vara möjligt i samband med dåligt kontrollerad massinvandring är välkommen att göra det någon annanstans.