Skrivet av Olle P:
Homo Sapiens Sapiens har funnits i ungefär 100 000 år.
De första 99 000 åren hade vi ingen elektronik alls. Den strålning kroppen behövde klara var solstrålning, värmestrålning och naturlig bakgrundsstrålning från rymden och berggrunden. Evolutionen såg till att vi hade lämpliga skyddsmekanismer på plats, till exempel mörk hud som skyddar mot solens UV-strålar.
Med elektronikens intåg har strålningsnivåerna inom radiofrekvens ökat långt över vad kroppen anpassats för att klara, vilket tack och lov inte orsakat massutrotning av mänskligheten, ännu.
Kemikalier, till exempel solkräm, kan också påverka kroppens känslighet för strålning (positivt eller negativt).
För att evolutionen ska kunna hänga med och skydda oss i den nya miljön gäller det att miljön hålls någorlunda stabil under längre tid (flera generationer), men de senaste tre-fyra generationerna har livsbetingelserna ändrats drastiskt.
Min poäng med hela resonemanget är att:
1. Det finns med all sannolikhet en gräns för vad vi tål.
2. Exakt var gränsen går finns ingen som vet.
3. Det är dumt att chansa!
Jag vill påstå att det här inte stämmer. Att den strålning som funnits länge är den säkra är ett antagande snarare än fakta. Och antagandet har brister. Jag förstår resonemanget, men det stämmer inte överens med vad vi vet om strålning idag.
Hade det varit på det sättet så hade vi inte haft problem med hudcancer av att vi solar. Men så är det inte. Vi har problem med solens strålning i det ultravioletta spektrat. Och berggrunden strålar faktiskt radioaktivt på platser över vad vi satt till säkra riktvärden. Exempelvis har det skrivits lite om att slottet har mångfalt högre radioaktiv strålning på en del platser från marken än vad som är lämpligt.
https://www.svd.se/slottet-maste-radonsaneras
Att utifrån det här vidare dra slutsatsen att om det inte funnits innan så är det farligt - det är den andra delen av antagandet som också har brister.
Hur vet vi vilka strålningsnivåer och vilka strålningstyper som är säkra då? Ja det kommer vi fram till genom forskning helt enkelt. De senaste 100 åren har det plöjts ner ofantliga mängder forskning kring både användning och risker kring olika typer av strålning.
Det vi sedan länge kommit fram till är att joniserande strålning är skadligt för oss. Även i mindre doser. Varje foton är så pass högt laddad att den kan slita bort elektroner från kroppens molekyler.
Det spelar ingen roll om denna funnits i vår omgivning sedan tidigare eller ej. Joniserande strålning är kass för oss.
För strålning som inte är joniserande har vi däremot inte hittat konkreta belägg för att elektromagnetiskt strålning så som ljus, infrarött, värmeinfrarött, mikrovågor, radiovågor eller långvågor faktiskt är skadligt i låga doser.
Det spelar ingen roll om denna funnits i vår omgivning sedan tidigare eller ej.
Så idén om att det som funnits länge är safe - det antagandet håller inte riktigt vetenskapligt.
Men jag håller med om följande:
Min poäng med hela resonemanget är att:
1. Det finns med all sannolikhet en gräns för vad vi tål.
2. Exakt var gränsen går finns ingen som vet.
3. Det är dumt att chansa!
Det är av denna anledning man gör forskning och letar efter gränserna. Utifrån de gränser som hittats så sätter man strålgränser långt under för att ha god marginal. Utifrån kunskapen vi har i nuläget såklart. Och du har rätt. Vi är inte fullärda på området.
Det är klart att man ska vara försiktig med hur vi använder strålning av olika slag. Ja utöver värmestrålning och ljusstrålning kanske. Men det är vi ju också. Det är därför vi har begränsningar av strålningsmängd för olika frekvenser. Och ännu hårdare krav kring strålning som bevisats vara farlig. Även om strålningen förekommit så länge det funnits liv på jorden.
Men det är väl lite som med äggmackor. Vi vet inte att de är säkra att äta. Vi vet att folk har dött som har ätit äggmackor. Men trots forskning på området finns det fortfarande inte solida bevis på att det faktiskt är äggmackor som är farligt för oss. Och vi kommer aldrig kunna bevisa det heller.
Lite på skoj. Jag vill inte likställa äggmackor och olika typer av strålning ;). Men den vetenskapliga metoden för båda gäller ju trots allt.
Vill man minimera riskerna för cancer så finns det däremot en del saker man kan göra där det finns vetenskapliga belägg. Exempelvis ska man inte röka. Det vet vi ger cancer. Och att äta över 500 gram rött kött i veckan. Det vet vi ger cancer. Att skydda sig mot solen på sommaren är också ett sätt att undvika cancer.
Utifrån dina 3 punkter ovan bör man kanske för säkerhets skull hålla sig undan iaf punkt 1 och 2. Det där med solning är lite lurigare för lite sol behöver vi på huden. Exempelvis för Dvitaminproduktion.
Utöver cancerrisken så är väl motion det enskilt viktigaste vi kan göra för att undvika. Men det där med brist på motion är med all säkerhet något som gör störst skillnad för vår hälsa.
Kan tillägga att jag själv slarvar med allt ovan utom rökningen
Varför tar jag nu in de här ganska orelaterade punkterna? Det känns ganska of topic.
Min tanke är att om man inte sköter alla punkter ovan men ändå oroar sig för strålningen så silar man mygg och sväljer elefanter. Iaf utifrån det forskningen vet om de olika områdena.
Edit:
Sedan har vi kemikaliebiten som du var inne på. Det är ett helt eget kapitel. Vågar knappt öppna den dörren här. Men där håller jag med dig om att det bara väller in så mycket nya ämnen i vår omgivning som är helt nya för oss på en nivå som jag inte tror är bra alls. Mer försiktighetsprincip där alltså.