Varför använder folk elscooter istället för att cykla?

Tack vare att dessa lämnas precis vart som helst (på cykelbanan, gångbanan, framför entréer etc.) tycker jag att det inte finns något positivt med el scootrar. Detta gäller såklart bara "hyr" scootrarna. Jag tycker också att folk underskattar den motion man får gratis från att cykla.

Om man svettas likt tarzan efter 5km med cykel. Hur mycket svettas man inte då efter 1km promenad? Cykel är ju enkelt och lugnare än att gå om det är bra väg, har man uppförsbacke kan man ju gå om det känns extra jobbigt på cykeln sedan bara rulla i nedförsbacke och plana ytorn samt att man kan både sitta och stå.

Hmjaa, det är ju inte fy skam tanke.

Hade kunnat överväga det om vi hade haft en hushållsinkomst (på 4 barn) på närmare 40K netto, istället för 27 som nu.
För jag menar, det är inte en helt kostnadseffektiv kalkyl.
Det kostar typ 180 spänn för bussen tur och retur till sundsvall. Bilen är inte superbränslesnål och drar bensin för 150 på samma sträcka, och det enda tvåhjuliga elfordon jag kan tänka mig att åka 5 mil på skulle väl vara en Stealth Bomber eller dylikt.
Om de varit gatulagliga i Sverige, vill säga.

Men en, batterierna lär vara rejält mycket bättre om typ 5-8 år, som är ungefär absoluta minimigränsen för när jag kan tänka mig köpa en eller två.

Lådcykel är dock lockande, de skulle man kunna peta in rätt fett batteri i lådan på.

Nja.

Tur och retur för drygt fem mil med buss kostar 180 för en vuxen.
Samma resan med bilen går på 150 om jag kör som jag brukar, fartgränsen om det är enkelfil och folk bakom, och kanske 20-30 under om det är dubbelfil eller tomt bakom, då det känns säkrare och lite softare.
Har redan överlevt två allvarliga bilolyckor utan värre skador än lite skrubbsår på armbågen, och känner att det är bättre att ta det lite lugnt nu om det dessutom blir billigare av det.

Men iallafall, bilen är billigare om man åker som ensam person, förutsatt att man räknar med att bilen redan är skattad och försäkrad.
Vi måste ändå ha bilen för två turer med styvdotter till hennes pappa som bor i urskogen några timmar bort, han blir så kinkig av att köra sin diesel 5 mil in till stan, som drar en liter milen.
Bensinen för oss hela vägen dit kostar iallafall lika mycket som tåg eller buss till stationen 5 mil från honom, och så är det lite trevligt med bilutflykt varannan vecka då man får umgås med sin bättre hälft ifred någon timme medan de lite äldre barnen sitter hemma och spelar xbox eller är med kompisar.

Vi har inte heller användning av månadskort.
Två månadskort skulle kosta 3100:-, och då är vi ändå rätt begränsade i att många saker som tar 4 timmar med bil skulle bli heldagsprojekt från förmiddag till kväll.
Och det är nästan bara de där två turerna per månad som går utanför kommungränsen.
Dessutom är jag rätt säker på att skatt, försäkring och den bensin vi i regel använder kostar mindre än 3000 per månad, plus att det ryms tre barn utan extra kostnad då.
Tror det är knappt två fulltankar en lugn månad, väldigt mycket småkörning i stan då man hjälper släktingar eller har små ärenden som man inte vill ska ta två timmar.

Pendeln är dock oerhört billig för mig.
Har typ en knapp halvtimmes promenad till jobbet, och kommunkortet för buss kostar en femtiolapp per månad.
Men jag tar bilen ändå då det är så skönt att nanna kudde och kramas en halvtimme extra.

Hoppas lite att någon av barnen får en plötslig uppsving direkt efter gymnasiet (om minst två år och lite till) med lokalt jobb och egen bil.
Då skulle vi kunna pytsa in till frikostig tankning för de två turerna per månad vi egentligen behöver bil mest för.
Vi är lite av den samhällsklassen att ingen i närmsta familjen riktigt är självbärande på alla fronter ändå, så det är lite avvägd symbios sinsemellan.

Skulle iallafall vara lattjo om man vid någon framtid kunde ordna bara två bra elfordon som blir mycket billigare i längden.
Kanske elspark till mig och elcykel till frun vore något, hennes knän är lite sådär.
Det är en av mina pojkdrömmar på senare år att mixtra med elfordon som är på tok för starka, men går som fromma lamm när inte en hemlig morsekod matats in någonstans efter avstängning.

Vill hursomhelst också att batteritekniken är lite bättre innan jag ger mig in på elcykelbygge.
Dubbla nuvarande viktkapaciteten och markant lägre brandrisk känns ganska behövligt.
Kanske är en rimlig förhoppning att vi har hyggliga solid state batterier på marknaden inom 5 år?

Vadå, man har ju cykel för att inte åka kollektivtrafik? Varför åker du kollektivtrafik om du har en elscooter och är det ens tillåtet?

Aha, ja det är ju smidigt helt klart!

Synd man inte får ha cyklar med sig på samma vis, men det har börjat bli mer tillåtet sista åren. Sen finns det ju styr och ställ som verkar bättre alternativ i just göteborg för den som gillar cykla, också kommit till typ alla ställen jag rör mig vid.
Tappade hakan häromåret när någon tog med sig sin elspark i en butik. Även om man får det känns det rätt oartigt, men bra för dem som inte bryr sig

Har du hört talas om ironi?

Elscootrar är ju liksom MVP för fordon. Det är det minsta, lättaste och billigaste fordonet som "vem som helst" kan hantera. Enhjulingar, elskateboards, hoverboards och liknande är ju ännu mindre men de kräver lite mer av föraren och således funkar de inte för Voi och liknande tjänster. Styret är en stor hjälp för att hålla balansen och känna sig tryggare helt enkelt.

Det betyder inte att de är bra fordon egentligen, de är ju generellt rätt instabila och det är lätt att ramla eller så. Små hårda hjul i kombination med väldigt lite eller ingen fjädring gör de ju småläskiga i många situationer. Men de går ju inte så fort vilket mildrar problemet något.

Förra året skadade jag axeln lite, och bara några dagar efteråt tog jag en Voi för att hämta bilen från service. Servicestället låg inte så bra till kollektivtrafikmässigt, eller inte dåligt men det hade krävts flera byten och det hade kostat drygt 70 kronor då verkstaden låg i en annan kommun, och jag hade bråttom och kunde köra en sådan en mycket mer direkt väg. Det gick bra fram tills styret vippade till på grund av någon ojämnhet i underlaget eller så och jag nästan svimmade av smärtan. Resten av vägen var smärtsam och inte alls rolig. Det blev inte bättre av att en del av vägen tydligen låg utanför zonen man fick köra och att den delen började högst upp i en lång backe så jag kom ganska långt innan jag märkte att scootern inte drev något, sen fick jag släpa den tillbaka upp igen och ta en längre väg. Kom fram helt skakig och kallsvettig, men jag kom fram i alla fall.

Fördelen med scootrarna jämfört med exempelvis de lånecyklar som finns här (inte elcyklar utan vanliga) är ju att man får parkera dem lite vartsomhelst och då kan man också hitta dem vartsomhelst. Jag kör ofta lånecykel till jobbet men det funkar ju bara för att jag har stationer både hyfsat nära hemmet (eller egentligen nära min sons skola så jag kan lämna honom och sen ta en cykel) och jobbet. Annars hade ju en elscooter varit mycket smidigare för det står alltid några stycken inom typ 25 meter från min port. Lånecyklarna är dock mycket billigare, 300 (225 på rea) för ett helår och då får man cykla hur många gånger man vill per dag, dock max en halvtimme åt gången (men behöver man komma längre är det ju bara att byta cykel när man åker förbi en station).

Angående elcyklar och lathet så finns det väl ett visst samband, men det är också så att en elcykel gör att man kan komma längre och komma fram mindre svettig. Sen beror det ju mycket på ens pendlingsväg. Göteborg är ganska kuperat exempelvis, så har man en vanlig cykel får man ju ofta välja om man ska ta den kortare vägen som innebär kraftiga backar eller att försöka undvika sådana och då behöva cykla mycket längre. Malmö däremot exempelvis är ju väldigt platt (och ganska mycket mindre) så där kommer man rätt långt med en vanlig cykel utan att behöva anstränga sig så mycket.

Ett tag cyklade jag elcykel till tågstationen varje dag, runt 6 km per väg, och jag har aldrig varit så fit som jag var då. Hade jag haft en vanlig cykel hade det säkert haft mer effekt, men jag hade också varit helt genomsvettig och det hade säkerligen tagit längre tid. Nu har jag inte så långt till jobbet och jag behöver inte ta mig över så många backar, så vanlig cykel (i kombination med färja, det går att cykla hela vägen men då blir det drygt dubbelt så långt och mycket mer kraftiga backar) funkar bra. Drygt 3 km till färjan och en km från andra färjeläget till jobbet, dessutom mer uppförslutning på hemvägen så jag får lite mer konditionsträning på vägen. Samtidigt är jag bara på jobbet två-tre dagar i veckan numera så jag måste ju få mer motion än bara det.

Någon business-snubbe som jag stötte på flera gånger i veckan på vägen till jobbet hade en sådan. Första gången jag såg honom hade han kostym på sig och vurpade ganska rejält. Nästa gång jag såg honom hade han hjälm, men vurpade rejält igen precis framför mig. Nästa gång jag såg honom igen såg han ut ungefär som på din bild med en massa olika skydd och dessutom var hans enhjuling "lagad" med massa silvertejp och grejer. Jag blev allt lite sugen på en sådan första gången jag såg honom, fram tills han ramlade av en ojämn kullersten eller liknande.

Det beror på. Jag har haft kollegor som haft (skrotiga) cyklar ståendes vid tågstationen i åratal utan större problem. Någon stöld har väl hänt förstås men är det en begagnad cykel för en femhundring är det inte så farligt att behöva köpa en ny var tredje år eller så, även om det förstås är irriterande.