Så trött på alla som inleder varje mening med antingen "Ja, men ...", "Jo, men ..." eller "Nej, men ...", spränger in de uttrycken mitt i meningar och dessutom strör "liksom" överallt i sitt prat. Fruktansvärt tröttsamt att höra på t.ex. "kulturpersonligheter" som nästan verkar tävla om vem som kan få in flest "ja, men", "jo, men", "nej, men" och "liksom" i sitt tal. Förr var jag trött på folk som avslutade sina meningar med "va" och strödde "typ" i sitt tal men numera verkar det som om (nästan) hela svenska folket bara har "ja, men", "jo, men", "nej, men" och "liksom" i sin vokabulär.
Inser att det är meningsutfyllnad på samma sätt som somliga förr i tiden använde (och vissa fortfarande använder) "ehh..." och "um..." för att inte låta någon ta över pratet men det är ohyggligt tröttsamt att lyssna på alla "ja, men", "jo, men", "nej, men" och "liksom" och jag uppfattar knappt vad de pratar om eftersom jag fastnar på alla dessa onödiga och oftast malplacerade utfyllnadsord. Efteråt kommer jag knappt ihåg vad de ville ha sagt.