C++ och dess framtid att programmera minnessäkert - Hur går utvecklingen?

Stor kreativ frihet har man ju i de flesta konstnärliga yrkena och i många hantverksyrken. Och den kreativa friheten är kanske stor om man ägnar sig åt programmering för nöjes skull, t.ex. som hobby, men i större mjukvaruprojekt kan jag inte påstå att man har särskilt mycket utlopp för kreativitet. Där är man beroende av andra, av problemdomänen, programspråksvalet, m.m. och mycket av arbetet går efter erfarenhet och redan fastlagda algoritmer och rutiner.
Stor kreativ frihet hade jag när jag skrev webb-krälare åt ett projekt, d.v.s. program som sökte av webben efter viss typ av information men så småningom blev det rutin av det också. Men kul var det och det ska man inte underskatta, det får gärna vara roligt.
Också när jag skrev program för analys av storskaliga experiment kände jag till en början att jag hade stor frihet men så småningom blev det matematisk kunskap som krävdes och man hamnade i en stadig lunk i och med att man funnit hur man skulle realisera de matematiska ekvationerna i programkod.
I de flesta fallen gäller det ju att överföra en modell över en (begränsad) verklighet till ett datorprogram och det är mest i design- och modelleringsarbetet man har friheten. Väl framme vid programmerandet blir det ändå mest en jämn lunk.
Ibland kan det spetsa till sig men oftast är det när man ska hitta en bugg. Det kan vara lite speciellt.
Kreativitet kommer in då man ger sig på att lösa problem man inte tidigare stött på men efter många år i branchen blir det inte så ofta.