Katt lika rolig som hårdvara! [Bild på din katt-tråden]

Visst är det så, en Ocicat ser lite anonym ut, bara prickarna och vilka rasegenskaper den har är den enda skillnaden mot en huskatt. Sedan får man förstås en dokumenterad bakgrund på kissen (stamtavla) inklusive chipmärkning, vaccination, veterinärbesiktning och en uppfödare att vända sig till vid problem, om det är värt den extra kostnaden är upp till var och en. Jag har dessutom dyra försäkringar inkl. livförsäkring på alla mina katter så jag vill veta vad jag köper.

Mina andra två kissar är en annan sak rent utseendemässigt, de är löjligt mycket raskatter:

Spock, en Oriental vilket innebär en Siames som inte är vit.

Kara, en Turkisk Van som är en urgammal ras från Turkiet.

Jag är dock av den åsikten att huskatter/bondkatter kan vara exakt lika roliga och trevliga som vilken raskatt som helst. För mig personligen känns det mest som en rolig grej att kunna välja katt baserat på ras och att säkerheten på vad man egentligen köper är överlägsen då alla riktiga raskatter är registrerade och dokumenterade vilket jag uppskattar då man skaffar en kompis för 10-17 år.

Vad jag däremot har väldigt svårt för är de som annonserar på Blocket om "blandraser" mellan diverse exotiska raser och säljer dem dyrt. Rent bondfångeri, är inte katten registrerad hos ex. Sverak så är det inte i närheten av en raskatt. Att påstå att man har en blandras av ex. Norsk Skogkatt och Ragdoll är ju bara ett påstående utan bevis och att dessutom kräva 6000:- för en sådan kattunge borde anmälas.

Skaffa omgående en ny kattunge (12 veckor), de är så vansinnigt roliga de första månaderna efter de lämnat mamman. Upptäckte det nu när jag skaffade Spock, mina andra katter kom till mig vid 5 respektive 6 månader så jag missade hela den fantastiska "kattungeperioden". Sluta tänka på om du dör innan dina katter, allt i livet går inte att planera för (nästan lika gammal som dig), om du får ångest skaffa en vattenfontän som rymmer ett par liter och ha flera skålar med torrfoder så hinner förhoppningsvis någon hitta ditt lik innan katterna svälter (makabert, visst, läser allt från S. King).

Lilla Spock som sover i min säng, biter mig i tårna och retar gallfeber på mina vuxna kissar Zelda och Kara. Snor dessutom fel torrfoder och klättrar på allt, med andra ord en riktig kattunge.

Turkisk Van är en suverän ras! Efter jag skapat denna tråden när jag köpte min Ocicat (Zelda) fick jag syn på @mrqaffe som hade en fantastisk fin kisse som visade sig vara en Turkisk Van och jag kände att jag måste ha en sådan. Så lite drygt ett år efter Zelda så dök Kara upp hemma hos mig. Maken till snäll nallebjörn är svår att hitta, har aldrig bitit mig men kan trots det ryta ifrån mot de andra katterna när det behövs. Pälsen på en Turkisk Van är speciell och nästan vattentät då de kommer från ett sjödistrikt i Turkiet och gillar att simma. Han är stor som ett hus (runt 6Kg) och han växer fortfarande. Snäll och lugn som sagt men dock med nackdelen att han fäller hår så in i helsike, dammsuger nästan varje dag. Det finns massor av bilder på Kara i tråden men här kommer några repriser:

Kara träffar lilla Spock för nästan första gången.

Kara i nya kattbädden, notera ögonen, ett blått och ett brunt.

Alla sätt att slappna av är rätt!

Vill man ha ett alternativ som är fruktansvärt mycket mer speciellt än en Ragdoll, Norsk Skogkatt eller en Maine Coon så skaffa en Turkisk Van.

Kissen Kara gillar att ha överblick över lägenheten. Därför tillbringar han väldigt mycket tid uppe på en byrå som katter inte borde kunna hoppa upp till men de gör det ändå men att sova är ändå viktigast.

Efter att legat i träda i månader efter inköp (fick tips i tråden) så har jag äntligen fått tummen ur och borrat upp mina kattbäddar på väggen. Nu återstår att se om de blir populära hos min kattpopulation. Hyfsat högt hopp upp som jag vet att de klarar men i värsta fall får jag väl konstruera en stege.

PS! På bilden ser den högra bädden sned ut, det är nu fixat. Stötte antagligen på ett armeringsjärn med min borrhammare så det ena hålet blev inte djupt nog.

Den prickiga kissen Zelda är gammelkissen i sällskapet (3 år) och den stora vita Kara är knappt 2 år och lilla Spock (Spocken i dagligt tal myntat av min 80-åriga mor) är bara 15 veckor gammal. Givetvis går Spocken på massor av minor när det gäller att interagera med de andra katterna. Både Zelda och Kara har gett honom en ordentlig avhyvling.

Ingen stege behövs, så här såg det ut i morse:

Och här är hela gänget samlade efter Zeldas kvicka stöld av ett rör kattgodis:

Sömnig söndag eftermiddag...

Kara

Zelda

Spock

Extra avslappnad katt: