Du blir vad du spelar?

Ja?
Du dog med din gubbe, man säger "Jag dog med Alphust idag"

Intefan dör väll gubben av sigsjälvt eller?

Tror som några redan sagt, att man tenderar att skapa karaktärer man själv skulle vilja vara om det var möjligt. När jag spelade drakar och demoner första gången så skapade jag en karaktär som stämde in på mig själv och vad jag hade velat vara i en fiktiv värld. Och det är väl klart att spelet kan påverka en både positivt och negativt. Om ens karaktär är en person som konverserar mycket så blir man ju bättre på det ju mer man "övar". För det är ju som man säger "Practice makes perfect". Och eftersom spel som WoW verkar spelas av en stor skara tjejer så blir man ju således bättre på att kontakta det motsatta könet. Problemet är givetvis att man inte vet om det är en tjej/kille som spelar karaktären dock. Så visst kan man på sätt och vis bli vad man spelar men då beror det nog mer på att man bygger upp en viss självsäkerhet som man kanske tar med sig irl.

Jag tror nog snarare att man blir vad man läser.

Därför läser man inte aftonbladet

Isådana fall är jag Petter Solberg

Jag tror att man blir vad man själv tycker

Spelar ingen roll jag iklär mig inte en klänning hur stora eldbollar jag än kan sula iväg, nix, inte, icke..:p

en ganska intressant artikel, men man ska juh inte bli helt förvånad på när en sån här disskusion går åt h-vete på detta forum.....

/Moo

Saken e ju den att artikeln antagligen är menad att leda till att de flesta dataspel är våldsamma och påverkar oss negativt genom det, precis som om de skulle kunna påverka vår personlighet positivt.

"Guns don't kill people, stupid motherfuckers with guns kill people"

"David, maaaaaaaaaaat!" /Min mamma när jag var tolv.

"Kommer strax, ska bara dö först." /Jag som tolvåring....

Har en föreläsare i lund som forskar inom spel och dess påverkan på individen och samhället (damn vilket gött jobb asså ) Han har varit inne och nosat på det här under en föreläsning.

Jag blir oövervinnlig när ja spelar =P

Just ja också varför jag väljer att spela en warrior..:)

Det mest troliga och vanliga är nog att man spelar en käraktär som man själv vill vara. Men mina käraktärer brukar ändå alltid sluta med att de blir som jag själv är, inte vad jag vill att de ska bli.

"Computer games don't affect kids, I mean if Pac Man affected us as kids, 
we'd all be running around in darkened rooms, munching pills and
listening to repetitive music."

Du har aldrig varit på en techno/rave-klubb va?

Skulle jag vara en Orc Shaman i verkligheten då....

Coolt!:cool:

hahahaha, dagens. Tack

Beror på hur man ser det. jag spelar inget, och jag är ingen. Så sett stämmer det

"Computer games don't affect kids, I mean if Pac Man affected us as kids,
we'd all be running around in darkened rooms, munching pills and
listening to repetitive music."

Rave?

Hela Holland? Där måste Pacman slagit igenom stort
(Hoppas ingen tar illa upp om jag associerar Holland och rave med färgglada piller)

Med tanke på att holland mest är känt för tulpaner, prostituerade, kanaler och marijuana så är det lite ologiskt att förknippa det med rave och färgglada piller.

Du hade lika gärna kunnat skriva Berlin isåfall.

För övrigt så är jag fortfarande fascinerad över människors idtioti och oförmåga att läsa.
Ett spel där man var en idiot skulle nog få många i den här tråden att känna igen sig i spelet.

En studie som visar att människors personlighet blir påverkad av det psykologiska samspelet med karaktären man själv skapat och ni tolkar den som att ni blir en mördare, en orc, en bil en whatever. Seriöst. Läs om och läs rätt. Tror ni fortfarande att de menar att man fysiskt blir eller tror att man är ett troll för att man spelar ett troll så ska ni läsa om artikeln.
Sen kan ni läsa den igen och igen och igen tills ni fattar att de menar karaktärens personlighet.

Holland = Thunderdome och Gabber

Va bra. Då blir jag en ko. Båda mina senaste karaktärer i wow har varit tauren.

Frågan är vad man egentligen blir om man har en warrior och en druid. Schitzofren?

Tror väl snarare att man väljer något efter hur man är i stället för att bli det man väljer.

Jag spelar alltid som extremt välhängd hunk så det måste ju stämma

Att du känner dig osäker på din kropp och framförallt din penislängd och därmed försöker eftersträva något du i din tanke egentligen skulle vilja vara, detta i sin tur förbättrar ditt självförtroende såpass att du faktiskt har möjlighet att gå ut och prata med människor och ibland t.o.m. flickor.

Vem vill prata med flickor?

OnT: Klart man väljer den karaktär som tilltalar en mest. Sen kan det vara för att den är väldigt lik en själv men likaväl en som är väldigt olik en själv (se mitt exempel ).

Oh, touché...

Det är ju så mycket mer gällande personligheten och valet av karaktär än bara utseende också.
Även om utseendet påverkar ens agerande.

Är man en stor butchig barbar i ett spel så kanske man inte väljer att fly utan slåss hellre till döden. Detta mod kan senare smitta av sig efter en tids spelande och man kan i verkligheten bli lite kaxigare.
Det finns ju förstås en liten del av personligheten inom en själv eftersom man väljer en sån karaktär men det behöver ett sätt att få utlopp.

Eftersom övning ger färdighet så ser jag inget som talar emot detta. Som jag skrivit innan så tror jag att man kan "ta med sig" mycket från vissa spel till det dagliga livet. Att fps spel och taktiska spel som Rainbow Six andvänds av militärer i träningsyfte är ju inget nytt. Inte heller att Full Spectrum Warrior skapades pågrund av att militären ville kunna öva olika taktiska senarion. Det finns ju även spel som går ut på att man ska få ihop det och bilda familj. I och med att man blir bättre och bättre på dessa saker i spelet så blir man även mer säker på sig själv för att till slut anse sig vara bästa och alla andra sämst, lr ja nånting åt det hållet iaf:). Jag tror att det är man själv som formar sin karaktär efter eget tycke och inte tvärtom. Att denna karaktär kanske skiljer sig extremt mycket från hur man är som person kanske beror på att man alltid velat vara på det sättet men inte kunnat eller vågat.