Stopp nu lite här va. Bara för att man har en åsikt är man inte per definition en fanboy. Fanboyismen kommer fram när du slutar lyssna på rationella argument från ena eller andra hållet om varför din grej är kass eller annan grej är bra, oavsett om du håller med eller inte. Men att lyssna på argument och acceptera att de är giltiga trots att de inte styrker din position är sunt. Fanboys är inte sunda.
Ett life-exempel:
Min moster är av åsikten att gud finns, men om jag kommer med argument för varför jag inte tror det, så börjar hon inte vifta vilt med armarna och skrika om hur jävla dum jag är som inte tycker som hon. Hade hon varit en "guds fanboy", hade det troligen varit fallet. Istället lyssnar hon på mina åsikter och vi "agree to disagree" under fredliga termer. Jag accepterar hennes tro, och hon accepterar min ateism. En fanboy accepterar inte motståndarens åsikt, för den är "per definition fel".
Likheterna med religiös fanatism är så stora att jag blir mörkrädd, på riktigt.
