Skrivet av crownofthorns:
1. Ja, så kanske man kan säga. Men som sagt, bibeln fokuserar ju i stort sätt inget på dessa frågor.
Hmm. Nja, jag tror inte det, inte vetenskapligt. Hur skulle man kunna bevisa att Gud inte finns med hjälp av vetenskap? Enligt bibeln existerar Gud utanför tid och rum, han beskrivs som allsmäktig och evig. Det går inte att mäta eller räkna på Gud.
Den dagen jag inte får några fler bönesvar, den dagen jag inte känner att min tro ger mitt liv en mening, att Gud ger mig frid och jag inte får ut något mer av att tro på bibeln, då slutar jag helt enkelt att tro.
(Emfas min). Nä precis, det är ju den inneboende egenskapen av religion: att deras utsagor inte är falsifierbara. Att vara omöjlig att motbevisa implicerar dock mer än vad som först må nå ögat: om något är omöjligt att motbevisa så betyder det att det inte har någon effekt på vår omvärld, för då hade denna effekt kunnat mätas på något sätt.
Att du "tror" för att det ger dig ro och en mekanism för att hantera livet är enligt mig det sunda sättet att hantera religion. Även att du inte låter religionen flöda över i områden där den, som du själv säger, inte har någon förutsägande kraft är sunt, och den enda möjliga utgångspunkten för att kunna ha ett samhälle där olika människor lever i samförstånd.
Skrivet av crownofthorns:
2. Nu har du faktiskt fel. Bibeln uppmanar aldrig till krig mot några för att de inte tror.
3 Mosebok 25–26 behandlar förordningar som gud gav Mose på Sinai. 3 Mosebok 26:7 säger: "Ni ska förfölja era fiender, och de ska dö för era svärd." "Fiender" är alla som inte till fullo följer guds uppmaningar, vilket inkluderar att tro på gud. I 3 Mosebok 26:14–46 så förklaras utförligt vad som ska hända med de som inte följer buden, vilket inte är några fromma förstående trevligheter:
"Jag ska sända vilda djur, som ska döda era barn"
"Ni ska äta era egna söner och döttrar"
"Jag ska hugga ner era rökelsealtaren och lämna era döda kroppar att ligga och ruttna bland avgudarna"
"Jag ska ödelägga ert land"
"Jag kommer att se till att de som lämnats kvar levande förs bort som krigsfångar och slavar till avlägsna länder"
"Ni ska förgås bland folken och dödas bland era fiender"
Återigen ser du säkert på detta genom "exegetiska ögon", dvs applicerar tolkningsfrihet, men det belyser återigen frågeställningen: vad innehåller egentligen Bibeln om det ändå enbart är tolkningen som är det viktiga? Varför skulle texten vara "gudomlig" om den anses inte reflektera vad den menar, och vi pratar inte små tolkningsvariationer, utan saker som "Bibeln säger att vi ska döda våra fiender; vi tolkar det som att vi inte ska döda våra fiender".
Som kristen kan man argumentera för att Jesus utsagor om förståelse trumfar GT, men då är det ju uppenbara motsägelser i texterna. Hur man än vänder på det så är det en motsägelsefull text där man idag plockar russin ur kakan och hoppar över resten. Hur kan man samtidigt hävda att Koranen är fel, om man tillåter muslimerna samma exegetiska frihet?
Skrivet av crownofthorns:
Läser man texten exegetiskt och i rätt kontext är den varken fientlig mot homosexuella eller kvinnor. Homosexualiteten som pratas om är ofrivilligt sex med minderåriga, så kallad "pojkkärlek".
Paulus skriver att han inte tillåter kvinnor att undervisa. Det skulle lika gärna kunna stå "jag tillåter inte kvinnorna ännu". I dåtidens samhälle hade kvinnan en lägre position än mannen och fick därför ingen undervisning i sepuaginta (grekiska översättningen av GT), och i denna församling som Paulus skriver brevet till var det vanligt att det kom in villoläror. Man ville inte att de som inte kunde något skulle förvrida läran (om än utan avsikt), kan man säga.
("Rätt kontext" är ett rätt problematiskt uttryck här, för det finns och har funnits mer än en tolkning av Bibeln, men nog om det.)
3 Mosebok 18:22: "Att ligga med en man som man ligger med en kvinna är avskyvärt."
3 Mosebok 20:13: "Straffet för homosexuella handlingar är döden för båda parter. De har själva dragit det över sig."
5 Mosebok 22:21: Om en kvinna inte är oskuld på bröllopsnatten "ska domarna leda flickan till hennes föräldrahems dörr, och där ska männen i staden stena henne till döds."
5 Mosebok 28–29: "Om en man våldtar en flicka som inte är förlovad och han blir avslöjad, måste han betala ersättning till flickans far och sedan gifta sig med henne. Han kan sedan aldrig skilja sig från henne."
Homosexualiteten syftar sannerligen inte på pojkkärlek, och kvinnans ställning är milsvitt frånskild mannens. Alla dessa delar av Bibeln är i mina ögon i sig självmotsägelser, då boken, samtidigt som den ska förespråka förståelse och kärlek, innehåller bland de grymmaste av texter man kan föreställa sig. En man dödas genom stening, på direkt uppmaning av gud, för att han samlar ved på en söndag (4 Mosebok 15:32–36). Är det symboliskt? Det framställs då sannerligen inte så.
Man väljer att inte använda dessa delar; man väljer att tolka dessa på ett sätt som verkligen inte stämmer med dess mening, och verkligen inte stämmer med det jag nämnde i förra inlägget: 5 Mosebok 12:32: "Lyd alla de bud jag ger er! Lägg inte till något och dra inte heller bort något från dem."
Alla dessa delar var från Moseboken, men samtidigt är ju det det allra viktigaste fundamentet för hela Bibeln där dess legitimitet ska fastställas. Det känns som att den inte är en valbar del, om man ska tillskriva Bibeln en gudomlig status.
Bokstavstroende löser detta genom att helt följa Bibelns ord. Det är på många sätt lättare att få ett logiskt grepp om än de som någonstans vill hävda att Bibeln är ett gudomligt rättesnöre, men samtidigt inser att den inte är det. För någon utanför denna tro är det en motsägelse som omöjlig att få grepp om. "Exegetik", dvs tolkningar, är hur dagens kristendom försöker lösa detta, men samtidigt innebär den ju att man inte läser Bibeln som den är skriven utan tillskriver egna värderingar, varpå man åter fastnar i: "varför har Bibeln en särställning, om den är lika felbar som andra texter?", och man har gått ytterligare ett varv runt i resonemanget.
Skrivet av crownofthorns:
3. Nu tror jag faktiskt att du har fel igen. De flesta kristna jag känner håller med mig om detta, även det finns ett fåtal som tar det bokstavligt.
I ett protestantiskt land som Sverige är tolkningsfriheten stor, men det finns många ställen i världen som inte lämnar samma tolkningsfrihet. Tittar man tillbaka inte speciellt långt i tiden så var det också en stor skillnad. Vi behöver inte gå längre än en generation eller två tillbaka tom i Sverige för att hitta klart mindre fria tolkningar av religiösa texter.
Skrivet av crownofthorns:
Nu tar du en vers ur sitt sammanhang. Aja baja. Det jag gör att jag läser texten ur sitt historiska sammanhang. Dessutom har skapelseberättelsen inget med buden att göra. Men aja, jag förstår hur du menar.
Jag syftade på just buden i femte Moseboken, men det var oklart skrivet av mig. Där är det otvetydigt i sitt sammanhang: mitt där gud förkunnar de bud som ska gälla. Det är relaterat till att Bibeln enligt självreferens inte är tänkt att vara speciellt öppen för tolkning. Att inte lyda det mest fundamentala av alla bud i texten, det som förankrar att "ja, detta är de faktiska buden som jag ger er", är i mina ögon en motsägelse. Det är som att utveckla ett system där man väljer att inte "tro" på axiomet.
Du har ej heller bemött varför det inte skulle vara rimligt att universum skapade sig själv, men samtidigt att det skulle vara rimligt att gud skapade sig själv, och den induktionsmotsägelse som uppstår. Eller möjligen har du det, när jag tänker efter: att du inte ser någon egentlig fundamental motsägelse i att universum skulle ha kunnat skapats utan gud, men att du väljer att tro på att gud skapade universum eftersom det står i Bibeln. Säg till om jag tolkat fel.
Skrivet av crownofthorns:
4. Jag håller inte med dig. Baserar du ditt uttalande på att jag inte tror att världen skapades på 6 jord-dagar? Konstigt att säga att jag väljer ut vad jag ska tro på i bibeln själv, baserat på en sådan liten sak.
Nej, jag menar allmänt när du säger att du applicerar dina tolkningar på det som står. Det innebär ju i praktiken att du läser allt utifrån dina egna redan fastslagna övertygelser: hittar du någon del som du inte gillar (homosexuella ska dödas) så säger du: "exegetik, den stryker vi". Hittar du någon del du gillar så säger du: "ja, det står i Bibeln så det tror jag på". Exempelvis att gud skapade världen (jag har inte nämnt att det skulle ha skett på exakt 6 jordliga dagar).
Skrivet av crownofthorns:
5. Jo, det låter extremt. Jag hoppas det är underförstått att det är min personliga uppfattning, att jag tror detta.
Ja, det är givet. Där är fritt att tro, men ens tro måste samtidigt få vara öppen för kritik. Det är ju tom en grund i dagens kyrkoväsende, och ett koncept som upprepas många gånger i Bibeln: att ens tro "testas" på olika sätt (likt i Jobs bok; där är det dock gud som utför testerna, och samtidigt så finns det många avsnitt där det står att man inte får testa: exempelvis Lukas 4:12: "Jesus svarade: Det står också i Skriften att man inte ska utmana Gud." (vilket är i kontexten att Jesus blivit ombedd av djävulen att testa sin tro gentemot gud), så det är lite svårtytt vad som gäller även här).
Att jag kallar dig "extrem" är just för att det är en åsikt jag sällan hört av kristna i Sverige. Kan av sammanhanget vara bra att klargöra att det var menat i betydelsen "har en åsikt klart starkare än normen", och inte "extremist" så som det begreppet idag vanligen ses i mediala religiösa sammanhang, där det används synonymt med fundamentalism. Det verkade dock gå fram.
Skrivet av crownofthorns:
Jag menar inte att jag definitivt vet, att alla andra absolut har fel och jag sitter på alla svaren.
Men samtidigt så väljer du att definiera dig som "kristen", och ser världen ur detta perspektiv. Varför inte lämna dörrarna öppna, eftersom du erkänner att du inte vet? Hur kan du säga att de andra har fel, när du samtidigt säger att du inte vet, och du i någon mån erkänner att du inte kan veta, eftersom hela din tro baserar sig på personliga upplevelser, och andra personer per definition har andra personliga upplevelser?
Vad säger budordet? "Du ska inga andra gudar hava jämte mig": det motsäger ju inte att det inte finns andra gudar, och att alla de andra tusentals religionerna lika väl skulle kunna ha "rätt". Jag antar att det är detta som den moderna Svenska Kyrkan och påvens uttalanden jag nämnde i någon mån har som grund; att de inser att kristendomen inte är någon "objektiv sanning" och att den inte på egen grund kan döma ut andra religioner.
Men samtidigt kräver den kristna guden att människorna inte ens ska tänka i andra banor än att inskränka sig till Bibeln. Varför skulle det vara så evinnerligt viktigt (bud 1–3 så som de betecknas idag, och följderna i femte Mosebok) att inte ens få underhålla andra religioners legitimitet om nu kristendomen ändå varit den enda "sanna läran"? Var ligger faran i att låta människor tänka och avgöra själva? Den "rätta" läran måste väl kunna stå på egna ben; vad betyder annars "rätt"? Är den rätt för att ens föräldrar säger det?
Skrivet av crownofthorns:
Men varför är det så konstigt egentligen? Jag menar, om alla religioner hade rätt på sitt sätt, då om någon gång skulle ju bibeln och hela kristendomen inte ha något värde. Det kan anses ofint att säga att de övriga har fel, men annars kunde jag ju lika gärna vara buddhist eller jude. Eller hitta på en ny, egen religion. Alla skulle kunna ha rätt. Vad är då poängen?
Är din grund för att anse att andra religioner har fel det faktum att om de inte vore objektivt fel så skulle din valda religion inte vara speciell?
Återigen: tror du att du hade blivit muslim om du fötts i Iran, eller hade du varit en av de 1.7 promille kristna i landet som hittat till den tro du nu anser vara objektivt rätt ändå? Om dina föräldrar varit judar, hade du ändå accepterat Jesus kristna ställning som sanning?
Poängen med den sista frågan är att lyfta problematiken som kommer med att hävda andra religioner ha objektivt fel. Det är problematiskt och en fara, för tar man den ställningen så kommer man aldrig kunna nå konsensus i frågan med någon som vuxit upp i en annan tro med samma oruckliga fundament. Religiösa konflikter där båda parter har var sin uppfattning som både bygger på att den andras är objektivt fel och inte ens innehåller mekanismer för att falsifieras kan per definition aldrig lösas. Det går i mina ögon också emot den kristna (snarare NT än GT) uppmaningen till förståelse mellan människor.