Få privatkopierar enligt ny undersökning

Så du tycker du ska behöva betala en kopieringsavgift för att du flyttar det du redan köpt från en lagringsmedia till annan?

Tänk om bankerna skulle börja ta avgift för att flytta pengar mellan våra egna konton! Är ju banken som egentligen äger dessa konton så varför ska de inte ha en del av kakan? Eller?

När ska folk börja tänka egentligen utan att följa allt blint och tom försvara saker och ting som inte gynnar de utan folk som använder sig av rena maffiametoder samt litar på att den vanliga svensson är för dum eller icke insatt i frågan för att protestera?

Film räknas inte till privatkopiering när mediat har kopieringsskydd du olovligen kringgår, då är det i fråga olovlig exemplarframställning. TV kan du spela in med tv-kort eller VHS-bandspelare, eller genom PVR-funktionen i din TV eller TV-box, – de sistnämnda två brukar ha kopieringsskydd på inspelningarna så att du inte kan ta med dig videofilerna i din telefon eller surfplatta. De senare begränsningarna som byggs in i elektroniken betyder att du inte kan dela med dig av inspelningarna, som är själva syftet och meningen bakom privatkopieringsparagrafen. Copyswede betalar inte ut ersättning för att folk olovligen kopierar DVD och Blu-ray för eget bruk! DVD och Blu-ray ska enligt specifikationen alltid använda kopieringsskydd eller teknisk åtgärd, som du inte får gå runt och där programvaran för att gå runt är olaglig att sälja inom hela EU, i USA och alla andra regioner och länder som har modern upphovsrättslagstiftning. Det finns förvisso vissa DVD-filmer och Blu-rays utan kopieringsskydd, men Copyswede betalar ändå inte ut ersättning till upphovsrättsinnehavaren för att du kopierar dessa.

Köper du musik på t.ex. iTunes på datorn och kopierar till din telefon för att lyssna där har du inte gjort någon exemplarframställning i enlighet med privatkopieringsparagrafen. Privatkopiering är en inskränkning i rätten om ensamrätt och köper du en låt elektroniskt i iTunes har du redan förvärvat rätt att lagra din musik och lyssna på dina enheter. Det är både en funktion och ett avtal som ligger bakom det. Det är nog få som ger bort sina inköp till vänner. Det är nog så gott som ingen som använder sig av telefonen för att dela med sig och låta deras vänner kopiera deras digitala musikinköp. Kopiering av (fysisk) musik-cd och ljud-böcker faller under privatkopiering även när det bara rör sig om s.k. formatskiftning och råkar också vara vad Copyswede betalar ut ersättning för. När Copyswede däremot uttalar sig till allmänheten brukar de blanda korten, för att få det låta som all användning är privatkopiering och det är det inte.

Som undersökningen formulerat frågan om du tittat på film/serier på surfplattan, telefonen eller datorn (5%, 3%, och 8% respektive) som kopierats, så frågar de om sånt som kopierats från DVD/Blu-ray och detta ersätter inte Copyswede överhuvudtaget! Det är dessutom inte privatkopiering i lagens mening om original-media:t i fråga hade kopieringsskydd. Som en DVD eller Blu-ray ska ha, och som generellt finns där. Det enda undersökningen belagt privatkopieras är musik från CD. Fast en telefon eller surfplatta har sällan någon CD-läsare! Så det blir ju det där med särskilt ägnad, som känns felplacerat. Inte ens datorer brukar ha någon inbyggd optisk enhet längre för den delen. Så det är klart de söker nya inkomster när försäljningen av CD-R och DVD±R-skivor inte säljs (och används) i någon omfattning längre. Det är däremot något de kommer få svårt att hitta lagstöd för, samtidigt som folk inte längre kopierar varandras CD-skivor och kassetter.

Ja man kan prata om privatkopiering på lite olika sätt här. Enligt juridiska formuleringar är det du gör ju privatkopiering och ska därmed också ersättas med avgifterna.
Men avgiften kom ju till för att ersätta faktiska inkomstbortfall. När du delar med dig av dina förvärv till andra som då inte köper sina alster eller filmer utan får dem från dig istället. Men i ditt fall har väl inte upphovsmännen förlorat några inkomster (du har ju betalt för verken redan och kör bara upp) och därmed blir det egentligen dumt även i ditt fall med ersättningsavgifter.

Vi fostras idag till att pengar är det viktigaste i samhället, så det tror jag det att de vill ha mer pengar, det vill ju nästan alla. Men argumentet blir inte relevant eftersom de vill ha pengar för en "tjänst" som folk inte köper. Det vill säga, vi betalar för att vi privatkopierar, men ingen gör det.

Det vore lite som om en krog tog ut en garderobsavgift för att de har en garderob och du får hänga dina kläder där, och den avgiften måste du betala oavsett om du hänger kläderna där eller inte. Om en krog försökte sig på något sådant så skulle det bli ett liv och det synes rätt självklart för de flesta varför avgiften är orimlig, men privatkopiering är det tydligen annorlunda med.

I dokumentären om copyswede hävdades att det faktiskt är lagligt att kringgå kopieringsskydd så länge man kopierar för eget bruk, utgår från att de faktiskt kollat upp detta ordentligt innan de gick ut med en sådan uppgift. Har faktiskt inte heller sett någon påtagligt trovärdig källa som hävdar motsatsen, oftast så brukar det vara uppgifter som sprids på diverse forum. Själv vet jag inte vad som gäller, men jag tror inte att ma ska se det som hugget i sten att det är olagligt att kringgå kopieringsskydd på cd/dvd/bluray för eget bruk.

För att kommentera detta rent generellt ska man såklart vara medveten om att detta är en mycket uppenbar partsinlaga. Man kan ju exempelvis undra exakt vad det är som är problemet med hur frågorna ställts i copyswedes undersökningar mer än tidsaspekten? När jag skummade igenom detta så såg jag inget påtagligt exempel på hur frågorna ställts där, skulle varit intressant att faktiskt få avgöra själv hur lämpliga formuleringarna är. Det faktum att man i domstol hänvisar till äldre undersökningar kan i sig knappast vara ett problem då de rättsfall som jobbar sig igenom rättsväsendet oftast(?) har befunnit sig där ett antal år, hur situationen ser ut nu bör väl inte vara relevant för något som startades 2013?

Sedan kan man också fundera på om 30 dagar är en rimlig tidsgräns. Precis som copyswede så väljer man en tidsgräns som ska ge så "bra" siffror som möjligt. Som referens så vore det intressant att få veta hur man genomför de undersökningar som ligger till grund för ersättningen i Norge och Finland som man refererar till. I mitt tycke är det synd att man väljer att inte åtminstone komplettera med en fråga som täcker ett större tidsspann, säg 30 dagar + 6 månader/1 år. Frågeställningen i sig är mycket intressant och relevant, men man väljer att göra vad man kan för att få så låga resultat som möjligt vilket tyvärr minskar relevansen.

Däremot är nog de flesta överens om att streaming håller på att ersätta det mesta privatkopieringen och att det bör påverka avgifternas nivåer i ett första steg och utformningen i sig i ett senare skede. Att sänka avgifterna kräver inget större arbete, att skriva om lagen är ett större projekt. Att copyswede håller emot på dessa punkter är knappast speciellt oväntat, deras jobb är att dra in pengar till upphovrättsinnehavarna, inte att tillgodose teknikköparnas intressen.

Och nyligen lyckades några forskare lagra information i DNA.
Hur länge dröjer det innan vi får betala en privatkopieringsavgift om man råkar ha lite DNA hemma? Eller köper något som innehåller DNA?