Jag vill inte ha barn

För att återgå till TS första inlägg, låt tjejen finna en annan man innan hon blir för gammal och fortsätt du att festa och leka, du har det inte - lite Darwin där typ "the way of the Dodo" osv - bara att leva med den saken

För helvete, om du inte vill ha barn skaffa inte barn om du har ett val... Tänk på dig själv i detta fallet

Nja jag kan inte hålla med dig om det. Hur kan du veta att du inte vill ha barn innan du har provat?
Jag kan erkänna att jag var inte så jävla sugen på att skaffa barn när min sambo ville.
Men när man sitter där på BB med sin bebis famnen då vänder allt.

Har inte läst igenom allt men jag vill heller inte skaffa barn. Är 35 så det är en solklar deal breaker för mig och är något jag tar upp så tidigt som möjligt. Man kan inte kompromissa om barn, tycker jag iallafall.

Skickades från m.sweclockers.com

*Tråd rensad (urspårning/off topic)*
/moderator

Det konstiga är för dom som inte har egna ungar kan inte för fem öre förstå hur det är att ha egna. Man kan tro att man förstår men nej det gör du inte.

Är man en normal funtad människa så tror jag att alla väl vill ha ungen när den väl är där men har du någon psykisk åkomma ja då kommer du ge ungen en dålig uppväxt.

Dock tycker jag att 1år är lite kort tid att verkligen veta om det är rätt partner men är du 100% säker så fega inte just do it, Du kommer inte ångra dig när du väl ser den lille för första gången.

Som sagt jag har 2 ungar är precis fyllda 30år och mitt liv ser typ ut som det gjorde innan med vissa kompromisser såklart som ingen dator innan barnen somnat, Festandet blir bara några gånger per år men nu är det helt plötsligt roligare att titta på den där nya barnfilmen en fredagskväll och äta chips.

Livet uppgraderas från LVL 1 till 2 så att säga och man saknar inte LVL 1 särskilt mycket.

Det kallas att han är fin människa och verkligen bryr sig om andra fast han känner ett hinder för det här.

Det är inte det minsta konstigt att förstå, är du förälder så tenderar du också ha moderskänslor eller en stark instinkt för din avkomma. Man ser det i djurriket, framförallt bland däggdjur (där vi människor ingår).

Lite för dig att läsa:

https://www.wired.com/2014/07/how-becoming-a-father-changes-y...
http://www.reuters.com/article/us-science-fathers-idUSKBN0E61...

Själv så ser jag bara fördelar med att inte ha barn. Jag slipper blöjor, skrik, bråk, gnäll och tonåringar.

Så jag ska tolka det hela som att dina föräldrar hade/har psykiska åkommor för du talar väl av egen erfarenhet?

Låter som du fått tag på en bra tjej så kör på.

När du först ser ungen (eller tja efter ett halvår när den inte bara äter skiter o sover ) så är det en stor risk att du helst vill vara med barnet och festande inte är lika lockande längre.

Om dina tvivel på din mogenhet bottnar i någon psykisk diagnos så kanske du skall överväga det hela men är du i övrigt normal så bara kör Bitarna faller på plats allt eftersom.

Fast det där säger ju ingenting om huruvida ditt liv skulle varit bättre eller sämre med barn jämfört med utan. De flesta är nog helt medvetna om att när man väl har barn brukar ens prioriteringar skifta, det gör ju dock inte att man har mindre kul när man gör sakerna och inte har barn och fortfarande prioriterar det. Det som är det svåra egentligen, det man försöker jämföra är två helt olika spår i ens liv som kommer påverka livet på sätt som är i princip omöjliga att förutspå. Där är var problematiken ligger för mig, hur kan jag övertyga mig om att den totala lyckan i livet blir högre om jag ändrar stadiet från "inga barn" till "barn" när det är stört omöjligt att göra en uppskattning? Kan jag inte det så är det ju svårt att motivera varför jag skall skaffa barn.

Lassefrasse, jag fick min när jag var 39 så det är inte för sent. Kan hända mycket på 4-5 år

Aktsu, för mig iallafall så hade mitt liv varit betydligt sämre utan barn. De flesta av mina kompisar har skaffat barn så det hade nog varit ganska ensamt utan. Vid 30 så har man ändå hunnit med en hel del och det är inte direkt så att livet slutar bara för att man får barn. Första året sätts allt annat lite på paus eftersom ungen är så liten men sen kan man ju göra det man vill... kanske inte o rekommendera att dra med en ettåring på krogen iofs men det går ju att skaffa barnvakt... och varför vill man ut på krogen om man redan har en tjej... e ju lite som o sitta hemma o titta på pizzareklam när man är hungrig

Men till slut är det ju bara du själv som kan bestämma om du vill eller inte. Du har ju fortfarande några år på dig att bestämma dig...

@fermia: 81 är ju tydligen inte heller försent, så du kan vänta tills pensionen http://www.expressen.se/nyheter/pg-gyllenhammar-81-har-blivit...

@Solaris: Folk som inte har ungar brukar alltid komma med massa jag förstår hur det är och det verkar jobbigt bla bla men ingen aning öht.

Jopp min far är inte helt 100 så han har inte gett mig ett skit under min uppväxt, var morsan som fick rodda skeppet. Sen speglade säkert det sig i att från det att jag var 15-20 så var det mycket fylla,misshandel,små brott, polisen osv men det blev folk av mig med.

Jag fick mitt första barn när jag var 25, Kände mig inte direkt sugen men så fort jag såg henne så visste jag att det här var helt rätt och de senaste 6åren har varit underbara.