Moderna laddare 563 gånger kraftfullare än Apollo 11

Ja såhär är det ju såklart! Ni har heeelt rätt

Vi kan alltså åka till stjärnorna men väljer att ladda våra telefoner.
Fyfan.

Exakt. Så nästa gång du laddar mobilen så ska du tänka "fan, jag skulle åkt till månen istället" och skrämmas lite.

Skickades från m.sweclockers.com

Det kommer vara oundvikligt hädanefter!

Tycker det är lite fel att jämföra det såhär, det enda man kan konstatera är att datorkraft har blivit sjukt mycket billigare, inte direkt att laddaren är mer avancerad funktion än månlandningsdatorn.
Jag skulle tro att arm processorn i laddaren är ordentligt overkill jämfört med vad som behövs, tror lite också att ibland trycker tillverkare i overkill hårdvara och använder det som försäljningsargument, dock kanske inte så vanligt i en laddare.
Själv älskar jag minimalistisk hård/mjukvara för att få en specifik uppgift utförd, oftare mer imponerande och elegant.

Fast om du överdimensionerar så klarar produkten av fler uppdateringar och funktioner. Jobbigt att behöva gå ut och byta komponenter hela tiden, t ex 4G-master. Men visst det är ju en balansgång för att se hur lång livscykel en produkt har och hur mycket förändringar som kommer att ske kontra pris osv

Aspekten att det troligtvis är billigare att köpa en "overkill" variant finns också. Man köper de billigaste processorerna som man tror överlever sin produkts livslängd, i fallet laddare kanske vill ha samma för många år framöver för att slippa skriva om kod. De billigaste processorerna är knappast de som är specialdesignade precis för den uppgift du vill göra utan det är allroundvarianter som är relativt bra på allt, då dessa tillverkas i mycket högre volymer.
Att ta fram en skräddarsydd variant är dyrt och görs enbart i fall där det är absolut nödvändigt, tänk en rymdfärd till månen typ.

Tvärt om är det rätt enkelt att ta bilder på månen. Eftersom det inte finns nån atmosfär och inga moln, så är exponeringen i stort sett konstant. Möjligen att de hade nån justering för bilder i skugga, men de flesta bilder är ju i fullt ljus. Med hyfsat vidvinkligt objektiv behöver man inte sikta så noga heller. Och med så mycket ljus som det var är slutartiden så kort att det inte är nån risk för skakningsoskärpa. Dessutom rymdes film för upp till 70 bilder i ett magasin, så de kunde plåta på rätt duktigt.

Och de fotade ju med en Svensk mellanformatare från Göteborg som de var vana med, Kamerorna hade Nasa använt sedan länge så de visste att de skulle funka på månen också.
https://www.hasselblad.com/history/hasselblad-in-space/
https://www.tekniskamuseet.se/lar-dig-mer/rymden/mankameran/

Kamerorna och filmen var designade för att funka i rymden på flera sätt och kamerorna gick inte heller igenom nån säkerhetskontroll på en vanlig flygplats för det var inte Ryanair de tog till månen.

For black and white they used 70mm perforated Kodak Panatomic-X ‘fine-grained’ film with an ASA rating of 80. For color, they could’ve used any combination of Kodak Ektachrome SO–68, Kodak Ektachrom SO–121, and Kodak 2485, the latter of which featured a ‘super light-sensitive’ ASA rating of 1,600.
https://petapixel.com/2014/07/29/a-detailed-look-at-the-camer...

Jag har inget emot att förklara saker, men jag ogillar att förklara saker för folk som antingen vet men låtsas inte veta för att trolla, eller folk som inte vet, men heller inte vill veta utan redan har bestämt sig för att det är på ett annat vis. Med tanke på vad du skrivit hittills är det sannolikt att du tillhör en av de två kategorierna.

Men ok... "Strålning" är inte en enda sak. Först och främst finns det två breda kategorier av det man kallar strålning. Dels partikelstrålning, dels elektromagnetisk strålning.

Inom den elektromagnetiska strålningen hittar vi radiovågor, mikrovågor, värmestrålning, synligt ljus, UV-strålning, röntgenstrålning och gammastrålning. Endast röntgen och gamma av dem kan tränga igenom en filmbehållare och påverka filmen i den. Den typen av strålning finns det ganska lite av när man står på månens yta.

Partikelstrålning kan utgöras av många olika typer av partiklar, men överlägset vanligast i solsystemets bakgrundsstrålning är protoner, elektroner och alfapartiklar.

Vi vet ju att det är en dålig idé att stå mer än minsta nödvändig tid i en röntgenapparat, så där är nivåerna rätt höga. Och för att pålitligt kunna genomlysa föremål i väskor på flygplatser krävs hög strålningsintensitet. Då kan film skadas. Eftersom det inte var i närheten av de strålningsnivåerna på månen, så är det inte heller konstigt att filmerna klarade sig bra.

Jag var på U.S. Space & Rocket Center i Huntsville 1991 och såg Saturn V liggande på en ställning utomhus, saknar ord..............
Övrigt en helt oförglömlig upplevelse så se allt runt USA/NASA:s rymdprogram.

Var även på konferens på Von Braun Civic Center.
Även besök på NASA:s Utbildning/Testanläggning i Huntsville.

Som intresserad Universum var denna tid i Huntsville en riktig höjdpunkt i mitt liv.

PS
Konferensen gällde Intergraph cad system.

Du missar en detalj här, det är ju det totala massflödet gånger utgångshastigheten som ger dragkraften. Då syret väger 1x16 och vätet 2x1 (H₂0) så är det syret som står för 16/18 delar av dragkraften. Det är ju samma utgångshastighet på båda. Så skulle man ta bort något så kan det lika gärna vara vätet och bara köra med syre då flytande väte har mycket lägre densitet än flytande syre så får man en mindre volym för bränslet vilket sparar vikt för tankarna.
Men om man ändå värmer med en kärnreaktor så finns inte heller nån anledning att köra med ett kermisk bränsle. Man kan ta vilket ämne som helst som går att förgasa och ger hög utgångshastighet och man kan skippa hanteringen av låga temperaturer och köra med tex vatten direkt.

Fast riktigt så enkelt är det ju inte. Vid förbränning så sker värmeutvecklingen i själva lågan och man kan kyla väggarna i brännkammaren till en mycket lägre temperatur så maxtemperaturen sätts av vad förbränningen ger. Men hur värmer man med kärnreaktorn då? Om det är med direktkontakt med en het yta så har man att ta hänsyn till hur varm ytan kan vara och reaktioner mot ämnet man värmer. (Dvs syre diskvalificeras härmed i många fall).

Tittar man på utgångshastighet från en dysa
https://en.wikipedia.org/wiki/De_Laval_nozzle#Analysis_of_gas...
så kan man se att utgångshastigheten är proportionell mot sqrt(T/M) om övriga parametrar är konstanta. T = Absolut temperatur, M = molekylmassa.

Så för maximal impuls vill man ha högsta temperatur T och lägsta massa M och då är väte bäst. Men dragkraften var ju proportionell mot utgångshastighet * massa, (blir då f ~ sqrt(T*M) ) så för maximal dragkraft så ska man alltså ha en så tung molekyl som möjligt, så då ligger tex Argon bra till.

Blir alltså ett intressant optimeringsproblem. Kan ju vara så att man kör med vatten eller Argon för steg1 och sen väte för resterande steg då man lämnat jorden och bara är ute efter max impuls.

Om man vänder på det så kan man säga att Apollos dator var mycket effektivare med sämre hårdvara än dagens laddare.

Mjo, RD-180 är väl baserade på NK-33, stängd cykel. Finsn en dokumentär.

"The Engines That Came In From The Cold" ska den heta om man vill veta mer om NK-33.

F1 motorerna var aldrig kända för att vara effektiva, kraftfulla och gick rikt på RP1 men så var dom designade också, precis som en amerikansk V8