Ursprungligen inskrivet av Zartax
Haricots, jag är lite överraskad över det här svaret från dig! Jag utgår från att du har samma syn på döden som mig, att när man dör så upphör ens medvetande och sinne att existera, inga reinkarnationer eller liv efter döden eller liknande.
Om denna inställning till döden stämmer med verkligheten, vilket jag antar att den gör, så finns det inga negativa konsekvenser av att dö för den som dör (vilket jag väl redan har skrivit i den här tråden?). Eftersom man är död så kan man inte uppleva absoluta negativa saker (som lidande) eller relativa negativa saker (inte lika positivt som alternativet) och alltså kommer man inte uppleva döden som negativ, eftersom man inte upplever något alls. Om min handling (dödandet) inte skapar några negativa konsekvenser för någon (ingen saknade personen, ingen får reda på att den dött, och personen själv upplever inget mer negativt än om den skulle fortsätta leva, varken absolut eller relativt) så kan den väl inte vara omoralisk? Om jag tar hänsyn till personens vilja är irrelevant eftersom viljan inte fortsätter att existera. Enda anledningen att ta hänsyn till någons vilja är ju om den kommer uppleva konsekvenserna av det.
Med den logiken är det inte omoraliskt att förinta mänskligheten, sålänge man gör det på en gång så ingen hinner märka det.
Synnerligen lustigt argument. Jag vill inte dö, men det betyder inte att jag kommer märka att jag är död. Eller anser du att det enda omoraliska med att döda någon är att andra personer kommer känna sig ledsna av det?
