Privatkopieringsersättning ska kunna betalas för importerade mobiltelefoner

När en lagändring skall göras så är det ju brukligt att förslaget skickas till en hel drös remissinstanser. Att det då tydligen är vanligt att konflikter med andra lagar helt missas tycker jag är lite avigt.

Och visst är det så att politikerna genom folket i grunden skall stifta lagarna, men det kan inte vara så att det ligger i någons intresse att lagar skall krocka med varandra.

Vägrar döma? Ifall det stod svart på vitt i lagen vad som gäller angående privatkopiering så hade det ju aldrig blivit en rättslig prövning till att börja med. Inte heller hade någon överklagat vidare ifall det inte fanns några som helst frågetecken kring tolkningen av den så kallade privatkopieringsavgiften, eller hur? Ändå har det gått vidare till HD i förhoppning (vill jag tro) att någon ska se det fullkomligt vettlösa med att någon ska kunna kräva en avgift på lagringsmedier då det bl a går att "privatkopiera" upphovsrättsskyddad information på dem.

Uppenbarligen finns det ju gott om utrymme att tolka det som står i lagen olika här, eller hur? Så då undrar jag varför rättsväsendet hela tiden väljer att tolka det fel.

Samma svar här, ni får det att låta som att det stod med stora fina bokstäver i lagen att "Alla digitala medier skall avgiftsbeläggas då innehavare av dessa nyttja dem till privatkopiering". Hade det varit så lätt så hade man ju knappast behövt gå genom en rättsinstans, utan istället gå till "folket" direkt då det tydligen inte fanns några oklarheter till att börja med.

Och det hela ÄR fullkomligt orimligt, för skulle man i sin vildaste fantasi få för sig att detta är OK så är det ju uppenbarligen OK för alla upphovsrättsinnehavare att kräva samma ersättning för PIRATkopiering, på SAMTLIGA digitala medier. Vem ska då lösa den här härvan?

HD måste ju för böveln sätta ner foten och säga "stopp" åt dumheterna, förklara att det som står i lagen gäller ett lagringsmedium som inte ens existerar längre. Ifall HD inte klarar av att göra den enkla bedömningen så kan de lika gärna lägga ner helt och hållet.

Det du tänker på här är en moralisk avvägning och dina antaganden är baserade på vad som känns moraliskt riktigt.
Men märk väl, det är inte en domares uppgift att skipa rättvisa utan att skipa rätt. Det kan faktiskt vara motsatsen och domare kan absolut döma tvärt emot sin moraliska uppfattning. Så är vårt rättssystem uppbyggt.

Är lagen skriven på ett sådant sätt att den juridiska tolkningen rimligen lutar åt exempelvis en friande dom för en mördare som alla vet har utfört ett mord så ska mördaren gå fri hur illa det än må kännas även för domaren.

De moraliska aspekterna du tar upp ska vävas in i lagen när den skapas eller ändras. Det är där viktningen om vad som är rimligt görs och det är där man kan förändra om något är orimligt formulerat som ger ena parten orimligt svängrum.

Jag håller med dig om att copyswedes agerande och handlande i dagsläget är upp åt väggarna fel, men det är inget domarna kan göra så mycket åt. Det måste till lagändringar om det ska bli ändring på det här.

Näe det är nog inte i någons intresse. Och vår lagbok är väl knappast utan brister i nuläget ;).
Jag önskar också att alla lagar som skapades var friktionsfria i förhållande till andra lagar men det är väl något av en utopi.
Oavsett så hoppas jag likt dig att man som minst filade lite på befintlig lagstiftning med kopieringsskyddskrockarna och än hellre tog bort copyswedes befogenheter att själva bestämma vad som ska omfattas av ersättningen och hur stor ersättningen ska vara. Helt befängt att de själva kan styra över det där, haha.

Du fortsätter med din tankevurpa.Du är inte bättre på att tolka lagen än domarna i Högsta domstolen, punkt.

Om du tycker att domslutet är åt h-vete så är det lagstiftarna, dvs politikerna, du ska vända dig mot. Det är lagen som behöver ändras för att det ska bli förändring det är inte så att rättsväsendet hela tiden väljer att tolka det fel.

Spekulationer från din sida, punkt.

Och med det så menar du då att det inte finns något utrymme för tolkning alls? Att rättsinstanserna helt enkelt är bundna av lagen att tolka till copyswedes fördel i det här fallet? Att det var onödigt att Telia och alla andra som råkat ut för copyswedes galenskaper att motsätta sig det genom rättslig prövning, något som vilken juridikstuderande som helst hade kunnat förklarat med en enkel högläsning?

Var det du eller jag som hade tankevurpa?

Det är inte politiker som formulerar de juridiska texterna ;). Det är folk utbildade i juridik.
Grundproblemet här är väl att formuleringen var lämplig på 80talet men upplägget blir bara knäppt och lätt att feltolka idag och med ett gäng prejudikat är väl befintlig tolkning skriven i sten.
Det hade väl gått att i dagsläget skriva något i stil med att enheten främst ska användas till privatkopiering för att ersättning ska vara motiverad om man nu bara vill ändra enstaka mening men jag tror det behöver göras större ändringar för att få till en rimlig anpassning till hur folk konsumerar media idag.

Mja. Domarna är snarare tolkar än bedömare. Och ja de är hårt låsta till att följa lagen. Det är deras uppdrag.

Näe. Så enkelt är det däremot inte. Det här behövde prövas av lagens högst utbildade tolkare (alltså domarna). Vad var tanken med lagen och vad är rimligaste domslutet (ur ett juridiskt perspektiv) i förhållande till hur lagen är utformad.

Och HD underlättar ju knappast situationen då de fastslår något som i grund och botten inte är rimligt med ytterligare prejudikat. Deras snubblande med termer legitimerar ju istället feltolkningen.

Tack, jag tror jag begrep den biten.

Här är vad det t ex blev fel:

Utdrag ur domslutet angående "särskilt ägnande" -annordningar för piratkopiering:

"11. Enligt 26 k § upphovsrättslagen förutsätter rätten till privatkopieringsersättning
inte bara att ljud och rörliga bilder kan tas upp på anordningarna,
utan också att dessa är ”särskilt ägnade” för framställning av exemplar för
privat bruk.

12. Lagens krav att anordningarna ska vara särskilt ägnade för privatkopiering
kan rent språkligt uppfattas på två sätt. Det kan förstås antingen så
att anordningarna ska ha speciellt tilldelats funktionen att användas för
privatkopiering eller så att det är tillräckligt att de har egenskaper som gör
dem i hög grad lämpade för privatkopiering. "

Så, istället för att hänvisa till modernare varianter av kassettband, VHS-band och CD-skivor...vilket skulle vara t ex USB-minnen, även ifall jag skulle motsätta mig sådana anspråk också då den digitala marknaden ser helt annorlunda ut idag mot när lagen skrevs, så väljer HD att tolka det helt upp och ned, d v s:

"Bedömningen i detta fall

19. De aktuella mobiltelefonerna har teknisk kapacitet, användarvänlighet
och andra egenskaper som gör dem i hög grad lämpade för privatkopiering.

....

21. Mobiltelefonerna är alltså särskilt ägnade för framställning av exemplar
av verk för privat bruk i den mening som avses i 26 k § upphovsrättslagen.
Hovrättens domslut ska därför fastställas."

Det HD på lekmannaspråk borde ha sagt här är att: Tekniken idag ser helt annorlunda ut än när lagen blev påtänkt, då miljarder enheter världen över kräver en viss mängd lagringsutrymme för att överhuvudtaget fungera. Därför kan man inte påstå att alla enheter med ett tomt minnesutrymme är speciellt ägnat för att privatkopiera upphovsrättsskyddat material. Dessutom konsumerar folk inte längre digitalt material såsom musik och film på det sättet längre då de flesta istället streamar sådant innehåll lagligt direkt till dessa enheter.

Istället anser jag att HD gjorde en oerhört dålig tolkning på en lag som möjligtvis fungerade 1999, men inte idag, 17 år senare. Naturligtvis kan inte HD ändra den texten i lagen, men de kan knäppa copyswede på näsan och syna deras tramsavgift för den bluff privatkopieringsavgiften är, genom att göra en korrekt tolkning på vad som menas med "speciellt ägnad åt...".

Jag vet att min mobil inte är speciellt ägnad åt privatkopiering, copyswede vet det också och skrattar hela vägen till banken, men alla rättsinstanser detta mål passerat igenom verkar vara helt aningslösa om detta faktum.

@Wiggin
Ja jag ser det helt enkelt på ett lite annat sätt och tror faktiskt att domarna har bättre koll på juridiken i fråga här än lekmän har. Men handlar alltså bara om vad som är rent juridiskt riktigt. Jag lägger alltså ingen skuld hos domarna oavsett utfall här och litar på deras juridiska omdöme.

Däremot har jag en del invändningar som medborgare då nuvarande system är rätt trasigt...
Det jag tycker är fel är snarare att vi har en lagstiftning som ger en privat aktör befogenheter motsvarande en beskattning och samtidigt ger den privata aktören möjligheten att själva styra över omfång och storlek på denna avgift. Är det någon som ifrågasätter huruvida omfång och prisstorlek verkligen är rimligt så ska detta avgöras i rätten. Det är i grunden fel för avgörandet görs inte utifrån vad som är rimligt eller moraliskt försvarbart.

Det låter långt rimligare att om man som stat ger ut sådan befogenhet att man också håller någorlunda hårt i tyglarna och att omfång och storlek på avgifterna regleras av oberoende part med teknisk specialkompetens i området.

Men vi är ju långt därifrån i dagsläget och en större reform i frågan hade varit önskvärt. För nuvarande upplägg är ju irriterande, det håller säkert de flesta med om.
Men för att inte bli för bitter så brukar iaf jag tänka att det finns en del andra frågor i samhället som med all rätt står högre i prioriteringsordning och de flesta känner säkert inte ens till copyswede och har än mindre ont av dem ;).

Paragraferna är inte från 80-talet utan från 99 med ändringar för att harmoniseras med EU-direktivet 2005. Det är Copyswede som kommit in och sagt att de delvis ska tolka efter EU-domar istället för att tolka svensk lag harmoniserad mot direktiv 2001/29/EG. I media har de i flera år hänvisat till EU. Samtidigt kräver inte EU-direktivet att inskränkningen i ensamrätten som privatkopiering utgör behöver finnas överhuvudtaget, eller säger något om hur ersättningen bör utgå.

Sen är det inte så enkelt som att alla telefoner som importeras ska beläggas med privatkopieringsersättning, eftersom företag inte får privatkopiera och många av telefonerna i fråga såldes till företag där denna avgift inte ska åläggas. Frågan om ersättningsnivå är ju heller inte avgjord. Copyswede är ju ett privat företag som helt enkelt fakturerar TeliaSonera, och det fungerar bara så länge de är överens om ersättningsnivå och TeliaSonera redovisar försäljningen, det går inte att begära avgiften för all försäljning eftersom all försäljning inte är till privatpersoner.

Sen är det ju med andra ord fritt fram att komma med undersökningar som visar på privatkopiering till kylskåp och dylikt. Det finns ändå kylskåp med inbyggda datorer och skärmar numera.

Enklaste lösningen är faktiskt som Storbritannien gör, att strunta i att ha några bestämmelser om privatkopiering. Då behöver man inte heller något ersättningssystem och musikförlag får själva bestämma om man får formatskifta mediat eller inte istället.

Ja. Oavsett vad man tycker om privatkopieringsersättning i sak så borde det vara problematiskt för alla att en part i målet också får agera expertinstans. Det är inte rättssäkert.

Dags att släppa kulturen fri tycker jag, om inte annat så för att döda stora delar av mediamaffian.

Att piratkopiera bör vara mindre kriminellt än att gå mot röd gubbe. Först då kommer vi att få en vettig mediaindustri och kan släppa diskussionen om privatkopiering.

Jösses.

Jag har betalt mycket av min musik både två och tre gånger (kassett, LP, CD), likaså filmer (VHS, DVD, Bluray), ska jag betala extra för att jag KAN lägga in eländet på telefonen trots att jag inte GÖR det?

Jag privatkopierar till min bil, då den tar CD-skivor och inget annat och jag inte vill ha originalskivor i bilen. Men det handlar om väldigt få skivor som jag betalt många gånger om. Att lägga maffiaskatt på mobiltelefoner är ju befängt.

Arbetet kring att ta fram en lagstiftning som ersättning påbörjades redan på 70talet. När lagen väl var på plats hade det redan börjat hända större förändringar i vårt samhälle och ändringarna som sedan gjorts i paragraferna har inte varit helhetsanpassningar för att harmonisera lagstiftningen till hur samhället fungerar och hur vi konsumerar media utan ändringarna har snarare handlat om att justera lagstiftning så att den liknar andra länders lagstiftning och stärka skyddet för media.
Så hur man tänkte på 80talet kring privatkopiering och hur samhället såg ut då är alltså relevant för hur lagen utformades.

Sedan tror jag det är lite lurigt att göra som England i den här frågan. De har undantagstillstånd i frågan vilket jag antar hör ihop med UKs komplicerade relation till EU där de agerar som de själv behagar på vissa områden eftersom att de både är en viktig nation i EU och samtidigt avigt inställda till EU så de kommer undan med en del grejer. Säkerligen är det även förmildrande att de aldrig tagit tag i det heller. Hade varit värre om de tidigare följde reglerna för att sedan sluta följa dem ;).
Oavsett så är det en bra poäng du har att EUdirektivet är rätt öppet i sin utformning och att Sveriges nuvarande lagstiftning går att ändras ganska mycket för att få till en mer rimlig utformning som passar in i samhället.

Well. Det handlar väl snarare om hur lätt det är att kopiera musik till en iphone. Privatkopieringsersättning tas ut på tom media som kan fyllas med upphovsrättsskyddat material vilket i detta fallet är en tom iphone som man kan fylla med musik och film. Och det är lätt att via itunes flytta in musik.

Vill du ta upp hur lätt det är att flytta ut musik från en iphone så blir det svårt. För då handlar det inte längre om iphonen utan om det tomma mediet du tänkt kopiera till.

26 k § har dock inte funnits längre än 1999 och är något som formulerades i prop. 1997/98:156. Under 90-talet saknades ett tag så kallad kassettersättning. Direktiv 2001/29/EG följer ju för övrigt Bernkonventionen, precis som vi gjorde innan harmoniseringen av upphovsrätten 2005. Storbritannien är bunden av samma internationella konventioner som vi är.

En annan möjlighet vore en statlig ersättning, staten får in moms på försäljningen och skulle kunna använda ~100 miljoner SEK av dessa för att betala ut till upphovsrättsinnehavare istället för att Copyswede ska samla in ~100 miljoner. Copyswede är ändå väldigt selektiva på vilka medier de samlar in pengar för, MicroSD-kort jag kan använda i telefonen ville de inte ha pengar för inte heller skrivbara BD-R-skivor. Enligt Padawan-domen skulle de kunna samla in på i stort sett alla medier, men enligt direktivet behöver inte insamling ske via någon privat organisation alls eller tas ut på media överhuvudtaget, utan den talar enbart om skälig ersättning. En statlig funktion hade kanske varit lite mer objektiv i sin bedömning och t.ex. inte räknat in olovlig kopiering i själva fenomenet privatkopiering, och därför minska ersättningen om tekniskt skydd (teknisk åtgärd) och förändrade vanor minskar omfattningen. P.g.a. att t.ex. digitalboxar och TVs med inspelningsfunktion idag kör DRM på inspelningarna så kan man t.ex. inte flytta dessa till telefonen, och det är därför mycket färre idag som spelar in tv än på 90-talets videoålder, enbart p.g.a. teknikskiftet. Ska du spela in TV och ta med dig i telefon så kommer du köra TV-kort på en dator och koda om videon för telefon/enheterna, vilket få gör. Samtidigt kan du använda BD-R-skivor för att arkivera inspelningar, men de är alltså utan privatkopieringsersättning. Trotts att jag skulle kunna koda en inspelning flera timmar lång – runt 23 timmar SD enligt Blu-rayspecifikationerna på 50GB-skivor –, och kunna spela upp inspelningen från BD-R-skivan i en vanlig Blu-rayspelare. Köper du en låt på iTunes har du redan ingått i ett avtal som innebär att du får flytta låten till telefonen utan att det är någon inskränkning i upphovsrätten som 12 § URL utgör sker, du har liksom förvärvat rätt att använda låtarna på dina egna prylar och det handlar ju inte om att ge bort till vänner och liknande som tillåts enligt 12 §. Medier som man får kopiera har störtdykt i försäljningen, samtidigt som privatkopieringsersättningen har legat relativt konstant.

Stopp lite nu va, privatkopiering är inte en bra idé att göra olaglig!

Det skulle innebära en stor informationsförlust för samhället om du inte får rädda skadade skivor och diskar till nytt media. Dessutom skulle de bli olagligt att göra backup av din dator om du inte själv äger upphovsrätten till allt på den.

Spotify-konton vet jag inte riktigt men hör om många som delar Netflix-konton mellan vänner och familj, något som avtalet egentligen inte tillåter så jag skulle nog säga att privatkopiering har övergått till systematiskt kontraktsbrott istället. Ser inte riktigt det som en vinst för ovannämnda företag heller och personligen tror jag att det bara är en tidsfråga innan de börjar protestera med förslag på lagändringar.

Yepp. Men arbetet kring denna lagstiftning startade alltså årtionden innan.

Mjaa. Alltså det där är knivigt. Sverige ska såklart följa EUS regler och förordningar också och ändå har vi både undantag för att sälja giftig dioxinfisk inom landet och även snusförsäljningen är undantagen trots regleringar på dessa områden. När det kommer till storekonomierna inom EU så blir det än svårare med undantagen. Storbritannien följer väl inte riktigt reglerna i nuläget då det inte finns en ersättningsmodell på plats trots att privatkopiering tillåts.
Luxemburg är ett bättre exempel där de helt enkelt inte tillåter privatkopiering alls.

Yepp. Låter som en rimligare ersättningsmodell.

Ja men man kan ju faktiskt även rippa sin egen musik eller köpa den på annan plats och sedan använda itunes för att föra in de låtarna till sin iphone.

Ser det som de startade om arbetet 98 när propositionen kom, förändrade den 2005. Både Infosoc-direktivet som kom 2001 och svenska lagen som började gälla 1999 följer Bernkonventionen. Faktum är att EU inte kan frångå denna.

Storbritannien hade inget i lagen om privatkopiering, införde det som ändå föregicks – formatskiftning – men det slogs ner, så de paragraferna gäller inte längre.

Statlig modell hade inte inneburit massor konflikter, iaf inte i svenska rättsväsendet.

Ja, visst kan man fortfarande rippa, men sedan hårddiskar/datorer/usb-minnen räknas in i privatkopieringsersättningen så utför du ju kopieringen på en enhet som redan betalar ersättning, för du kopierar ju inte skivorna på telefon Samtidigt har du haft grejer som iTunes Match som gjort dina rippar till lagliga iTunes-kopior. Många privatkopior har potentiellt "försvunnit" den vägen, eller helt enkelt t.ex. ersatts med Spotify-playlists med samma låtar du tidigare hade rippade. För musik-skivor säljs det knappt längre. Sen är det ju själva exemplarframställningen som gör intrång i ensamrätten, inte hur ofta du lyssnar på låtarna. Flytta över musik är kanske något du gör en gång när du fått en ny telefon. Då kanske du flyttar över låtarna till det där MicroSD:t som Copyswede inte begär någon avgift på. Lägg därtill att andra sätt att lyssna på musik idag är mycket mer populärt än att köra rippad musik, många kommer aldrig ha en privatkopierad låt i telefonen. Samtidigt så kommer väldigt många av MicroSD-korten också användas för rippad musik, likt hur USB-minnen används

Sen till kruxet, 2009 gjorde inte Copyswede något anspråk på att telefoner skulle ersättas, men driver detta i rätten flera år senare. Offentligt har de inte gjort några anspråk på telefoner före 2015 eller så runt sonymålet. Archive.org har en arkiverad sida från 2012 där de ännu inte gör anspråk på telefoner. Staten hade aldrig kunnat agera retroaktivt på det sättet.

Köpa den på annan plats?

Köper du låtarna digitalt så ingår i det i tjänstens villkor/avtal att du får använda dina digitala filer på förväntat sätt, vilket betyder att det inte enligt 12 § sker någon exemplarframställning för privat bruk som gör intrång i upphovsmannens ensamrätt. Copyswede vill gärna också få det låta som om du kopierar digitala filer från en enhet till en annan att det är privatkopiering, men det har inget med saken att göra om denna användning redan är tillåten enligt upphovsmannen/tjänsten. Du har redan ersatt upphovsmannen genom köpet där, och behöver såklart inte bo i något land som har privatkopiering för att du ska få använda dina digitala inköp. Det är först du gör kopia till någon annan än dig själv det kan röra sig om privatkopiering där.

Nej det är sant. Den verkligt privata delen i form av att få göra backup samt portera verken till vilket format man vill för personligt bruk bör vara kvar, men att "ge en kopia till vänner" är ingen som gör längre känns det som, och då ska de heller inte ha ersättning för det.

Det beror väl på hur mediet levereras, vilken tjänst man använt och vad villkoren säger för de olika tjänsterna ;).
Oavsett så är kontentan att man kan använda sin applelur som mp3spelare och kopiera in musik från olika källor (exempelvis från sina CDskivor). Avgiften tas inte ut för att man faktiskt privatkopierar utan för att det går att göra och tydligen har man även vägt in hur lätt det är att utföra detta.
Grundtesen från Zlack var att kopieringen på en iphone var svårhanterad men det behöver den alltså inte vara.

Du har däremot en jättebra poäng om att copyswede tar ut en avgift för något som man redan tillåts göra enligt upphovsrättsinnehavaren i en del lägen. Det gör bara nuvarande juridiska upplägg än mer bisarrt. Agreed!

Nja, i praktiken ersätter Copyswede upphovsrättsinnehavare för privatkopiering som sker från musik-CD, ljudböcker på CD samt inspelning från radio och TV. Inte för att du olovligen kopierar DVD-filmer eller Blu-rays eller för att du till dig själv kopierar runt musik du köpt på iTunes eller som nedladdning från övriga butiker. Det utgår inte någon ersättning där, eftersom det inte utgör något intrång i ensamrätten i enlighet med 12 §. Har du redan förvärvat rätt att använda grejerna inklusive ett gäng digitala kopior så utgör det inte någon exemplarframställning i enlighet med 12 §. Itunes-avtalet uppmanar dig till och med att säkerhetskopiera ditt musikbibliotek. Avtalet ger dig också rätt att hämta hem grejerna på flera enheter direkt från iTunes (så länge Apple fortfarande har rättigheterna att distribuera grejerna). 12 § är tillämpligt när det sker utan upphovsrättsinnehavarens godkännande, och lagen gör intrång i grunden hos upphovsrätten – att upphovsrättsinnehavaren har ensamrätt i hur verk används eller sprids.

Sen går ju HD tack vare Padawan i princip emot förarbetena till 26 k §. Det går inte i förarbetena att utläsa att alla prylar som folk kan lagra privatkopior på ska betala ersättning, det är ju egentligen inte linjen Copyswede själva driver tack vare att de exkluderar flera medier som solklart används till privatkopiering. Men det är ju för att Copyswede vill hålla insamlingen på ganska konstant nivå, trotts att medierna man får kopiera kraschat. Då väljer de efter vilka inkomster de kan väntas samla in.

Vi gör det ännu enklare då så att det inte blir fler sidospår.
Jag har köpt en CDskiva på 90talet som jag rippar till datorn och för över denna till min iphone med hjälp av itunes. Detta kan man med lätthet göra. Det är alltså lätt att kopiera över musik till sin lur som man inte har fått tillstånd att göra.
Det enda jag säger är att det inte är svårt att kopiera över grejer till en iphone vilket gör mobilen till en måltavla för privatkopieringsavgiften där Zlack var inne på motsatsen att det är svårt med argumentet att det är svårt att kopiera från en iphone men det spelar ingen roll för det är inte relevant i det här fallet.
Det är du säkert med på också.

Yepp. Så är det säkert.

Alltså kopiera över redan kopierade CD-skivor förväntar jag mig att ett par enstaka procent gör med sina telefoner, men det gör man i princip när telefonen är ny eftersom försäljningen för CD-skivor är i stort sett obefintlig idag. Det går inte att jämföra med när MP3-spelare blev populära, dels kunde de inte innehålla hela musikbiblioteket och dels köpte du fortfarande skivor vid den tiden och kontinuerligt förnyade musikbiblioteket. Dels fanns det inte någon möjlighet att köpa musik digitalt om vi tittar tidigt 00-tal. Största inkomstsidan på musiksidan är strömmande musik idag. Om man däremot kan montera telefonen som UMS tycker jag inte har någon som helst betydelse. Det är inte svårt att synka över musik för det, det är ju bara att väldigt lite av musiken idag är privatkopierad eller rippad från CD.

Här vänder jag mig mest mot att de kommer flera år i efterhand och kräver avgifter, alltså avgifter de inte gjorde några anspråk på när enheterna såldes. Hur skulle det se ut om de t.ex. började kräva avgift för alla lurar med mediaspelare sedan 2005 av en liten generalagent/dist och helt plötsligt kräver avgifter för mer än 10 år på en gång, avgifter de inte har marginal att betala. I relation till Copyswede är det inte bara enkelheten och det faktum att det förekommer som styr vad som räknas in till prylar som ska betala ersättning. Det är inte lagen som säger vilka enheter som ska beläggas med privatkopieringsersättning utan normalt sett har det varit en överenskommelse mellan branschorganisationerna ElektronikBranschen eller UMA och Copyswede, något samförstånd har inte funnits sedan 2008 eller så, och domstolsbråken har inte hjälpt. Bara för att HD säger att det ska räknas som en enhet som är särskilt ägnad åt saken så behöver inte Copyswede begära några avgifter. HD skulle nog säga att MicroSD-kort eller BD-R-skivor är särskilt ägnade åt privatkopiering också, heller hur?

Telefoner berördes t.ex. inte i skiljedomsförfarandet de hade angående hårddiskar och usb-minnen 2012. Ingen har hittills betalat Copyswede för telefoner, och det är något de gick ut med offentligt det senaste året att de kräver. Även efter de lämnat in de första stämningsansökningarna så gjorde de inga anspråk på sin hemsida, eller via pressmeddelanden att telefoner skulle avgiftsbeläggas. Att stämma någon för pengar från en tid där man inte ens hade gjort anspråk på saken är bara fult och försvårar såklart saken, vad det gäller för parterna att hitta en rimlig nivå på ersättningen.

Ja visst är det så. Jag håller med dig helt! Men det är snarare en invändning mot hur upplägget och rättsläget ser ut idag. Inte huruvida det är svårt eller lätt att kopiera musik till en iphone vilket var det jag påstod och du hade invändningar kring.

Visst är det så. Hur dumt som helst!
Jag hade gärna sett att copyswede inte var den part som bestämde omfång och pris per enhet och sedan tog det till domstol som ej gör ett tekniskt rimlighetsavvägande utan ett juridiskt avvägande för att få igenom de här tokerierna.

Här borde faktiskt lagstiftarna se att det inte fungerar utan samförstånd mellan parterna och därför helt enkelt montera ned systemet, men mediabolagen är ju nöjda så länge de ser ut att ha makt om saken.

Det saknas mekanism för att förlika olika synpunkter, så vid konflikter fungerar det inte.

Förhoppningsvis dömer EU ut systemet i framtiden som något som bryter mot den gemensamma marknaden när de samtidigt tvingar aktörerna att ta bort regionsspärrar inom EU på den digitala marknaden – något som idag inte är tillåtet på fysiska produkter. Ett Spotify eller ett Netflix, eller ett HBO går ju inte ihop sig i EU som har en gemensam marknad om du ändå måste ha egna avtal med 28 länder. Det blir snarare en nackdel att agera i EU-länder på dessa områden. Du måste välja att agera i några länder som har de större nationella marknaderna, istället för att erbjuda tjänsten till hela EU. Om du istället säljer DVD och Blu-rays så går det fint att göra det från t.ex. Storbritannien och kan strunta i nordens olika oligopol eller rättighetssällskap så länge grejerna är licensierade att ges ut någonstans i EU.

Eftersom privatkopieringsersättningen inte är någon punktskatt så hamnar vi ju också så att om jag beställer prylarna från t.ex. Amazon.co.uk så utgår ingen privatkopieringsersättning, varken i Sverige eller Storbritannien och eftersom vi har en gemensam marknad och det inte är en skatt så får inte avgiften påföras vid sådan handel. Det är i grunden trasigt. Jag betalar svensk moms för varan, men lagret måste ligga utanför Sverige för att de ska slippa Copyswede och deras stämningsansökningar. Ett paket beställt över postorder från ett annat EU-land till en privatperson kan inte beläggas med privatkopieringsersättning. Handlarna som ska betala privatkopieringsersättningen ser ju detta sedan tidigare, brännbara CD och DVD-skivor säljs fortfarande, men från bolag baserade i Tyskland och för halva priset mot de svenska återförsäljarna. Tänk hur det hade fungerat med bränslet om vi istället för energi och koldioxidskatt hade Naturskyddsföreningen som begärde in energi och koldioxidersättning, det hade varit hur enkelt som helst att runda och tankbilarna hade flödat in över gränserna. Handlarna måste tänka på avgiftsnivån i förhållande till om det går att beställa produkten från annat land istället, och vill såklart inte ha avgifter som tydligt syns på produkternas priser. Det finns ju risk för att de inte kommer säljas i Sverige längre annars.