Är religion förenligt med vetenskap?

Ja självklart kan religion och vetenskap samexistera. (Dock inte direkt förenas som trådtiteln.)

Religion och vetenskap existerar på helt olika plan. Att jämföra eller sammanblande de två gör man bara om man inte förstår vad vetenskap är (se tex intelligent design-anhängare).

Det finns ingen vetenskaplig forskning, och kommer aldrig finnas, som motsäger existensen av en gud. Tex därför kan religion aldrig gå från tro till vetenskaplig teori. Och därför kan religionen heller aldrig falsifiera en vetenskaplig teori.

Den som pga religion tar avstånd från all vetenskaplig logik, återigen se anhängare av intelligent design, hade aldrig förstått sig på vetenskap oavsett om religionen fanns eller ej. Så det beror inte på den (inbillade) motsättningen.

Nja alltså övernaturliga fenomen, som ju per definition inte kan förklaras naturligt, faller ju helt utanför vetenskapens område. Det strider inte mot vetenskapen utan är helt enkelt inte vetenskap.

Klart att en del saker som beskrivs i en del religioner, som det du nämner i bibeln, mer eller mindre motbevisas av vetenskapen. Men det innebär ju inga problem med religion som stort.

Bokstavlig bibeltro kan ju inte jämföras med religion/gudstro generellt.

Och även sådan tro kan ju förklaras genom att religion och vetenskap blandas ihop på befängda sätt. Det går ju inte att vetenskapligt bevisa att gud inte lagt dit dinosauriebenen i marken för ett par hundra år sen - alla såna resonemang blir bara trams.

Du har på intet vis visat att jag resonerar ologiskt. Du verifierar bara din övertro på vetenskapen hela tiden.
Att du sen börjar dra in den filosofiska principen Ockhams rakkniv som är tämligen användbar inom vetenskapen och försöka antyda att den skulle påverka huruvida en förklaring är logisk eller ej gör inte saken bättre. Anledningen till att Ockhams rakkniv är användbar inom vetenskapen är att vetenskapen inte gör några sanningsanspråk i absolut mening, därför behöver man inte bry sig vilken av två teorier som kan tänkas vara sann. Det viktiga är att inom vetenskapen ställa upp användbara teorier som stämmer överens med vad man observerar. Därför används Ockhams rakkniv så man kan välja den teori som är enklast, då det är tämligen onödigt att ha en onödigt komplicerad teori om den enklare funkar lika bra. Men själva principen påverkar inget huruvida den ena eller andra teorin är sann eller ej.

Ahh, är det möjlgvis Gould med och hans "Non-Overlapping Magisteria" som spökar? Tycken den där tanken är bara trams och kort sagt en dålig ursäkt för att slippa ta i tu med uppenbara motsägelser. Inga religiösa som oberopar detta tar iaf den logiska konsekvensen av sin ståndpunkt, är villig att ertjänna att det inte finns några som helst belägg för den egna tron, och att det är en personlig fråga inte en universal. Istället använder man sig ofta av dåliga "vetenskapliga" argument för att visa på guds existens, och när det börjar bli obekvämt drar man fram den gyllene jokern om hur oantastlig religion är från all form av vetenskaplig kritik, eftersom det ju inte går att jämföra.

Kan inte någon bara svara på varför just i specialfallet religion ska man tro på något helt overifierat, men inte NÅGON annanstans?

De luktar dispyt på akademisk nivå.

Frågan är väldigt vid.

Jag skulle vilja säga så här... Man kan mycket väl vara religös men ändå verka inom vissa vetenskapliga områden.

Däremot kan man nog inte vara kristen bokstavstroende (jorden skapades för 10'000 år sedan) och samtidigt vara verksam inom geologi. I och för sig kan man ju forska i det området för att försöka bevisa sin tes om att jorden skapades för 10'000 år sedan, men man har ju en uppförsbacka som heter duga.

Alltså beror din fråga lite på vilken religion och vilket vetenskapsområde.

Väljer man att se det historiskt så är ju svaret ett rungande ja eftersom de första vetenskapsmännen i Europa kring 1400-talet inte på något sätt ansågs vara icke-religösa bara för att dom började ifrågasätta vissa passager i biblen (t.ex. att jorden var universums mitt när det var uppenbart att jorden kretsade runt solen). Deras syn var snarast att kyrkan feltolkat texterna.

Nåväl, det var mina tankar kring det hela. Ibland ja, ibland nej.

Tror vi är överens.. eller? Jag menar ju just att det bara blir trams om man försöker motbevisa religion med vetenskapliga argument. Och vice versa.

De kan alltså samexistera. Att många religiösa inte fattar detta, som jag skrev ang. intelligent design, är ju inte relevant. Hurvida religion som fenomen kan samexistera med vetenskap påverkas ju inte av vissa utövares dumhet.

Mjo men hela poängen är ju att det inte finns något sätt att ta itu med dem. Du KAN inte använda vetenskapen för att motbevisa religionen eftersom den liksom per definition aldrig kan falsifieras.

Det är en definitionsfråga om matematik ska kallas vetenskap eller inte, men i regel räknas det inte dit.

Vad som dock är uppenbart är att man måste ha ett bredare begrepp av vetenskap för att matematik ska gå in där under. Så jag ser inte hur du kan dra slutsatser från matematik och applicera detta på "vetenskap".

Förövrigt så är det i betraktarens ögon hurvida siffror bara är abstrakta symboler man manipulerar mekaniskt eller om de faktiskt "står för något". (Se bara hur Gödel fick ett formellt system att prata om sig själv, något som Russell medvetet försökt förhindra)

Att vetenskap inte kan säga något om religion är nonsens, har en gud en effekt på något så är den empiriskt mätbar.
Det är bara teologer som (åtminstånne påstår sig) tror på en sådan gud, "religiösa" tror på en gud som spelar roll.

Och dina mätinstrument skulle genomskåda den allsmäktige gud som låtit dig skapa dem men vill förbli dold? Givetvis kan man aldrig utesluta att en gud verkar utan att vi kan mäta det. Konstigt påstående.

Jo, jag var lite otydlig i mitt inlägg. Men jag tror inte det var någon direkt kritik (möjligvis mot tanken att religion har någon speciell status över huvud taget vilket tanken om två "magesterium" implicerar) utan mer en omformulering av samma tanke. Men tycker det är en viktig poäng att om man som religiös menar att religionen inte kan angripas av vetenskapliga argument, kan den heller inte försvaras med de samma. Det är att äta kakan och ha den kvar.

Dock är det väldigt få religiösa som verkligen menar att tron på den egna guden/gudarna har exakt samma status som tron på jultomten, det flygande spagettimonstret, eller vad som helst. För att försvara detta påstående tar man nästan alltid till känsloargument eller vetenskap. Båda två är helt enkelt värdelösa i sammanhanget.

Precis.

Tro på dig själv...

själv så hoppas jag att alla religoner dör ut, så vi slipper allt elände och alla pengar som går åt just åt att hålla skiten vid liv.

ta dom pengarna och börja satsa mer på FAKTA/forskning osv...

bibeln är en saga/regel bok inget mer.

Skoj då det bara står vetenskap i frågan och inte naturvetenskap, så på rak arm säger jag JA, för ni har ju alla säkert hört talas om ämnet religionsvetenskap

Jag kan hålla med dig i mångt och mycket, men det vill då absolut till att bokstavstron makar på sig; det är intet fel med evolutionsteorin som vetenskaplig teori (som ju är något helt annorlunda än vardagslivets "jag har en teori". 'Teori' betyder vetenskaplig lärobyggnad och består av verifierade hypoteser. Dessa i sin tur har också på fötterna). Vetenskap är också helt förenlig med ateism, även om dessa är helt oberoende av varandra. Det är således upp till teologin att avvärja vetenskap och tro från en kollisionskurs. Detta behöver inte "krympa" tron eller förminska Gud/Gudarna. Det är helt i betraktarens öga. Bokstavstro och sekter har funnits länge, men den form av kreationism som rörelse vi ser idag är främst en motreaktion mot den vetenskapliga världsbild som började växa fram under 1800-talet. Även långt innan Darwin fann sig många troende vara mer pragmatiska än så. Den fundamentalistiska läran har egentligen aldrig varit representativ.

Så, den tro som går på tvärs mot vetenskap kan helt logiskt inte vara förenlig med vetenskap. Den tro som inte går på tvärs; den är förenlig om den som har tron tycker det. Mången skolad teolog (och även naturvetare) är det, som har sett naturvetenskapen som ett sätt att komma närmare Gud. Gott så, men då får man finna sig i att naturvetenskapen leder till omtolkning av tron. Det borde vara helt okontroversiellt, tron har alltid varit adaptiv och kunnat vara det utan att "kompromissa ner" Guds betydelse, men är det tydligen inte. Tyvärr är ju den föga representativa minoritet som "företräder" kreationism och ID-pseudovetenskap rätt högljudda, liksom en del av oss ateister som prompt också måste bokstavstolka de olika heliga skrifterna för att påvisa vansinnigheter (som ju tveklöst finnes där). Problemet med bokstavstolkning är att den, förutom att vara ohistorisk, också leder till lika många tolkningar som är "absolut sanna" som uttolkare.

Religion är mysticism. Genom att bokstavstolka förtar man den mysticism som "ska" finnas där (observera att jag alls inte försöker försvara mysticism). Tolkningsfrågan är ingalunda ny och måste ständigt problematiseras av teologerna. Så görs också.

Så, det kan vara så att frågan om vetenskapens förenlighet med tro är felställd. Vetenskapen är den metod med vilken vi ökar vår förståelse för verkligheten i universum. Många led i denna metod påminner om en demokratisk process. Ingen kan "förhindra" någon annan människa att hänge sig till eller anamma vetenskapen (man "tror" dock inte på vetenskap) och samtidigt vara religiös. För denna människa är vetenskap och religion högst förenliga. Men i samma sekund som denne försöker omtolka, inte tron, utan vetenskapen i "ljuset" av den första hemfaller hon åt potentiell pseudovetenskap högst inkompatibel med bäggedera. En uppfattning som flera moderata troende och teologer kan gå med på är att tron och den heliga skriften är fröet och vetenskapen är språngbrädan för att komma allt närmare Gud. Då är det uppenbart vansinnigt att begränsa och beskära denna vetenskap efter fröets behag. "Gud är inte kreationist" har någon sagt. Det är ju faktiskt sant vare sig man tror på honom eller ej, vare sig han finns eller ej.

Summerar hela min åsikt, religion är ju inte en enda världsbild. It's all in the eye of the beholder så att säga.

offT så var jag på en föreläsning av Ulf Danielsson, teoritisk fysiker vid Uppsala Universitet, om universums uppkomst nu i veckan. Det var det närmaste jag kommit en religiös upplevelse i hela mitt liv, helt utan att blanda in något luddigt begrepp om någon gud.

Religion är bara en genväg till ett svar på en fråga:

-hur uppstod jorden?
-gud skapade jorden!

då har vi löst den frågan, och för 1000 år sen var det ju ej heller nån som vågade säga nått annat?

var nog en del före han som kanske kom med liknande teorier men blev avrättade? tänk vad långt vi hade kommit med den tekniska utvecklingen om inte religionen stod i vägen?

Says who? Religion är tro på Gud. Det behöver inte innefatta nån slags princip om symbolisk texttolkning bara för det. Hur man tolkar bestäms av författaren av verket. Tex är det uppenbart att mycket av Bibeln ska tolkas bokstavligt (ffa NT).

Vilken metod används för att bestämma vad som ska tolkas bokstavligt och inte?

Grundprincipen är att betydelsen har getts av författaren vilket ska upptäckas av läsaren (=exegetik, ett kärnbegrepp inom teologi). För det måste man ha en objektiv approach/metod.

Att ta hänsyn till kontexten på alla nivåer, dvs mening i förhållande till kapitel, kapitel i förhållande till bok, bok i förhållande till hela verket. Att ta hänsyn till historiskt sammanhang. Att ta hänsyn till genre enligt gängse tradition (basic inom klassisk textanalys), tex skilja på historisk händelsebeskrivning, berättande dramatik, vad som är poesi, vad som är symbolspråk osv.