Ursprungligen inskrivet av Derox
Jag säger inte att alla skall vara otrevliga mot varandra HELA tiden, men jag tycker inte heller att man MÅSTE vara trevlig mot allt och alla i ALLA lägen. Även om jag försöker vara trevlig.
Jag har varit ute i arbetslivet och arbetar fortfarande, dock pluggar jag samtidigt. Och om jag har lärt mig något är det att det finns alla sorters människor överallt. Du har idioter, mobbare, otrevliga människor, extremt trevliga människor, sådana som kör över andra, sådana som tillåter sig bli överkörda osv osv. Om du nu har hittat en arbetsplats där alla är genuint trevliga hela tiden och ingen kommer med dåliga idéer, ingen utöver makt över någon annan, alla viker sig inte för någon makt direkt osv osv får du gärna säga var du arbetar, jag skulle vilja arbeta där med :). För då har du ju hittat en arbetsplats där alla som arbetar är "perfekta människor" och alla "dåliga" mänskliga drag har suddats ut.
Jag brukar hålla mig till ämnet (TS) och nu känner jag att diskussionen börjar bli intressant och väljer att påpeka mina synpunkter trots att det inte har med trådskaparens syfte att göra.
Detta övertramp från min sida kan liknas vid det du beskriver ovan. Jag bryter det perfekta mönstret och ser till mig själv och vad jag känner. Alltför ofta stöter vi på dessa människor som jag kallar för känslotänkare, dvs att de låter deras känslor få alltför övertag.
Att det ibland blir för mycket känslor är oundvikligt men att varje gång det "rinner" över, inte ens anstränga sig åt att lägga band på sig är inte schysst mot sin omgivning, även om det historiskt sett är så naturligt det bara kan vara att ge igen, hämnas eller söka sig rättfärdande.
Att få ett bud utanför "ramen" ger inte med automatik enligt mig rätt att ta till vilka medel som helst, även om det känns befogat att tankemässigt och besvara den olustiga känslan som uppstår.
Att lägga band på sig i en sådan situation bevisar hur pass mogen i sin personliga utveckling individen är eftersom i det här fallet handlar om ett aktivt val. Att bli påhoppad verbalt/fysiskt kräver en motåtgärd och det är en stor skillnad på det eftersom valmöjligheten är mindre. Det är då möjligt att det handlar om ett försvarande. Ibland är det alltså bara skönt att bara få vara primitiv det också, med konsekvenser som påföljd givetvis.
Att anstränga sig är mer åtråvärt, för om det hade varit lätt så hade alla lyckats och därför kan inte alla vara perfekta i den meningen.
Den som inte anstränger sig är på så vis inte i mina ögon lika värdefull och slutligen därför mindre bra (om vi ska bedöma med något värderingsmått), som den med primitivt och instinktivt agerande. (syftar givetvis till motsatsen)
Ursprungligen inskrivet av Gegg
Jag hävdar dock fortfarande att det inte var ett skambud. Är det någon annan i denna tråden som skulle vilja köpa denna begagnade, lappade, överklockade cpun för mer än 650kr vilket var det som jag bjöd? Att pruta från 1000kr till 650 kr när det står klart och tydligt att cpun kan fås billigare vid en snabb affär tycker inte jag är konstigt.
Jag skulle max kunna bjuda 650 kr för den (hypotetiskt)med tanke på omständigheterna. Dock skulle jag visa min intresseanmälan utifall prisbilden skulle ändra sig, att för säljaren ha med i åtanke. Formuleringen är väl att anse som lika viktig som budskapet man vill ge. Är det fel att säga att intresse finns om säljaren inte lyckas få den såld och kan tänka sig att gå ner i pris så finns "jag" som potentiell köpare?
Edit: lade till hypotetiskt samt syftningsfel.
