Som synes har kabinettet en enkel design. Själva huvuddelen är tillverkad i blanksvart aluminium, medan kortsidorna är gjorda av kromfärgad plast. Förutom svart finns Alu Book Edition 2 även i ett rött respektive blått utförande.
Kvalitetskänslan imponerar inte särskilt: konstruktionen känns klen och kortsidorna plastiga.
Undersidan bjuder inte på något särskilt intressant. Här ser man dock de fyra små fötterna som kabinettet vilar på. Dessa är tillverkade i hårdplast och personligen tycker jag att det är dåligt att kabinettet inte är utrustad med rejälare gummifötter. På grund av de hårda fötterna sprids vibrationer mycket lätt och resulterad i en förhöjd ljudnivån. Dessutom glider kabinettet väldigt lätt på hårda, blanka underlag, såsom skrivbordsskivor.
På kabinettets högra kortsida sitter en indikeringslysdiod. Denna lyser med ett blått sken när kabinettet är anslutet, samt blinkar när hårddisken arbetar. Som synes sitter det skyddsplast på fronten, vilket kan upplevas förstöra det estetiska intrycket på bilden.
På den andra kortsidan hittar man två kontakter: till vänster en kontakt för dataöverföring och till höger en strömkontakt. Längst ut till höger respektive vänster synes också två skruvhål, mer om dessa senare.
För att installera en 2,5"-hårddisk i kabinettet drar man först och främst ut kortsidan med skruvhålen. Med följer då ett kretskort.
Sedan placerar man hårddisken på kretskortet och trycker helt sonika in IDE-kontakten i kontakten på kretskortet.
Efter detta skruvar man från undersidan fast hårddisken med fyra medföljande skruvar. Sedan skjuts modulen in i kabinettet igen, skruvas fast och därmed är installationen klar.
Anslutning till en vanlig USB-port sker med den medföljande USB-kabeln. Strömkablen har en han- och en honkontakt, så det är möjligt att ansluta kablarna till samma uttag. Att de ändå är uppdelade i två kablar beror på att en enda USB-port i vissa system inte klarar av att leverera tillräckligt med ström. Då ansluts kablarna istället till varsin port.
Efter att ha testat kabinettet tillsammans med ett flertal relativt moderna system, kan det konstateras att den extra strömkabelen inte var nödvändig i något av fallen. Detta är givetvis positivt, då man endast behöver använda en enda kabel.
