Vad behöver Linux?

Senaste upplevelsen av Linux gav mig samma upplevelse som jag fick när jag installerade det första gången: det är inte användarvänligt att installera drivrutiner eller ens program. Skulle ha en så enkel sak som en drivrutin till integrerade grafikkretsar till AMD. Dessa var sedan hedenhös så jag tänkte att självklart skulle det finnas stöd för dem. Jo, det gick ju att dra ner ett paket från AMD, men sedan krävde paketet femtielva andra paket som i sin tur krävde sina paket. Jag satt i två dar och täppte till alla hål med dependencies innan jag ens började att försöka kompilera drivrutinerna, för nej - det var givetvis inga binärer som distribuerades.
Det är denna typen av problem som gör att Linux inte får större utbredning. Den dagen det säljs förinstallerade maskiner med en Linux-dist som dessutom är enkel att underhålla med nya versioner av drivrutiner och programvara, ja då kommer självklart också motståndet mot Linux att minska.

Det här är nog mer ett exempel på att nya koncept kan ha en brantare inlärningskurva, än att Linux i sig är svårare. Om det nu inte gäller någon hardcore-linux distribution finns dessa programpaket redan klara med de beroenden som krävs. För de stora distributionerna finns bra dokumentation om detta, och för flera installeras även dessa paket automatiskt vid detektering av sådan hårdvara.

För stationära datorer är det svårt att hitta hårdvara som inte har stöd. Problem dyker mest upp när de gäller vissa fabrikanters bärbara datorer, där särskilt billig mindre bra hårdvara kan sakna stöd. De områden som kräver att man skaffar sig extra information gäller köp av tillhörande utrustning, som skrivare och dylikt. Själv har jag inga problem och inom de flesta områden bryr jag mig inte ens att kolla linux-stödet, eftersom det blivit standard.

Varför installerar du inte via pakethanteraren istället så slipper du problemen med dependencies?
Troligtvis hade det fungerat bra med open source grafikdrivrutinen för AMD vilken oftast är förinstallerad i de flesta distar.

Skit bakom spakarna, om du installerar Ubuntu eller Mint så får du efter att ha startat om datorn efter installationen en fråga om du vill installera proprietära drivrutiner.

Jag tror ni har missat hela konceptet med en distributions pakethantering och förvarings-databaser. (Eng: Repositories)
Du har antagligen Windows-tänket med dig i bagaget: Ladda ner program och drivrutiner från tredje part för manuell installation i operativsystemet.
De flesta Linux-distributioner kan visserligen gå den vägen, men det är inte att rekommendera då det ställer till problem. Dessutom är den lösningen mer rekommenderat för de mer avancerade användarna med mycket speciella behov.

Det är bättre att använda distributionens paketsystem för att installera drivrutiner, program och annat. Då blir allt rätt direkt, och underlättar oerhört.
Ett par musklick och *ding* drivrutiner installerade i ett nafs.
Det är i regel mcyket enklare att installera saker under de flesta Linux-distributioner, än vad det är under Windows, eftersom Windows saknar den här centraliseringen.

Kort och gott: Du har missat poängen med distributioners paketsystem.

Kanske lite offtopic men mest av intresse: Vad är det i Microsoft Office som inte kan finns i något annat paket? Jag har inte använt det på flera år och skriver nu nästan alla dokument i LyX eller om jag samarbetar med andra så är det väl oftast Google Docs som gäller (på andras initiativ). Jag säger inte att X är bättre än Y utan är mest nyfiken på om det faktiskt finns något som gör Office oersättligt.

Själv kör jag också LaTeX, än om jag föredrar lite mer barskrapat program som vim eller kile. För att kommentera din fråga:

För säkert 90% av dem som använder MS Office handlar det i grunden bara på att de själva behöver öppna andras MS Office dokumentfiler, och än om kompatibiliteten har blivit bättre är den långt ifrån perfekt. Ifall det här moment 22 problemet med att MS dokumenttyper blivit standard inte funnits hade MS Office för majoriteten varit ointressant.

Sedan har du alltid den där lilla skaran av superanvändare som arbetat in specifikt kunnande i macron och annat, eller skriver de där horribelt stora kalkylarken. Hur stor den gruppen är vet jag inte, men skulle bli förvånad om de ens uppgår till 1%.

Det är nog inget som inte finns, utan att MS Office är ett av de mest inarbetade mjukvarorna på planeten.

Kan tyvärr inte hålla med dig där. Körde Kubuntu i ett par månader på min stationära och lyckades dels aldrig bli av med tearing (både i desktop miljö, spel och filmer). Sen dessutom så klyddade det med flera skärmar och att försöka köra spel i helskärm =/

Äsch, låt dem få utveckla vad de vill det är ju öppen och fri källkod. Det är ju liksom meningen att man ska få göra vad man vill med det så länge man följer villkoren i licenserna. Canonical med ubuntu håller väl redan på med det där även om de kanske hellre vill efterlikna Mac OS/X. Google kör med sitt Android och Chromebook. Men ingen tar ifrån oss våra andra favoritdistar ändå så vi som vill ha det på vårt sätt får ha det så och de som vill ha något annat får väl fixa som de vill ha det.

Folk i allmänhet vill surfa på facebook, skypa, kolla på film etc.... de är inte intresserade av att uppdatera sina yum repositories eller konfigurera mysko textfiler i /sbin eller /etc.

Det övergripande problemet med linux är att innan det är så enkelt att min syster eller mormor kan använda det så kommer det inte få någon större spridning.

Linux är i grunden handikappat eftersom det saknar central standardisering, det som i linux barndom gjorde det lätt för olika personer att hjälpa till är nu en akilleshäl som gör att större utvecklare är tveksamma till att satsa på platformen.

Helt ärligt har jag inget emot linux men jag tror det kommer förbli ett ganska specialliserat OS, jag tror mera på android som en framtida konkurrent till Windows.

Tja, jag valde Debian då den är ganska lättviktig. Datorn var en stationär HP med integrerad AMD-grafik. Kändes inte som att det skulle vara några problem. Det jag ville installera vad drivrutiner till grafiken och XBMC. Ingen av dessa fanns i de repositorier som finns tillgängliga från grunden i Debian-installationen. XBMC var inga större problem att installera efter att ha lagt in sökvägar till repositoriet med XBMC i. Drivrutinerna var däremot värre, det fanns ingen information om vilket eller vilka repositorier de ligger så det var bara att hämta ner från AMDs hemsida. Drivarna var inte distribuerade som binärer utan bara som källkod och det var inte helt enkelt att kompilera dem då en större mängd lib användes som givetvis inte fanns från början i Debian-installationen. Efter att ha betat av fyra-fem olika paketinstallationer med kompileringsförsök mellan för att få fram vilka filer som saknades så gav jag faktiskt upp. Kalla mig lat, men två dagar för att få en drivrutin att fungera är faktiskt tillräckligt för att jag ska byta operativ.
Jag testade Ubuntu men ansåg inte att prestanda var tillräckligt bra, Mint övervägde jag faktiskt inte i det läget.

Jag kan givetvis inte svära på att det inte var error-40 men efter att ha arbetat med datorer i drygt 15 år och ägt datorer ända sedan amiga-tiden i slutet på 80-talet så känns det trots allt inte som att jag skulle ge upp för att det inte är plug-n-play.

Det som är Linux största hinder för spridning är faktiskt ovanstående. Det är svårare att få igång programvara om det inte finns i pakethanteraren (och inte ens då är man säker på att det fungerar felfritt).

Ja, jo förvisso. Så länge det inte påverkar eller influerar det som jag använder och tycker så mycket om! Jag menar att det vore tråkigt om det generella tänket mer och mer rör sig bort från det som är linux idag, bara för att folk ska kunna använda det utan att behöva aktivera hjärnan.

Ett bra tips är att läsa dokumentationen. Detta borde ha funkat med ATI-grafik från hedenhös i debian Wheezy.
https://wiki.debian.org/ATIProprietary#AMD_Catalyst_Legacy_13...

Visserligen får man skriva lite i terminalen och redigera ett par textfiler men särskilt svårt är det inte. Trixet är att läsa hur man ska göra i Wikin.

Det är ju just det det inte är i de vanligast använda distributionerna för normalanvändare. Debian, exemplet ovan, hamnar i kategorin för mer erfarna användare.

Vad är problemet?

Det enda drivrutiner som påverkas av att ibland kräva användarinteraktion är proprietära drivrutiner. Klassiska exempel är just gör grafikkort. Majoriteten av drivrutiner kräver dock ingen separat installation, utan detekteras automatiskt vid första boot för installation. Du behöver alltså inte hålla på att installera chipset-drivrutiner som i Windows. För de flesta vanliga ljudkort krävs inte heller några separata drivrutiner än de som automatiskt installeras.

Dessutom var det inte "en mängd dokumentation" tycker jag. Debian wiki, klicka på hårdvara, grafikkort, ATI, "Hur man installerar proprietära drivrutiner för att för 3D-stöd" och så installation. Där läser man "For older devices see AMD Catalyst Legacy 13.1", klickar på länken så är man framme vid beskrivningen. Just grafikkort är väl det svåraste när det gäller drivrutiner i Linux om man ska köra tillverkarnas stängda drivare, men trots det var det ju inte så svårt även om debian anses vara för "avancerade användare".

Ofta är det betydligt svårare att navigera till en tillverkares hemsida och söka upp rätt fil som man ska ladda ner i Windows, ladda ner den innan man slutligen kommer till det där "bara att dubbelklicka på filen". Har man en wiki att ta hjälp av slipper man surfa runt hos diverse tillverkares hemsidor.

Enda klagomålet jag har på Linux för desktop är att man verkar ha svårt att bara låta saker vara när de verkligen börjar bli bra. Gnome2 var på slutet riktigt stabilt och användbart, då börjar man med Gnome3 som inte var någon höjdare... Samma sak gäller Canonical, Unity var faktiskt riktigt funktionabelt i 12.04, i alla versioner efter det har saker blivit sämre
Nu är 12.04 en LTS-release, så man kan utan problem köra den fram till 14.04 släpps (kör själv just 12.04 både på Linux-laptopen hemma och på jobbdatorn). Men undrar om man lyckas få ihop saker och ting igen till dessa att 14.04 släpps för 13.04 är ingen höjdare

Vad det gäller klagomålet på programspråk kan jag bara säga WTF???
C# är knappast den nirvana som många Windows-förespråkare vill få det till, tvärt om så har nog Microsoft lyckats få C# dit de alltid hävdade från start: C# är inte en Java-klon utan en ersättare för C++. Fram till 2.0 var C# definitivt en Java-klon, nu i version 5 är inte frågan om man lyckats göra C# mer komplicerat än C++11, så "mission accomplished"?

Avancerade finesser må vara trevligt för små till medelstora projekt då det ger (marginell) färre rader kod, men på en kodbas som är många miljoner rader så är språk som C och Java långt bättre val än mer "avancerade" språk som C#, Scala och C++11. Enda moderna språk (i.e. nyare än 15 år) jag skulle vilja jobba med på något riktigt stort projekt är Go, där var designfilosofin: exakt hur få finesser kan vi ha i ett språk och ändå ha något som är enkelt att jobba med, d.v.s. totalt motsatsen till C#, Scala och C++11 där man i stället kör med: hur många finesser kan vi trycka in i språket utan att det kollapsar under sin egen vikt?

Skulle vara intressant att höra hur personer som faktiskt har erfarenhet av något stort C#-projekt (i.e. >ett par miljoner rader kod). I mitten på 90-talet var C++ väldigt hett och många försökte migrerar från C till C++, de riktigt stora projekt jag känner till som försökte sig på den migreringen gick efter ett tag tillbaka till C...

Gillar man C# så finns ju dels Mono men även Vala. Mono försökte göra en implementation av .Net för Linux, OSX och Windows. Problemet är att .Net är en proprietär teknik från Microsoft, så man kan aldrig bli bättre en en kopia som alltid ligger steget efter.

Vala är rätt sätt att ta språket C# till Linux. Man tar de delar av C# som passar bra för GTK+ och andra Gnome specifika bibliotek, man gör sedan inte en kopia av .Net (biblioteket) utan man använder Gnome-biblioteken som standardbibliotek. Man får då ungefär samma funktioner, men man är inte en kopia av något man aldrig kan hålla jämna steg med, utan man är helt i förarsätet själv. Prestandamässigt så är Vala snabbare än både Mono och .Net, men det viktigaste är att Vala är designat från start att passa GUI-applikationer så man har gjort saker som anrop av destruktorer deterministisk.

Visual Studio är en extremt bra IDE, inget snack om det. Men jobbar man med Java eller Scala så är faktiskt Eclipse också väldigt bra när man väl satt sig in i programmet. Monodevelop är också bra, gillar det faktiskt mer än nyare versioner av VS då Monodevelop är mer likt VS5/6 som är de versioner jag håller som de bästa som någonsin gjorts. Fördrar dock att koda i Emacs (även på Windows) då jag tycker alla andra textredigerare är lite väl spartanska, undantaget är C# då det inte finns något vettigt "emacs-mode" för det språket.

Men som redan påpekats i denna tråd: folk som vill att Linux ska vara en Windows-klon kommer alltid att bli besvikna, samma sak gäller de som försöker använda OSX som en Windows-klon. Både Linux (Ubuntu) och OSX är extremt bra operativsystem om man använder de på sättet de är tänkt att användas på!