Intel 8080 – När lödkolven var kung och virpistolen drottning

Där är vi t.o.m nere på tidigt 80-tal utan streckgubbar.

Måste tyvärr meddela dig att du inte har en aning om vad spelkänsla är eftersom du dissar allt som inte har topp grafik räknat i dagens mått.

@Србо: Butthurt much?

@Србо
Är ett textbaserat spel ospelbart bara för att det är just text?
Om ditt svar på detta är JA, kan du då endast läsa böcker med bilder i? Eller kanske enbart serietidningar?... Du förstår nog vad som menas med detta och att det går härleda till spel av alla grafiska kalibrar genom tiderna.

@Србо: Och om 20 år kommer det en kille som du och säger "på 10-talet såg alla spel ut som skit och måste därför vara värdelösa.
Hur kan man ens jämföra topp grafik för 20 år sen vs idag? Förövrigt finns det spel som fortfarande ser fantastiska ut, (otroligt nog) Som Zelda - a link to the past för att nämna ett.

En van minidatormekare kunde med ett enda ögonkast se vad som hände och vad som var fel. Där har vi förlorat viktig kunskap, i och med att fönstersystemen isolerar oss från maskinvaran.

Som om jag bryr mig om vad du tycker. Rätt så roligt med narcissister dom tror att deras åsikt är specifikt värdefull.

Korkat påstående du kommer med, för jag tänker inte alls på det sättet. För det är som att säga att en vacker målning gjord för hundra år sedan är ful för den är gammal. Dead Space från 2008 har bra grafik och kommer att ha det om hundra år oavsett hur verklighetstrogen grafik det blir enbart en idiot fattar inte det.

Nej men du är det säkert.

Det skall inte vara för djupt, ett spel skall vara intressant, fin grafik, bra spelkänsla och det uppfyller definitivt alla spel jag räknade upp. Fallout 4 saknar inte djup, det finns tillräckligt av den varan i spelet. Ett spel behöver inte vara så sjukt djupt som dina krav är, det är alldeles tillräckligt djupt på dom flesta spelen jag nämnde med bra grafik. Så ta du och fortsätt spela streckgubbe spelen och tro att det är fantastiskt.

Tjänar inget till att citera honom, han är avstängd nu. Det är bara synd att en tråd om antik hårdvara ska behöva urarta så mycket att folk blir avstängda.

Det var väldigt många som fipplade med config.sys, jag tror det var första need for speed som jag var tvungen att stänga av både cdromspelare, ljudkort och mus för att kunna köra spelet. (vem behöver ljud?)
Men som sagt vi är hur långt efter som helst de som skrev artikeln. Och jag imponerar än en gång på hur de lärde sig själv.
Jag som många andra hade en dator i familjen och jag kunde bokstavligen inte ett skit, jag köpte en speldemo-cd men fattade inte ett dugg om hur man skulle starta spelen, de var i något udda .rar format. Detta var årtionden efter artikeln, men ändå satt jag där och hade ingen att fråga.

Så mitt budskap till folk är att inse vilken guldålder ni är i när det gäller att inhämta information, ändå klarar de flesta av oss idag inte ens med hjälp av Google bygga en likadan dator som de byggde då.
*edit*
Jag är ej 100% säker på packformatet, min poäng är dock att det var mycket svårare att få hjälp förr.

Kan det ha varit ARJ_format? Tror inte rar fanns då, men ARJ var populärt.

Skickades från m.sweclockers.com

@JörgenS: motsvarande till lysdioderna är idag är t.ex. Linux oops (när kärnan kraschar)
http://www.corpit.ru/mjt/r8169-mtu-oops.jpg

När program kraschar får man core dump som innehåller långt mer information än call-stack och register, det är en dump av hela programmets tillstånd vid krasch. En Linux oops är nog mer den själsliga motsvarigheten idag, dessa gamla datorer datorer hade ju inte minneskydd och när ett program med högsta privilegienivå kraschar är det ju svårt att få ut någon vettig information

Även informationen ni fick ut på oscilloskopet har en relativt analog motsvarighet idag: sample based profiler. I stället för att något rent fysiskt "lyser upp" kommer man idag se att räknaren för de funktioner man spenderar mest tid ökas snabbast.

Stora problemet man har idag är att systemet typiskt gör massor med saker samtidigt. Den gamla tidens system var typiskt av typen gör A, sedan B följt av C. I slutet av 80-talet / början av 90-talet blev system med multikörning allt mer vanliga även på skrivbordet, men rent tekniskt kördes ändå en sak i taget då det bara fanns en CPU-kärna. Idag körs saker verkligen parallellt, något som tillför enormt mycket komplexitet när saker inte riktigt går som man tänkt sig...

Det riktigt trevliga med dessa tidiga datorsystem och något som jag tror väldigt mycket saknas idag är att man som enskild person faktiskt kunde förstå hela systemet. Idag tror jag ytterst får förstår speciellt mycket mer än just den lilla nisch man jobbar på. För den som ändå vill förstå saker "i grunden" finns idag bra alternativ i Arduino, en ATTiny har mellan 256-512 bytes RAM och 2k-4k Flash samt fem I/O-pinnar man kan kontrollera med väldigt precision (normalt ändå i C/C++). Vill man grotta ner sig än mer kan man titta på PIC där det inte är helt ovanligt att folk fortfarande knackar lite assembler (men håller mig främst till C här).

"Problemet" med alla nya CPU-arkitekturer är att de främst är designade för att en kompilator ska skriva maskinkoden, är inte speciellt trevligt som människa att jobba med dagens CPU på den här nivån. Har inte själv jobbat med 8080 (är gammal men inte riktigt så gammal ), men den verkar ändå ligga ganska nära Z-80 på assemblernivå (Z-80 fanns bl.a. i ZX Spectrum och NES) och assembler till Z-80 var rätt OK att skriva. Fast gillade 8502 (bl.a. C64) mer och favoriten att knacka assembler för är med råge 68k (bl.a. Amiga 500 och Atari ST).