Jag vill inte ha barn

Du kan ju iofs hävda att du vill ha den bästa ungen och för att bli bäst så måste man öva..mycket! (Vet inte om hon går på det men kan vara värt ett försök )

Som många andra säger, bättre att vara ärlig från början och berätta. Många skaffar barn och klarar inte av att hantera det, men då är "skadan" redan gjord så att säga. Tycker du verkligen om henne så berätta

@plunn: Får man fråga hur gammal du är?

Vilket rent teoretiskt visst skulle kunna vara en effekt av curlande föräldrar. Att barnet sluppit sysslor, alltid fått göra vad det själv ville. Att tappa den friheten och den "egentiden" skulle vara smärtsamt.

Vill lyfta denna kommentar lite extra då jag tror den kan gå många förbi. Om man funderar på att bli ihop och skaffa barn men en tjej som växt upp utan pappa (eller fadersfigur) eller där föräldrarna separerat i en kritisk ålder... det kan blir strul om du själv kommer från en familj där föräldrarna hållt ihop och man själv vill det. Det kanske går bra i 5-10 år men sedan kan det blir problem.

Detta är ett stort och komplicerat ämne och jag är absolut ingen expert, men jag har sett dessa tendenser mer än en gång nu. Jag har börjat tro som citerad att... "Den programmeringen är extremt stark varken vi ville det eller inte".

Jag vill inte uttala mig om TS, men jag tror definitivt att det finns en koppling till att vara "bortskämd"/curlad och att känna att man måste få "unna" sig eller uppnå sina drömmar, sånt som man inte kan göra när man ska byta blöjor och torka kräks.

Känns inte extremt långsökt?

Extremt stark tycker jag är att ta i väl mycket, så mycket påverkar det oss inte. Däremot så kan ens anknytning definitivt påverka ens relationer om man inte tar tag i den.

Läs boken "Hemligheten" av Egil Linge och Dan Josefsson om ni är intresserade av det, är lättsmält och förklarar det ganska bra.

Nej, jag håller med dig. Men vi talar om två olika situationer som kan resultera i samma inställning. För vissa är det målmedvetenhet som gör att man inte vill ha barn, för andra är det den förlorade rätten till att utnyttja sin tid precis hur det vill. Jag lägger ingen värdering i något utav dem men konstaterar att bägge finns.

Jag har som jag skrev inget intresse i att spekulera runt TS vilket jag klargjorde redan i förra posten, jag talade bara om fenomenet i stort. Vi har idag ett mycket större behov av självförverkligande och samhället är klart mer individualistiskt.

Underbart inlägg:) Det är precis så vi 60-talister raljerat över 40-talisterna, de köpte sina hus för en halv knippe lök btw
Det hela är väl en konsekvens och utveckling av den industriella revolutionen och den nu helt okontrollerbara "marknaden".
Men att lägga över "skulden" för utvecklingen på bostad samt arbetsmarknaden på 60-talisterna är nog lite väl hårt.

Men när det gäller OnTopic så kan jag bara hålla med dig. Jag är pappa till tre underbara barn och den vilkorslösa kärlek man känner och får från sina barn kan bara upplevas. Men som många sagt, det är ett stort ansvar och man får ofta sätta sig själv i andra hand.

Nej, nu är det dags att slå ner min välbetalda men något outbildade chefsröv i sängen för att möta mina välutbildade men ack så oerfarna 80-talistiska underbara medarbetare i morgon

Ibland måste man "fight fire with fire" så att säga. Höll på att ramla av stolen när jag läste vissa inlägg om 80-talister.

Och du kan ju inte påstå att jag har fel i något jag säger heller, procentuellt är det väldigt stor skillnad jämfört med hur prisutvecklingen sett ut före 60-talisternas tid att köpa hus. Jag vet många äldre som har råd att bo kvar i sitt hus efter skilsmässa, så var det även när jag växte upp. Skilda föräldrar hade varsitt hus, hur många har råd med det idag om man inte redan sitter med ett hus sedan 15år+ tillbaka?

Samma sak gäller med utbildningskraven och arbetsmarknaden. Allt har blivit hårdare idag än då, det är just därför man reagerar, även om jag själv har det bra så är det inte så lätt för alla. Och då är det som att sparka på de som ligger när man börjar prata om "curlade" 80-talister som bara "ska ha och ska ha". Det är lätt att säga när man själv redan har allt..

Jag håller med dig om att de senaste decenniernas utveckling har varit tokig.
Angående arbetsmarknaden så har ju myntet två sidor. Väldigt många 60-talister har i dag det svårt. Precis som du sa så hade de relativt lätt att få jobb när de var yngre. Ofta jobb inom industrin där begreppet "jobba sig upp" existerade. Det var mer fokus på att passa in på företaget för att sedan formas efter existerande arbetssätt och tänk, förändring hade inte samma fokus då. I dag försvinner dessa jobb och med en ålder på 50+ samt en icke eftergymnasial utbildningsnivå är det svårt att komma tillbaka.
Där har 80-talisterna ett betydligt gynnsammare läge med tanke på att många arbetsgivare vill se en yngre arbetskraft med högre och mer aktuell utbildningsnivå.
Jag tror faktiskt man kan hitta "fel" på alla tidigare generationer, eller hur

@Kern: Nej men precis, allt har två sidor. Det är därför jag blir triggad när folk drar grova generaliseringar över en hel generation, och därför jag reagerade som jag gjorde. Har hört de där snicksnacket om 80-talister några gånger för mycket vid detta lag.

Skaffa barn bara för ens flickvän vill det, eller för någon man träffar vill ha barn osv är inget annat än idioti.
Ja man vill kanske skydda sitt förhållande såklart, men att göra det genom att tillföra ett barn till livet är imo själviskt.

Man skaffar inte barn för bara någon annan.
Är man inte säker på att man vill ha barn så skaffar man inte det, punkt.

Så många som skaffar barn ihop idag där ena partner inte vill ha det, och ja det slutar väldigt sällan bra.
Sen skaffar ju folk barn som någon sorts lösning på ett förhållande.

Jag har aldrig haft intresse av barn, så finns inte ens på min radar hitills. Jag är 32 idag.

Kanske otroligt men det finns faktiskt en hel del tjejer som inte vill ha barn i denna åldern, jag tycker om att resa osv, inte ha några direkta "hinder"

Säger det samma som med djur som kräver mycket, om man inte är 100% säker på att man kommer ta hand om det på absolut bästa sätt ska man ge fan i att skaffa det.

Barn löser inte problemen i ens liv, barn gör inte heller ens liv något magiskt som att man måste ha barn för att kunna ha ett liv.
Däremot dom som vill ha barn klart det är så.
Har kompisar som lever för att ha barn, det är enda dom velat.
Har också kompisar som aldrig kännt det (mig inkl) där det verkligen inte är så.
Min morbror har aldrig gillat barn, han är 60 nu, lever med sin flickvän och dom reser iväg på resor osv. Båda är överlyckliga, ingen av dom har någonsin velat ha barn.

Med tanke på hur många barn som far illa pga värdelösa föräldrar så krävs det ingen raketforskare att förstå hur många som "blir" tvingade att skaffa barn. Alla ni 80-talister kommer säkert ihåg det här klippet som är en bra summering på hela tråden: